Bloggfödis

Idag fyller min blogg ett år. Detta är även mitt nittiotredje inlägg, vilket betyder att jag har skrivit något ungefär var fjärde dag. Det i sin tur kan betyda att jag har skrivit tidvis var fjärde dag, emellanåt varannan vecka och periodvis varenda dag. Medelvärden är i verkligheten intetsägande.
Skall jag fira denna dag? Nä, det är knappast värt det. Fyrverkerier blir det i kväll ändå, så lite festligt är det dagen till ära.
Sitter och väntar på mamma. Har ingen skola idag, utan får åka hem bara vi har kånkat upp min stol och andra grejer mamma kan tänkas ha med sig. Sedan är jag så gott som klar med flyttandet.
Åt en Fanipalapåse igår. Urk, ångesten bråkar med mig.
Hem ljuva hem. Ser en del av er i kväll.

Effata!

"...och såg upp mot himlen, suckade och sade: 'Effata!'- det betyder 'Öppna dig'." Mark 7:34

Förra veckans predikan gav mig en del att tänka på. I bibeltexten botar Jesus en dövstum och ger mannen förmåga att höra och tala. Jag kan både och, men ibland borde jag öppna mig ändå.
För att kunna ta emot nya intryck, nytt budskap och se saker ur olika synvinklar, borde vi kunna vara mer öppna och våga ta emot. Jag brukar kunna lyssna, så öronen är kanske inte det som borde öppnas hos mig. Kanske är det hjärtat som borde öppnas, så att jag bättre skulle kunna ta emot det jag hör. Munnen borde definitivt öppnas. Nu menar jag inte att jag är väldigt tystlåten och borde snarvla mera, utan jag borde kunna våga gå ut med budskapet om det jag tror på.
Jag borde våga ta intryck av andra. Jag borde närma mig alla slags människor för att vidga mina vyer lite. Öppna ögonen och se. Allt kan och vill jag inte ta till mig, men mer erfarenhet ger en bättre grund att bygga sin egen världsbild på.

Jag kom på en positiv sak med att vara i Åbo: Jag är ny. Jag är ny i staden, ny vid universitetet, ny för alla kurskamrater och våningsgrannar. De har inga som helst föreställningar om mig, och jag har inga förväntningar att leva upp till. Det innebär att jag redan från början kan visa vem jag är, vad jag tror på och hur jag vill leva. Det här ger mig en möjlighet att börja om, något som är svårt att göra hemma bland vänner som redan har en uppfattning om mig. Jag tänker inte påtvingat gå omkring och ropa att jag är kristen. Det får de andra märka i sinom tid. Men jag kan vara den jag är ända från första början.

