Tjofaderittan!

Igår kväll fick jag äntligen uppleva det riktiga studielivet. Jag deltog i min första sitz. Det var logopedernas och psykologernas ämnesförening Impuls som ordnade gulissitz, och den kunde man ju inte missa. Skulle jag någonsin sitza så var det nu.
Jag hade givetvis en förhandföreställning om vad en sitz går ut på. Och den föreställningen stämde förvånansvärt bra överens med verkligheten. Långa bord med vita dukar, förrätten framdukad och snapsglasen framställda. Vi kom in, tog den dryck vi på förhand valt och satte oss. Sedan satte vi genom hela sitzen eftersom det var trångt och så gott som omöjligt att ta sig ut igen. För att hinna igenom hela sånghäftet med snapsvisor var det bara att börja på direkt, och sedan plöjde vi igenom visorna med en rasande fart. Man hann ta några skedar mat innan det skulle sjungas och skålas igen.
Jag hade nog roligt, det måste medges. Maten var god, stämningen på topp, äldre studeranden visade gott exempel på hur det skall sitzas, snapsvisorna var av någon anledning väldigt bekanta, men många nya fick jag nog lära mig.
Traskade hem efter elva. Domkyrkan såg spöklik ut i fullmånens sken. Trevlig kväll, men inte har jag något behov av att sitza igen.
Kommer hem igen på fredag. Tills dess kämpar jag med kognitiv neurovetenskap.

Stänga ut eller stänga in?

Idag satt jag på bibban och läste mellan nio och två. Det gick någorlunda bra, men jag märkte att jag efter en lång stund utan paus börjar tappa koncentrationen. Då börjar jag i stället lägga märke till alla ljud omkring mig. Även om jag sitter i en läsesal, är det självklart inte knäpptyst, utan hela tiden är det en stol som knarrar, någon som sätter på en dator, någon som knappar in ett textmeddelande, någon som stampar med foten... När jag hakar upp mig på sådant är det dags att ta en paus. Problemet är inte koncentrationssvårighet direkt, men om jag hakar upp mig på något kan jag inte sluta observera ljudet.
På eftermiddagen fortsatte jag läsningen hemma. Någon spelade musik i köket och då jag märkte det och började sjunga med (vilket ledde till att läsningen inte framskred på ett önskvärt sätt), så jag bestämde mig för att stänga ut alla störande ljud med hjälp av öronproppar. Äntligen tyst, tänkte jag. Men ack, så fel jag hade. I stället för att höra ljud i min omgivning hörde jag ljud inuti mig. Nu kunde jag höra mitt hjärta slå, höra mina andetag, höra att jag blinkade(!), och det var om möjligt ännu mer störande än att höra normala ljud. Suck. Det blir aldrig tyst.

Sällskapssjuk

Idag har jag fått besök hit till Åbo, vilket gjorde att denna söndag inte blev så ensam och händelselös. Mamma, pappa och Robin dök upp vid ettiden. De kom av och an upp för att kolla hur fint mitt rum är (städade i morse!) och sedan gick vi ut på stan för att hitta något att äta. Det är bra med besök, får alltid lite mat och mer lunchkuponger. Denna gång fick jag äntligen en växt också. Får se hur länge den lever. Jag åt en smaskig biff, bra med lite variation från makaronerna. Familjen åkte hem efter restaurangbesöket, och jag gick upp till mig och laddade kaffekokaren inför nästa besök. Nu var det mommo och mofa som kom, och vi satt och pratade en stund. Lätt fick jag den större delen av dagen att gå, och behövde inte ta till tentböckerna för att känna mig mindre ensam och uttråkad.
Jag har hosta. Hoppas jag inte blir sjukare än så, har varken tid, lust eller ork. Min hosta brukar ha en tendens att bli otäck, så hosta räcker för min del till att bli alldeles utmattad och okapabel att göra något ansträngande. Dessutom vill jag inte bli sjuk av ytterligare en orsak. Jag skulle bli ledsen och nedstämd av att ligga sjuk alldeles ensam, utan någon som tar hand om mig och bryr sig om mig. Hemma kan det vara skönt att vara lite sjuk ibland. Blir jag sjuk här vet jag att jag skulle få en fruktansvärd hemlängtan. Jag skulle sakna någon som frågar hur jag känner mig, som hämtar varm saft eller Panadol Hot (blä) åt mig, som säger åt mig att ta det lugnt och förbjuder mig att gå på länk. Skulle sakna någon som vaknar då jag hostar, som tröstar mig när jag tycker det är otäckt och en axel som jag kan luta huvudet mot av utmattning. Så nej tack, ingen flunsa för min del.
Jag är rätt så kinkig när det gäller sällskap och ensamhet. Jag vill inte känna mig ensam, men jag vill också kunna dra mig undan då jag vill vara i fred. Jag är visst aldrig nöjd.

