Hindra mig att göra det som viskas i mitt öra

På min ena axel har jag en djävul

som fyller mig med stort begär,

vill se mig svag och ångerfull

med synd som mig förtär.

Viskar i mitt öra

precis det jag vill höra.

En ängel sitter på min andra sida,

vill försvara mig mot kroppens lust,

vill skydda mig från att lida.

Är med djävulen i ständig dust.

Hindrar mig att göra

det som viskas i mitt öra.

En kamp mellan det som kroppen vill

och det som hjärtat vill förhindra.

Vi klarar inte länge till,

kan du vår ångest lindra?

Led oss på den rätta vägen,

låt oss inte komma på fall.

Hjälp oss, med en kraft enträgen,

att vi kan följa dig i vårt kall.

Värme

Vardagen blir lättare med ett leende på läpparna. Det har jag märkt under min första arbetsvecka på Blomsterfonden, och det gäller både mig, mina arbetskamrater och pensionärerna. Ett glatt "godmorgon!" sprider leendet vidare och gör stämningen mindre slö och nedstämd. Förutom den inre värme vi nya sommarflickor har försökt sprida, har sommarvärmen varit både till nytta och nöje. Och ganska mycket svett. Det blir rätt kvavt på avdelningen och det är svårt att få ordentligt korsdrag. Hela veckan har vi kunnat vara ute med pensionärerna, och det är härligt att se hur lyckliga de blir då vi säger att vi skall gå ut. Arbetet kan bli ganska tungt, speciellt då vi blir färre på avdelningen och ansvaret flyttas över på vikarierna. Det kommer att komma dagar då man inte tycker sig ha orsak att le, inte skulle orka jobba och känner sig stressad och utled på allt och alla. Det är jag förberedd på. Men jag vet att jag har minst orsak att vara tvär, så skall försöka hålla humöret uppe så gott det går. Innerst inne är jag lycklig. Hittills har det varit bra, jag trivs med den övriga personalen och pensionärerna. Hoppas det fortsätter på samma sätt, både med humör och sommarväder.
Värme är energi.