Förvirrad gulnäbb irrar i Åbo

Äntligen nätuppkoppling. Efter två dagar utan internet märker man nog hur beroende man är. Sorgligt men sant.
Är så gott som installerad nu. Saknar en mjuk stol, en kub, gardiner och en matta. Sedan börjar det nog likna något. På fredag kommer mamma med det jag ännu behöver och allt jag har glömt. Bor på Tavasthem, i en korridor med små rum och gemensamt kök och gemensamma duschar och toaletter. Först trodde jag det skulle bli jobbigt att dela allt, men det är nog till en stor fördel med tanke på det sociala livet. Jag behöver inte sitta isolerad i en egen etta utan kan hänga i köket med de andra, äta med den som råkar äta och hälsa på folk i korridoren. Är redan bekant med många, och jag tror diskussionerna kan komma att bli väldigt intressanta.
Första natten var svår. Vaknade hela tiden. Kanske var det den aningen smala sängen som var obekant och som höll mig vaken. Måndagen var nog spännande. Och lång. Skrev in mig redan efter nio, sedan uträttade jag lite ärenden i väntan på att alltsammans skulle börja klockan ett. Skulle fixa nätanslutningen och lyckades till sist. Då var klockan åtta på kvällen. Problemet var att hitta min IP- adress. Fick dock hjälp, snällt. Eftermiddagen blev lång, med välkomsttal och info hit och dit. Fick träffa vår grupp, vi är elva logopeder. Fick saft och kaka medan vi bekantade oss med varandra, våra tutorer och lärare. Var klara närmare fem, hade huvudvärk och höll på att dö av hunger (lindrig överdrift), så det var bara att gå hem, laga mat och dimpa ner i sängen. Sov tio timmar, kände mig utvilad.
Idag känns allting mycket bättre. Träffade våra tutorer på morgonen, fixade nycklar och kollade in föreningslokaler och annat viktigt (dvs ställen där man får billig öl och de bästa festerna). Åt lunch på ett av caféerna, 2,35 kostar det. God mat var det, verkar som en bra idé att satsa på en ordentlig lunch. Åter blev det info mellan ett och fyra med lite pauser där emellan. Var dock inte helt slutkörd när jag kom hem, snarare glad och nöjd med min dag. Gick på länk, hittade en idrottspark med en 1500 meters motionsbana som jag sprang några varv. Tror det blir min länkrunda åtminstone tills jag tröttnar på den.
Börjar känna mig hemma. Även om det inte är hemma. Men huvudsaken är att jag trivs. Det gör tillvaron lättare.
Är ännu lite borttappad. Nu börjar jag hitta i stan, jag vet var alla byggnader ligger och vilka hus som jag kommer att besöka mycket under årets lopp. Skulle dock behöva karta och kompass för att hitta i Arken, där humanisterna finns, eftersom det minst sagt är en labyrint. Det tar en vecka kanske, sedan borde jag börja förstå hur allt hänger ihop.
Har återupptäckt tedrickandet. Tog en kopp efter maten, ett par timmar senare blev det två koppar till. Avslappnande varmt är det. Och godast är det när det är hett, så häller i mig kopp efter kopp med skållhett te. Värt att bränna tungan lite.
Måste ta vår rostiga Poni från lande. Alla cyklar. Men det lär finnas cykeltjuvar, så något nytt och fint skall man nog inte ha. Dessutom är gammalt och rostigt in just nu.
Det är kallt. Plötsligt bara slog sommarvärmen av och det blev höst i luften. Såg min andedräkt i morse. Min termometer har fastnat på +22 grader. Lite svårt att veta vad jag skall sätta på mig. Okej, för tillfället har jag inte så mycket alternativ så får klara mig med tröja. Men det kan bli problem i januari, kommer att bli grundlurad och tro att det är sommar. Bör fixas.
Gjorde ett test på Helsingin Sanomats hemsida. Resultatet visade att jag är 59% kninna, 41% man. Fattas bara skägg.
http://www2.hs.fi/extrat/hsfi/omaelama/sukupuolitesti/
Nåja, nu har jag skrivit av mig. Kommer med längre och finare inlägg en annan gång. Måste ju bara få utnyttja möjligheten att skriva nu när jag ÄNTLIGEN har nät här.
Kommer hem på fredag. Skönt.
Ha det bra!

Här kommer alla känslorna på en och samma gång

glädje sorg iver rädsla hopp tvekan tro tvivel säkerhet skuld självständighet hemlängtan trygghet ensamhet lugn oro bekymmerslöshet olust vånda LYCKA förtröstan harmoni stress lycka osäkerhet beslutsamhet styrka PANIK frid förvirrning tillit ovisshet nyfikenhet obehag frihet beroende förväntan ånger sällhet ångest längtan saknad kärlek