Nu skall jag återgå till den superintressanta Språkets struktur, betydelse och användning. Hoppas ni uppfattade ironin. Morgondagen är ledig, men för min del är det dags att börja läsa på allvar. Tur att det är lite intressantare böcker jag valt ut för i morgon. Synd att de intressanta böckerna är drygt femhundra sidor, medan de flummiga och sövande böckerna är tunna och lätta att bära på.

"Att vara ensam är skönt när man önskar vara det, men inte när man är tvungen att vara det."
- Annette Kolb

Babyfeber, studiemoral och länknöje

Fredag kväll och veckan är ännu inte slut. Jag har kurs hela dagen i morgon, men inte klagar jag, det är en jättetrevlig kurs. Den här veckan har jag haft fullt upp. En ny kurs började igår, så det blir mer program, och neuropsykologi/kognitiv psykologi är inte det enklaste. Har dock inget emot att kämpa.
Mitt intresse för barn blev för mig själv mer uppenbart igår, då jag frivilligt gick på en föreläsning om hur man skall trygga barnets välbefinnande inom dagvården. Det var en gästföreläsare, Mirjam Kalland, som talade, främst kanske för dagispersonal, men föreläsningen rekommenderades även för logopedistuderandena. Det var nog värt att släpa sig tillbaka till skolan till klockan sex. Utvecklingspsykologin, kursen som jag har bl.a. i morgon, fokuserar också på barn och ungdomar, och mitt intresse för sådana här saker tyder åtminstone för tillfället på att jag i framtiden kommer att arbeta med barn.
Studierna går alltså bra. Jag känner att jag är motiverad, jag har varit på gott humör när jag har stigit upp och på gott humör när jag har kommit hem från skolan. Visst prövas humöret lite då man radar tentböckerna på varandra framför sig, men varför gnälla?
Jag är lite kritisk mot vissa andra studeranden. Typexempel finns i min korridor, men jag vet att det finns fler som är likadana. Det är bara det att jag märker mest av dem jag bor med. Det jag svamlar om är deras attityd till alkohol, supande, härjande och festande. Givetvis är det en oundviklig del av studielivet, men nog höjer jag lite på ögonbrynen då det sups tre vardagar i streck. Jag kan nog förstå att man vill släppa loss på en fredags- eller lördagskväll, men jag kan inte tro att man tar studierna på fullt allvar om man en tisdagskväll dricker sig under bordet och sover bort halva onsdagen för att sedan göra om det följande kväll. Jag lägger mig inte i andras vanor, för min del får de göra vad de vill, men jag tycker ändå det är lite ansvarslöst och dessutom hänsynslöst. Nu tänker jag mest på dem som blev utan studieplats. Om jag inte hade kommit in, och fick reda på att någon som inte sköter sina studier utan tror att studielivet är festande bara pantar på en studieplats som jag skulle ha kunnat utnyttja bättre, skulle åtminstone jag vara sur och bitter och inåtvänd. Försöker därför sköta mina studier ordentligt inte bara för att det är kul och för att jag lär mig något, utan också för att visa min tacksamhet över att jag har en studieplats.

Jag har kommit på ett nytt sätt att underhålla mig på ifall länken mot förmodan skulle bli tråkig. Det är jätteskoj att springa förbi 20-30- åriga män för att retas lite och se hur de reagerar. De flesta verkar inte kunna tåla att en mycket mindre och yngre tjej studsar förbi, det är tydligen väldigt dåligt för deras självförtroende. Om de inte stannar helt och låtsas att de får kramp, så hänger de enträget efter och vägrar låta mig springa förbi i min egen takt. Vissa skall till varje pris förbi igen och spurtar lite i nästa backe, andra hänger kvar tätt efter för att visa att de inte blir efter. Idag sprang jag förbi en kille som lunkade på i sakta mak, och min fart var klart hårdare än hans. Han tog det rätt hårt, och jag sprang med honom flåsande i nacken nästan ett helt varv. Det gillade jag inte speciellt mycket, så stannade för att göra magmuskler och blev samtidigt av med honom. Det är kul att retas. Grejen är bara den att jag är så väldigt tävlingsinriktad, så när jag väl har kommit förbi någon som sedan försöker komma förbi mig, vägrar jag ge upp min plats i täten. Borde kanske vara mer storsint...

