Åbo tur och retur

Halv tio steg jag på bussen i Kampen. Det hade inneburit en rekordtidig väckning på länge. Det regnade. Å ena sidan var mitt skoval bra, flipflops blir inte förstörda av vatten. Å andra sidan är de rätt så hala, speciellt mot slaskigt stenunderlag. Hade det glatt.
Busschauffören trodde inte att jag var studerande då jag inte kunde visa upp ett studiekort som var up to date. Typiskt, fanns heller ingen möjlighet att efter det påstå att jag är barn. Efter en halvtimme svartnade allt och ett häftigt åskväder bröt ut. Tände irriterat lampan för att kunna läsa. Svart som natten blev det, bussen lystes upp av blixtar med jämna mellanrum. Snart läckte takluckan och stolen bredvid blev blöt.
I Åbo regnade det inte. Hittade Kåren lätt som en plätt, skrev på kontrakt och fick mina nycklar. Traskade sedan uppför trapporna till femte våningen. Oj, så bra med vardagsmotion jag kommer att få. Hittade mitt rum, vred om nyckeln... Jaha, ingen större chock i alla fall. Kom in i en liten tambur med skåp till vänster och tvättutrymme med endast lavoar till höger. Tog ett steg framåt och var inne i rummet. Får plats för min säng i alla fall. Plockade fram måttband och antecknade lite, fotade för att kunna förklara för mamma. Rätt så öde i korridoren, men klart att det kommer någon och ser frågande ut när jag ivrigt fotar ett tomt rum... Hon välkomnade mig dock vänligt och hoppades att jag skulle trivas. Så mycket mer behövdes inte göras för den här gången, gick via köket och sedan ner i källaren för att se var gym och bastu finns.
I väntan på bussen hem gick jag till centrum. Okej, jag befann mig i centrum, men gick de femhundra metrarna till torget. Wow, så mycket shoppingmöjligheter! Gick omkring och drömde en stund.
Vilken otur. Det var exakt samma buss och exakt samma busschaufför på tillbakavägen. Det betydde att jag återigen betalade fullt pris, eftersom han såg ut att känna igen mig. Bänken bredvid den där jag suttit var ännu våt.
Satte igång min Husisprenumeration som jag fick i stipendium. Får min morgontidning på måndag.
Jan var av och an i Helsingfors för att vara med på möte. Det gav oss femtio minuter. Även det är bättre än inget, uppfriskande. Att se att rösten man hör varje dag finns på riktigt.
I morgon är det simstadion som gäller. Kanske sista chansen att sola för i år.
Hasta la vista, beibe(s).