Shopaholique

Hur jag än försöker blir jag inte mer fransk.
Det skulle vara soligt idag, men nej. Måste ta ett allvarligt snack med vädergubbarna. Ogillar starkt brutna löften (det är dock mänskligt att missta sig, tycker i allmänhet inte om att man inte håller det man lovar).
Det blev shopping i stället. Köpte en Longchampväska, känner mig väldigt snobbig nu. Snygg är den i alla fall. Om man inte har något mål eller en färdigt upplagd rutt utan bara dallar omkring, går man väldigt långt under några timmar på stan. Visserligen stannar man hela tiden (idag främst för att prova samtliga skor i samtliga skobutiker), men nog blir det några kilometer i alla fall. Inte att undra på att man blir hungrig av att shoppa.
Tyvärr kan shoppandet bli onödigt. Det blir shoppande bara för shoppandets skull. Måste verkligen börja tänka mer på vad jag behöver och satsa på det väsentliga och inte på något onödigt bara för att det råkar vara snyggt. Och jag SKA lära mig sticka och virka ordentligt, då kan jag ju göra mina stickiga långkalsonger alldeles själv. Måste se hur mycket tid det blir över vid sidan av studierna. Kanske jag kan gå och lära mig på Arbis i Åbo tillsammans med tanterna.
Jag njuter av att gå omkring i butiker, titta, hitta något fint, prova, köpa... Dagen blir lyckad om jag hittar något och jag kan inte vänta tills jag får använda det nya. Om jag varje gång skulle tänka efter en extra gång, "behöver jag detta?", och lämna bort vartannat plagg, skulle jag under ett år spara en hel del. Vad vill jag hellre än att ha en ny tröja? Kanske resa, kanske flytta hemifrån när jag blir gammal... Borde vara mindre värdslig, mindre ytlig, tänka i större perspektiv. Fin tanke. Måste testas. Men är det rea är alla inköp tillåtna!

Joina Facebook. Jag vill ha fler vänner.

Lyssna på Radio Aalto. Avslappnande. Tunteiden ilta kl 19.

Au revoir, mes amis! (Näpp, fransk blir jag aldrig.)

Åbo tur och retur

Halv tio steg jag på bussen i Kampen. Det hade inneburit en rekordtidig väckning på länge. Det regnade. Å ena sidan var mitt skoval bra, flipflops blir inte förstörda av vatten. Å andra sidan är de rätt så hala, speciellt mot slaskigt stenunderlag. Hade det glatt.
Busschauffören trodde inte att jag var studerande då jag inte kunde visa upp ett studiekort som var up to date. Typiskt, fanns heller ingen möjlighet att efter det påstå att jag är barn. Efter en halvtimme svartnade allt och ett häftigt åskväder bröt ut. Tände irriterat lampan för att kunna läsa. Svart som natten blev det, bussen lystes upp av blixtar med jämna mellanrum. Snart läckte takluckan och stolen bredvid blev blöt.
I Åbo regnade det inte. Hittade Kåren lätt som en plätt, skrev på kontrakt och fick mina nycklar. Traskade sedan uppför trapporna till femte våningen. Oj, så bra med vardagsmotion jag kommer att få. Hittade mitt rum, vred om nyckeln... Jaha, ingen större chock i alla fall. Kom in i en liten tambur med skåp till vänster och tvättutrymme med endast lavoar till höger. Tog ett steg framåt och var inne i rummet. Får plats för min säng i alla fall. Plockade fram måttband och antecknade lite, fotade för att kunna förklara för mamma. Rätt så öde i korridoren, men klart att det kommer någon och ser frågande ut när jag ivrigt fotar ett tomt rum... Hon välkomnade mig dock vänligt och hoppades att jag skulle trivas. Så mycket mer behövdes inte göras för den här gången, gick via köket och sedan ner i källaren för att se var gym och bastu finns.
I väntan på bussen hem gick jag till centrum. Okej, jag befann mig i centrum, men gick de femhundra metrarna till torget. Wow, så mycket shoppingmöjligheter! Gick omkring och drömde en stund.
Vilken otur. Det var exakt samma buss och exakt samma busschaufför på tillbakavägen. Det betydde att jag återigen betalade fullt pris, eftersom han såg ut att känna igen mig. Bänken bredvid den där jag suttit var ännu våt.
Satte igång min Husisprenumeration som jag fick i stipendium. Får min morgontidning på måndag.
Jan var av och an i Helsingfors för att vara med på möte. Det gav oss femtio minuter. Även det är bättre än inget, uppfriskande. Att se att rösten man hör varje dag finns på riktigt.
I morgon är det simstadion som gäller. Kanske sista chansen att sola för i år.
Hasta la vista, beibe(s).