Tyst och skönt i våningen nu. Vissa har åkt hem till veckoslutet, andra är ute och firar fredagskväll. Jag har firat fredag med att lösa korsordet i Husis. Det är fredagens höjdpunkt. Jag har också ätit en påse Suffeli Puffi. Köpte den idag när jag var på stan för att ha den i morgon då jag tänkte titta på en film. Men det ser ut som att jag får köpa mer godis tills i morgon. Typiskt mig.
Kan avsluta med att citera ett citat ur en av kursböckerna, Talkommunikation.
Din röst är mjuk och vacker, ren och klar
Dock manar mig fysiken till förnuft
Ty vad jag älskar mest av allt du har
Är blott en skälvning genom idel luft

Hasta luego

Facebook, höst och annat strunt

Facebook når allt fler och hela tiden hittar åtminstone jag mer eller mindre bekanta som använder sig av denna nätgemenskap. Har under de senaste veckorna fäst min uppmärksamhet vid tidningsartiklar som tar upp detta halvnya mode. 8.9 jämför Volt Facebook med Myspace. Författaren kommer fram till att Myspace är för sådana som vill dela musik, Facebook är den nya hiten för sådana som vill hålla kontakten. "Nörden och gothtjejen är Myspace medan baldrottningen och quarterbacken är Facebook". 11.9 hittar man en artikel i Husis om politiker som använder sig av Facebook och andra sociala nätverk. I Finland är de gröna aktivast, och det tycks vara ett nytt och bra sätt att visa sin aktivitet.
I Papper denna månad finns det en artikel om Facebook, en kort grej som varken direkt talar för eller emot fenomenet. De ser på saken från en negativ och en positiv synvinkel. Vad gör man på Facebook? "Slösar tid". "Umgås och skapar kontakter." Välj själv inställning. I ledarsticket i Husis 16.9 kommenteras Facebook igen. Skribenten tar upp det knäppa med att sitta vid datorn och slänga kossor på sina vänner och bjuda på virtuella drinkar och sådant, men förstår nog idén med att upprätthålla kontakten med sådana man annars kanske inte skulle träffa eller ringa.

Här är bara några exempel på sådant som dykt upp i tidningar angående Facebook, och sedan jag själv joinade så tycker jag att man stöter på motsvarande artiklar mest hela tiden. Själv tycker jag Facebook är okej, inte som t.ex. irc-galleria där man i princip bara visar upp sig. Håller för nöjets skull på med att pyssla lite på min sida, hittar kompisar och ser vad de sysslar med. För mig är det ett bra sätt att kolla att gamla vänner lever eftersom jag knappast ringer dem längre.


Den här veckan har jag läst till en intent jag har i morgon. Stressade lite i början, men kom på att det är onödigt. Det går som det går. Nu har studierna alltså kommit igång på allvar. Dem tänker jag inte berätta om.
Jag njuter nog av hösten. Idag har det varit ett härligt väder, och tog mig tid att gå på länk efter en paus på flera dagar. Det var jätteskönt att få lite frisk luft efter några långa skoldagar och läsesalsbesök. Jag har en stor lönn utanför mitt fönster, och den är jättefin just nu. Hösten har nog sin charm trots allt. Märkte en sak som jag gör omedvetet, helt av gammal vana. Jag går alltid på trottoarkanten. Varför vet jag inte, men var jag än går söker jag mig ut på kanten där jag går och balanserar.
Undrar om det i allmänhet sparas energi här i Åbo. I alla föreläsningssalar är det svalt och efter att ha suttit stilla i en och en halv timme känner man sig frusen. I mitt rum är det för tillfället knappt 19 grader, vilket inte är så kallt, men som nog känns kallt på morgnarna när jag skall stiga upp. Då känns nog sängen varm och skön och hemtrevlig. Får hälla i mig skållhett kaffe för att få upp värmen, sedan är allt bra. Hoppas de skruvar upp värmen när det blir kallare.
Har varit på gott humör den här veckan. Det kändes bra att komma tillbaka i söndags, hade inga negativa hemlängtan-känslor, och har varit glad och nöjd med min tillvaro. Det gör allt så lätt. Någon bär mig.

