Förvirrad gulnäbb irrar i Åbo

Äntligen nätuppkoppling. Efter två dagar utan internet märker man nog hur beroende man är. Sorgligt men sant.
Är så gott som installerad nu. Saknar en mjuk stol, en kub, gardiner och en matta. Sedan börjar det nog likna något. På fredag kommer mamma med det jag ännu behöver och allt jag har glömt. Bor på Tavasthem, i en korridor med små rum och gemensamt kök och gemensamma duschar och toaletter. Först trodde jag det skulle bli jobbigt att dela allt, men det är nog till en stor fördel med tanke på det sociala livet. Jag behöver inte sitta isolerad i en egen etta utan kan hänga i köket med de andra, äta med den som råkar äta och hälsa på folk i korridoren. Är redan bekant med många, och jag tror diskussionerna kan komma att bli väldigt intressanta.
Första natten var svår. Vaknade hela tiden. Kanske var det den aningen smala sängen som var obekant och som höll mig vaken. Måndagen var nog spännande. Och lång. Skrev in mig redan efter nio, sedan uträttade jag lite ärenden i väntan på att alltsammans skulle börja klockan ett. Skulle fixa nätanslutningen och lyckades till sist. Då var klockan åtta på kvällen. Problemet var att hitta min IP- adress. Fick dock hjälp, snällt. Eftermiddagen blev lång, med välkomsttal och info hit och dit. Fick träffa vår grupp, vi är elva logopeder. Fick saft och kaka medan vi bekantade oss med varandra, våra tutorer och lärare. Var klara närmare fem, hade huvudvärk och höll på att dö av hunger (lindrig överdrift), så det var bara att gå hem, laga mat och dimpa ner i sängen. Sov tio timmar, kände mig utvilad.
Idag känns allting mycket bättre. Träffade våra tutorer på morgonen, fixade nycklar och kollade in föreningslokaler och annat viktigt (dvs ställen där man får billig öl och de bästa festerna). Åt lunch på ett av caféerna, 2,35 kostar det. God mat var det, verkar som en bra idé att satsa på en ordentlig lunch. Åter blev det info mellan ett och fyra med lite pauser där emellan. Var dock inte helt slutkörd när jag kom hem, snarare glad och nöjd med min dag. Gick på länk, hittade en idrottspark med en 1500 meters motionsbana som jag sprang några varv. Tror det blir min länkrunda åtminstone tills jag tröttnar på den.
Börjar känna mig hemma. Även om det inte är hemma. Men huvudsaken är att jag trivs. Det gör tillvaron lättare.
Är ännu lite borttappad. Nu börjar jag hitta i stan, jag vet var alla byggnader ligger och vilka hus som jag kommer att besöka mycket under årets lopp. Skulle dock behöva karta och kompass för att hitta i Arken, där humanisterna finns, eftersom det minst sagt är en labyrint. Det tar en vecka kanske, sedan borde jag börja förstå hur allt hänger ihop.
Har återupptäckt tedrickandet. Tog en kopp efter maten, ett par timmar senare blev det två koppar till. Avslappnande varmt är det. Och godast är det när det är hett, så häller i mig kopp efter kopp med skållhett te. Värt att bränna tungan lite.
Måste ta vår rostiga Poni från lande. Alla cyklar. Men det lär finnas cykeltjuvar, så något nytt och fint skall man nog inte ha. Dessutom är gammalt och rostigt in just nu.
Det är kallt. Plötsligt bara slog sommarvärmen av och det blev höst i luften. Såg min andedräkt i morse. Min termometer har fastnat på +22 grader. Lite svårt att veta vad jag skall sätta på mig. Okej, för tillfället har jag inte så mycket alternativ så får klara mig med tröja. Men det kan bli problem i januari, kommer att bli grundlurad och tro att det är sommar. Bör fixas.
Gjorde ett test på Helsingin Sanomats hemsida. Resultatet visade att jag är 59% kninna, 41% man. Fattas bara skägg.
http://www2.hs.fi/extrat/hsfi/omaelama/sukupuolitesti/
Nåja, nu har jag skrivit av mig. Kommer med längre och finare inlägg en annan gång. Måste ju bara få utnyttja möjligheten att skriva nu när jag ÄNTLIGEN har nät här.
Kommer hem på fredag. Skönt.
Ha det bra!