Pampadam

Av rubriken att döma har detta inlägg inget tema precis.
Allt som har att göra med flyttandet börjar vara i sin ordning. Imorgon skall jag av och an till Åbo för att checka in och mäta och fota mitt lilla rum för att få ett hum om vad jag behöver och vad jag över huvudtaget får plats med. Har skaffat kärl och tallrikar och sådant, har en säng, ett bord och fina pinnstolar. Klarar första veckan. Idag rotade jag på mommos vind. Det såg ut som ett bombnedslag där uppe, men som min morbror påpekade så är det väldigt organiserat bara man vet hur det är ordnat.

Mitt stickande är på gång. Har börjat med benvärmare. Väldigt brokiga sådana.

Idag har jag skaffat en anslutningskabel, lyckas äntligen få musik och bilder från datorn till telefonen. Behövde ingen hjälp med detta, jublade triumferande över lyckandet alldeles för mig själv. Men ni skall veta att jag och datorer eller andra maskiner inte är en bra kombination. De vägrar alltid samarbeta, så detta var något speciellt för mig, hurra!
Håller nu på med att flytta över musik från cd:n till datorn. Det är dock inte så svårt att det skulle vara något att skryta med.

"Skadeglädjen är den enda sanna glädjen."
Håller inte riktit med.
Men vad är sann glädje?
Delad glädje? Nää, det är ju dubbel glädje.
Tror sann glädje är att kunna glädjas för någon annans skull. Osjälviskt.
Men visst skall man ju kunna glädjas åt sina egna framgångar eller annat som gör en glad.

Listor är bra. Sysslar alltid med packningslistor innan jag skall åka någonstans. Just nu har jag en massa listor, t.ex. med rubrikerna "Skall göras", "Skall skaffas" och "Jag har". Måste ännu göra en lista tills imorgon med rubriken "Ta reda på". Ordning och reda. Och det skadar ju inte att göra listorna fina med färger och snygg handstil och blommor i kanterna.

Nu skall alla lortgrisar duscha.

Stickigt projekt

För att min vardag skall bli meningsfull måste jag fylla den med något. Det behöver inte vara något stort, det kan vara en joggingtur, lite städning eller en stunds läsning som gör att jag känner att jag har gjort något. När skolan börjar är de inga problem med att hitta på någon sysselsättning. Dock är större projekt eller knäppa idéer något som ger mig livsglädje och inspiration. Idag har jag kommit på något nytt. Jag skall börja sticka!
Sticka?
Jag bläddrade i någon damtidning där de hade tips om hur man stickar sin egen tröja. Wow, om man kunde det, man kunde ju göra precis en sådan som man vill ha, som sitter perfekt och som ingen annan har. Nu är ju saken den att jag inte har stickat sedan sjuan, och handarbete hörde inte till mina favoritämnen eller till de ämnen där jag var speciellt framgångsrik. I mitt liv har jag stickat en halsduk som är typ en halv meter lång (jag orkade inte fortsätta och påstod att den var åt min väldigt lilla lillebror), en mössa som inte går ner över öronen och ett par olika stora vantar. Så några tidigare goda erfarenheter kan jag inte säga att jag har. Nåja, grävde fram en korg med garn och stickor som fanns i skrubben och testade mig fram lite och försökte komma ihåg hur man gjorde maskor. Fick till stånd något som liknade sådana, och det höll ihop så lovande var det ju. Började sedan sticka som jag kom ihåg att man gjorde, det blev lite knöligt och ojämnt. Säkert berodde det delvis på garnet, det var inte det bästa. På något sätt hade jag till slut lyckats få fler maskor än jag hade från början... Snabbt kom jag ihåg vad mitt problem hade varit när jag senast skulle sticka. Det blev alldeles för spänt så att maskorna inte gled så där smidigt på stickan. Gjorde det medvetet lösare nästa gång, nu föll ju allt bara av! Snart lyckades jag ändå hitta lite balans och fick det att se jämnt och bra ut. Började sedan testa lite mer, varannan rad räta varannan rad aviga, sedan två räta, två aviga... Bytte färg, stickade blåvitrandigt en stund. Plötsligt hade två timmar gått och jag hade stickat mig en 10 cm lång... ööö? Bit. Iakttog min utveckling. Mot slutet såg det nästan snyggt ut. Mitt nästa steg är att skaffa bra garn i granna färger, långa stickor och möjligen en handbok för nybörjare. Sedan skall jag börja på en halsduk.
Så här är det alltid i början av en genial plan. Planerar, drömmer, kan inte släppa min tanke... Får se hur det går. Måste kanske öva mig lite ännu. Fråga mig om några månader hur det går med stickandet. Antingen går det fint, eller också lyder svaret: äh, jag gav upp för några månader sedan. Om du får ett par olika stora benvärmare av mig i julklapp så vet du att jag är på gång.