Snabbis

Det är någon dag sedan jag skrev sist. I början klagade jag på att min läsordning är full med luckor. Nu är jag överöst av arbete och tjocka böcker. Tror att en skottkärra skulle vara den bästa skolväskan. Jag har kommit igång bra, har besökt bibban ett par gånger och försökt vänja mig vid att läsa mycket på egen hand. Lyckligtvis är alla kurser jag har sådana som jag har intresse för. Speciellt veckoslutskursen i utvecklingspsykologi är alldeles jätteskoj. Har saknat de där psykologgubbarna och -tanterna, äntligen får jag återse Freud o Mahler och alla de andra.
Hade ett skönt veckoslut med både kurs och annan underhållning, sällskap och nya bekantskaper. Den här veckan blev kort eftersom jag hade måndagen ledig och för att jag ämnar skolka morgondagen för att åka hem redan i dag. Har inte varit hemma på ett par veckor, så det skall bli skönt. Till min stora besvikelse missar jag dock Löövhyddohögtiden.
Nästa vecka blir tung. Har många föreläsningar, långa dagar, en jobbig tent och sedan veckoslutskurs lördag-söndag. Nåja, inte har jag ju något annat vettigt för mig här, så varför inte svettas över böckerna?
Igår hade vi HF:s gulisintagning. Det var jätteskoj och ingenting att vara rädd för. Visst har man hört det ryktas att man inte kommer undan utan alkohol och att uppgifterna är pinsamma och kränkande, men så var det inte alls. Vi delades på måfå in i grupper, jag var tillsammans med en konstvetare, en svensk, en tysk, en engelsman och en religionsvetare. Vi fick en karta och en lista på ställen vi skulle besöka, och på varje punkt mötte vi en grupp äldre studerande som hade någon uppgift åt oss. Vi sprang runt i Åbo i nästan fem timmar, och vår grupp var väldigt duktig. Vi hann med nästan alla kontroller, samlade en massa poäng och vann tillsist hela tävlingen. Hurra för oss. Och visst kom man undan alkoholen, och det som underlättade var att vi var två i gruppen som tackade nej till snapsarna. Överlevde intagningen och hade inget annat än roligt.
Om en timme börjar min föreläsning. Det bästa med att bo så här nära skolan är att jag inte behöver reservera en timme för skolresan, utan kan lugnt starta en kvart tidigare och ändå vara på plats i god tid. Har dessutom äntligen en cykel till förfogande, så det går smidigt och bra.
Egentligen skulle jag ha mer att säga än det här, men det börjar vara dags att göra sig i ordning, packa väskan för att efter lektionen hinna till bussen. Får återkomma en annan dag ifall jag hittar en lucka i min kalender.

Dagarna mörknar minut för minut.
Det minskar inte det faktum att livet blir ljusare för var dag som går.
Sol inne, även om solen för tillfället gömmer sig bakom ett grått molntäcke som ser ut att bestämma sig för att släppa taget om regndropparna så fort jag satt mig på cykeln. Typiskt.

Studieliv?

Åter igen lider veckan mot sitt slut. Det här är min första vecka med "rikitg" skola, men jag skulle inte direkt säga att jag har haft mycket att göra. Eftersom många kurser börjar först nästa vecka eller till och med därpå följande vecka, har jag bara haft två timmar föreläsning varje dag. Inte borde jag ju klaga, jag antar att det nog kommer en dag då tenterna och arbetena börjar stressa mig. Men nog skulle det vara kul med lite program.

Vad har jag gjort då? Två dagar har jag börjat klockan ett, så då har jag gått på en uppfriskande morgonlänk. Sedan har jag i lugn och ro kunnat sitta i köket med min pinfärska Husis och äta morgonmål. På tisdagen hade jag ett par morgontimmar, så länken sköts upp till eftermiddagen. Har nog tänkt göra något varje dag, dels för att jag annars skulle sitta inne, och frisk luft skadar inte, och dels måste jag ju upprätthålla min sportiga image.

Idag var jag ledig. Gick trots det till skolans datasal på morgonen för att göra ett pararbete. Skönt att det blev gjort, slipper stressa med det senare. Efter lunch besökte jag bibliotekets läsesal för första gången. Dock inte den sista, jag antar att jag kommer att vara en ivrig besökare där. Jag vet av erfarenhet att läsning inte kan ske hemma eftersom jag blir distraherad av datorer och annat skoj som finns inom räckhåll. Började läsa i min första tentbok. En megastor Bioligical Psychology-bok. Vi måste läsa den innan kursen börjar och skriva intent. Tur att jag läste så mycket om nerver och nervsystemet till inträdesförhöret, det är inte bara nya saker att försöka förstå. Visst är det ju jobbigt att plugga, men jag är ändå glad åt att få börja läsa. Bläddrade i kapitlen som vi givetvis inte har till tenten, och där fanns massor med spännande grejer. Måste förlänga mitt lån och läsa bara av intresse (yeah, right!).