Varning! Läsvärd bok!

Underligt att varna för en bra bok. Men det gör jag i alla fall. Eller egentligen varnar jag för två böcker. Det är fråga om Liza Marklunds böcker Gömda och Asyl. De är jättebra, fängslande på alla sätt, men samtidigt väldigt obehagliga. Speciellt Gömda är en sådan där bok vars otrevliga karaktär hemsöker en under nätterna... Även om jag blev uppskärrad av att läsa kunde jag inte lägga den ifrån mig. Fick ro först sedan när jag var klar. Asyl är kanske inte lika skrämmande på samma sätt. Den väcker bara känslor av hopplöshet.
Om du inte redan har läst de här böckerna så ta och gör det.
Skönt att ha tid för läsning. Hade nästan glömt hur det var att vara fullständigt uppslukad av en bok. Dela gärna med dig av goda läserfarenheter.

Sensommar

Oj, vad jag har njutit av livet denna vecka! Sommaren kom, bättre sent än aldrig, och jag har fått tillbringa tiden på simstadion och på stranden, har fått leva stugliv hela helgen, och det bästa av allt är att det har skett i sällskap av goda vänner. Vad skulle det har blivit om jag hade varit för mig själv?
Det bästa med vänner är samtalen man har, långa pratstunder där man talar i förtroende för de andra. En möjlighet att få tala ut, dela med sig av det som tynger en. På fredagen var det snarast tjejsnack.

Jag har haft en omedveten tanke i huvudet under den här veckan. "Njut nu så länge detta varar, snart är det slut på allt roligt". Visst, sommaren tar slut om ett par veckor, men jag kom på att jag bör ändra lite på den där tanken. "Njut nu och fortsätt göra det även när sommaren börjar dra sig tillbaka för att komma åter om nio månader. Snart börjar något alldeles nytt, se framemot det i stället för att sörja förlusten av frihet och sommarlov." Det är spännande att börja studera. På alla sätt. Jag har chansen att börja med det ämne som jag äntligen kommit på att intresserar mig. Jag känner få, allting är nytt och främmande. Till råga på allt är det i Åbo. Det betyder att jag bor ensam, måste ta hand om mig själv. Visst ser jag framemot allt detta, säkert snarast för att det är spännande. Tillsvidare försöker jag vara positivt inställd och se det roliga i min situation. Ser mig cykla till akademin på min fina Jopo i alla slags väder, ser mig sitta på föreläsningar med mappar och anteckningsmaterial framför mig, ser mig sitta i biblioteket och se smart och koncentrerad ut, ser mig gå på gym eller på en joggingtur och komma till mitt lilla rum för att äta makaroner med ketchup som jag tillrett alldeles själv, ser mig släppa in gäster och ser mig komma hem på veckosluten, glad och nöjd med allt jag har. Jag har försökt förtränga den djupa känslan av saknad jag kommer att ha. Saknaden av allt det jag har idag, som jag inte kommer att ha om två veckor. Möjligheten att träffa mina vänner under veckan. Möjligheten att spela i samma lag (eller möjligheten att alls kunna spela fotboll). Möjligheten att kunna vara hemma (plötsligt blev "hemma" ett väldigt känsloladdat ord). Och efter årsskiftet kommer det att vara jag som kommer hem på "permission".
Jag är entusiastisk, ser verkligen framemot studielivet. Jag tror det kommer att vara mina känslor som gör det allra svårast för mig. Jag kan dock tänka att det bara är frågan om ett år. Det går snabbt. Tar ett år i sänder. Och den bästa känslan av allt, det som gör det möjligt för mig att våga åka utan att ångra mig och klamra mig fast vid allt det jag nu har, det är känslan av att de jag lämnar, familj, vänner, Jan, finns kvar här och tar emot mig när jag kommer hem. Vare sig det är för bara ett veckoslut eller för alltid. Jag har en trygg hamn att återvända till. Saknaden kanske snarare kommer att kännas som en trygghetskänsla och längtan i stället för något otrevligt tomrum inom mig.
Skolorna börjar på tisdag. Haha, skadeglatt kan jag fortsätta sommarlovet.

Jan fyller 22. Det att andra blir äldre innebär att jag också blir det. Lyckligtvis är jag tonåring ännu länge. Sedan kan jag börja fundera på ålderskriser på allvar.

Blott en dag, ett ögonblick i sänder,
Vilken tröst, evad som kommer på!
Allt ju vilar i min Faders händer,
Skulle jag, som barn, väl ängslas då?
Han som bär för mig en faders hjärta
Giver ju åt varje nyfödd dag
Dess beskärda del av fröjd och smärta,
Möda, vila och behag.

Själv han är mig alla dagar nära,
För var särskild tid med särskild nåd.
Varje dags bekymmer vill han bära,
Han som heter både Kraft och Råd.
Morgondagens omsorg får jag spara,
Om än oviss syns min vandrings stig.
"Som din dag, så skall din kraft ock vara",
Detta löfte gav han mig.

Hjälp mig då att vila tryggt och stilla
Blott vid dina löften, Herre kär,
Och ej trones dyra tröst förspilla,
Som i ordet mig förvärvad är.
Hjälp mig, Herre, att vad helst mig händer,
Taga av din trogna fadershand
Blott en dag, ett ögonblick i sänder,
Tills jag nått det goda land.

Någon nämnde denna psalm idag. Den ger åtminstone mig lite trygghet. Med- och motgång hör varje dag till. Vi klarar det ändå.

...och låt i frid oss åter till nattens vila gå.

Ettårsflumm

Ett år.
Om det är en lång tid eller ej beror på ur vilken synvinkel man ser på saken.
Å ena sidan känns det länge sedan denna dag i fjol. Å andra sidan är det bara ett år i mitt liv. Okej, inte bara ett år. Hör väl till ett av de bättre.
Under ett år har jag lärt känna dig, Gud och mig själv. Vet inte vilket av dessa jag är gladast över. Det kom kanske som ett paket. Tag tre, betala för en. Har jag betalat? Kanske har jag låtit dig lära känna mig.
Det bästa med året är att ha kunnat tala om 'oss'. Det bästa med det som kommer är detsamma.