I söndags då jag efter ett veckoslut hemma skulle åka tillbaka till Åbo kom en ström av ångestkänslor och ledsamhet emot mig. De känslorna försvann när jag kom fram. Skönt att veta det, nästa gång jag inte vill åka tillbaka vet jag att jag glömmer det bara jag är framme. Mitt rum ser ut som ett rum nu. Har både matta och gardiner. Visserligen är gardinerna egentligen bordsdukar, men det behöver ju ingen veta. Nu fattas bara en krukväxt. Jag trivs med staden också. Gillar de korta avstånden, gillar ån och tycker om att se domkyrkan var jag än står. Om jag har sprungit så långt att jag inte ser den mer, vet jag att jag har sprungit ganska långt. Domkyrkan är annars också trevlig att ha nära sig. När min väckarklocka ringer jämnt åtta, kan jag höra kyrkklockorna slå så fort jag har fått tyst på min klocka. När jag satt i biblioteket och läste kunde jag utan att kolla tiden veta när en kvart, en halvtimme och småningom en hel timme hade gått. Fick efter att ha duschat efter länken och ätit en dubbelportion gröt en enorm lust att gå ut och gå. Gick en sväng längs ån, och kunde på tillbakavägen räkna till åtta slag.

Jag vet att Åbo knappast någonsin kommer att vara eller ens kännas som min hemstad. Men jag kan inte låta bli att tycka om staden. Och det är väl det bästa jag kan göra, situationen skulle inte vara bättre om jag inte skulle trivas.

Jag håller fortfarande på att lära mig att klara mig själv. Bra övning att bo lite ensam. Jag fick mitt studiestöd, vilket gjorde att jag känner mig lite rikare. Fick lov att köpa mjölk och ost idag. Har så lite plats i kylen att jag inte kan skaffa så mycket på en gång. Tänkte satsa på att äta hälsosamt, men när det gäller ost tänker jag nog strunta i fettprocenter. Aamupala, 5% fett, smakar ingenting. Har köpt en massa äpplen. Valde gröna, de var sura. Kanske blir de bättre med tiden.

Vi har kurs under veckoslutet, fredag eftermiddag-kväll och hela lördagen. Utvecklingspsykologi, hurra! Även om det är på veckoslutet så är jag ivrig. Om två veckor är det lördag-söndag.

Får besök imorgon. Ser framemot veckoslutet med allt vad det innebär.






Undrar i vilken ända man skall leta efter skatten?

Ni finns i mina tankar.

Söndagsmorgon

Hur nördig får man bli? Vaknade halv nio och har sedan dess med en liten paus för morgonmål suttit med laptopen i sängen under mitt varma och sköna täcke och surfat på nätet. Så olikt mitt idealjag. En söndagsmorgon i mitt drömliv med mitt idealjag som huvudperson skulle vara en solig, frisk och lite kylig höstmorgon med träden brinnande i rödgula färger. Skulle ta en länk eller en lång morgonpromenad för mig själv eller med någon lika hurtig och komma in uppfriskad, fräsch och lagom varm och svettig. Sedan skulle jag äta en ordentlig frukost, dricka en värmande kopp kaffe och läsa dagens Husis för att sedan traska iväg till kyrkan. Den dagen kanske kommer. Måste dock försöka inse att mitt verkliga jag borde göra vissa ansträngningar för att uppnå detta. Och kanske finns denna söndagsmorgon längre fram i livet.
Hade visserligen tänkt hinna med en morgonlänk före kyrkan som för första gången på länge börjar klockan tolv. Vaknade nog, men tittade ut och konstaterade att det regnar och ruskar. Gillar inte att springa i motvind, så varför plåga sig själv mer än man måste?

Det har varit skönt att vara hemma. Lite jobbigt kan det bli att pendla mellan Åbo och Helsingfors varje veckoslut (dock ej nästa), men tror att det är värt det. Visst säger jag att jag går "hem" när jag är i Åbo och syftar på mitt rum där jag bor fem dagar i veckan. Men "hem" för mig kommer nog alltid att betyda det hem där jag har min familj, oberoende av vem eller vilka min familj består av.
I morgon börjar allvaret. Nästa veckoslut sitter jag fast, har två veckoslut med kurser denna höst. Skall försöka överleva den nya och lite överraskande supkulturen.

God morgon.