Morgonstund

Klockan är 8! Det är lördag morgon! Finn två fel!
Jag borde ju faktiskt sova, och väckarklockan ringer först om en timme. Vaknade för tio minuter sedan, tittade ut och märkte att solen sken. Jaha, varför inte stiga upp då. Är inte trött för tillfället, men kommer säkert att ångra mig i kväll då jag inte kan hålla ögonen öppna.
Det är augusti nu. Typ den fjärde om jag inte missminner mig. Det betyder sensommar. På lande vid den här tiden på året brukar syrsorna spela i kör, och märkte i går kväll att det spelas även här i stan. Undrar hur det blir i medelåldern. Någonstans läste jag att man inte hör syrsorna då längre. Synd, för mig ingår dessa läten i min inre modell av sensommar.
Jag har tänkt leva länge och bli riktigt gammal. Men låt oss säga att jag är en genomsnittskvinna och lever tills jag är 80. Då har jag nu levt knappt en fjärdedel av hela mitt liv. Och ändå är det inom den första fjärdedelen av livet jag fattar alla viktiga beslut som sedan påverkar de kommande 3/4. Livet spurtar i början och man förbereder sig för att sedan sakta ner och låta livet gå sin stilla gång. Ibland är det svårt att hinna med i svängarna.
Okej, jag medger det väl då. Gäspar stort. Borde kanske ta mig en hurtig morgonlänk. Eller krypa tillbaka ner i min varma säng och vänta på väckarklockans åsikt om huruvida det är dags att stiga upp.
God morgon.

Sär skrivning, dammsugen och aha-upplevelse

Jag har säkert tidigare nämnt mitt intresse för språk, speciellt det vackra språket svenska. Älskar ordlekar och påhittigheter med språket, och för tillfället underhåller jag mig med särskrivningar. Ett mellanslag hit eller dit borde ju inte spela någon roll, men roligt och fel kan det bli i alla fall.
Skumtomte eller skum tomte? Skumt...
Rökfritt eller rök fritt!? Förbud eller uppmaning?
Halvnaken man eller halv naken man?
Morgonrockar eller morgon rockar?
Sjukgymnast eller sjuk gymnast? Eller både och.
Prins Korv och Drottning Sylt. Adligt...
Skivad kalv lever med kul potatis. De har det nog kul ihop...
Jag är en mörk hårig tjej. Inget att skryta med precis...
Billiga barn cyklar. Undrar vad de dyra har för sig.
Nåja, åtminstone kan jag roa mig själv...
Om du har något fyndigt att komma med så berätta.

Gillar i allmänhet inte att städa. Dammsugning är jobbigt. Packade dock upp idag efter lägret (det var väl på tiden) och märkte att det kanske var dags att dammsuga lite i alla fall. Kände mig duktig. Nu behövs det inte göras före jul.

Även om jag nog redan visste det, fick jag ett väldigt konkret exempel på att näsgångarna och svalget hänger ihop. Var ute på länk och fick ett knott i näsan. Kittlade lite konstigt och jag kände hur det tog sig längre och längre in. Jaha, tänkte jag, fick visst en hyresgäst till övervåningen... En stund senare måste jag harkla mig och spotta, med ett sådant där äckligt ljud, och se- i spottet fanns mitt lilla knott. Trivdes visst inte hos mig.

Nu är min skriviver tillfredsställd. Trevligt veckoslut!

Allt ordnar sig

Igår köpte jag och mamma ett täcke och en dyna. Skojade att nu är det bara bostaden som fattas.
Idag fick jag brev hem om att jag har beviljats bostadsplats på Kårens Tavasthem.
Vilken lättnad!
Ett problem mindre, så otroligt skönt att veta att man har tak över huvudet i höst.
Vet inte om det är god tur eller ett bönesvar. Eftersom jag brukar ha lika bra tur som Kalle Anka, skulle jag tippa på att någon där uppe har hört mig.
Nu börjar det kännas bra angående flyttningen. För tillfället är jag snarast ivrig. Det kommer säkert att komma en stund när jag snarare är lite rädd.
Rummet är omöblerat. Ikea nästa.
Hurra, får inreda själv!

Allt tycks fixa sig. Har en rätt så positiv inställning inför läsåret, både med tanke på studier och annat som påverkas av den nya staden. Tror att allt kommer att bli bra.

Måst gå ut och springa av mig ivern.