Korta långa dagar

"I'm walking on sunshine..."

Uppsving i min vardag.
Jämfört med den första veckan efter jul, har den här veckan varit alldeles fenomenal! Eller också kändes första veckan bara så tung (inte ansträngande, tung), att jag fick en väldigt negativ bild av den. Hur som helst har mitt humör varit på topp sedan förra fredagen, så om det håller ännu i morgon tror jag det börjar vara rekord på länge.
Förra veckoslutet var bra, det var skönt att komma hem efter två veckor i Åbo. Ensam är det en ganska lång tid. Så upplyft och glad började min vecka här först i tisdags, och i ett huj har det redan hunnit bli torsdag kväll (vilket jag räknar som fredag och veckoslut). I morgon får jag åka hem igen.
Jag har haft långa och intensiva dagar. Dels har jag haft föreläsningar varje dag, och dels har barnvaktandet tagit upp både tisdags- och onsdagseftermiddagen. Idag var jag i farten tidigt, ute ur huset strax efter sju, för att återvända hem halv niotiden på kvällen. Långa dagar, ja. Men jag är glad och nöjd.
Tiden går så fort när man är sysselsatt. När det man gör dessutom känns meningsfullt och viktigt, kan man ju inte annat än tacka för att man finns till.
Börjar se en plan. Börjar se var jag kan vara till nytta, vara ett redskap. Litar på att Han hjälper mig ända fram, och att jag kan göra det bästa av det jag gör.

"Be och ni skall få, sök och ni skall finna, bulta och dörren skall öppnas för er."
Matt 7:7

Shining in the light of Your glory

Idag lärde jag mig någonting. Eller snarare blev jag påmind om någonting.
Allt jag bygger upp på värdsliga grunder, enligt mina egna begär och egna planer, kommer att vara förgäves, det kommer en dag att gå förlorat.
Allt jag bygger upp på Jesus kommer att bestå.
Därför borde allt jag gör grunda sig på Jesus, annars är det i onödan.

Matt 5:3-12

Skapa mening

Det har inte ens gått en vecka och jag har redan gjort det som jag lovade mig själv att göra- hitta en fritidssysselsättning åt mig. Om jag dessutom lyckas tjäna lite pengar på det är det ett stort plus.
Jag har börjat barnvakta, och skall göra det två gånger i veckan åtminstone tills vidare. Det är tre syskon jag har hand om, en femårig pojke och ett par tvillingflickor som snart skall fylla sju. Hur gulligt är inte det? Skenet kan bedra.
Varje tisdag och onsdag skall jag först plocka upp minstingen på dagis. Det går riktigt bra med honom, och att åka buss till torget är inga problem så länge jag håller honom i handen. När jag sedan från förskolan får två till blir det knepigare, jag har ju bara två händer. De kastar sig över mig, pratar i munnen på varandra, ser sig inte för och vips har någon av dem hunnit flera meter längre fram eller blivit på efterkälken. Nåja, det gick bra för att vara första gången (i onsdags), när vi väl kom hem till dem hade jag ju dem åtminstone instängda.
Fyra timmar gick fort och jag lyckades underhålla dem med middag, läsning och lekar. Jag var både lärarinna och häst... Fick pusta ut när det blev dags för Buu- klubben. Länge sedan jag har sett på barnprogram.
När jag äntligen blev ledig märkte jag hur slut jag var. Jag steg ner på den tungt trafikerade vägen och tyckte att det var tyst. Efter en eftermiddag tillsammans med barn som pratar i ett på hög frekvens och med en ljudnivå på säkert 75 dB är till och med bussarna tysta.
Jag märkte också hur glad jag var. Man kan nog inte ha tråkigt när man har barn omkring sig. De hittar ständigt på något, är nyfikna och frågvisa och kommer med resonemang och påståenden som man inte kan annat än le åt.
Nu har jag sysselsättning två dagar i veckan. Jag gör mig själv en tjänst med att undvika för mycket tid ensam och jag är till hjälp för någon annan också. Känner mig nästan nyttig. Dessutom ger detta erfarenhet, både med tanke på arbetsansökningar och längre fram i tiden.

Inte nog med detta, jag tänkte utöka min aktivitet ytterligare. Folkhälsan behöver personal till ungdomstelefonen, någon som sitter och lyssnar på människor som behöver någon att tala med. Det ordnas en kurs, vilken jag tänkte vara med om, och sedan kan man fritt välja hur ofta man vill joura. Ser verkligen framemot det. Om något, så ger detta erfarenhet och kunskap om att bemöta människor. Frivilligarbete är inte heller till skada.

Jaha, plötsligt är jag väldigt upptagen. Inte mig emot. Visserligen måste jag ju ta mig tid att läsa lite också, men kanske jag kan offra en av de många timmarna vid datorn till skolarbete.
I morgon är det lördag. Det betyder läsning. Pluggar anatomi och fysiologi.
Det är länge sedan veckoslut inte har inneburit sköna hemmakvällar. Eller okej, visst blir det ju hemmakvällar, men utan nära och kära och knappast så långt in på natten. Det får bli till nästa veckoslut. I morgon blir det blodcirkulationen.

Kanske har det varit mörkret, för hög melatoninhalt eller för lite att göra som har gjort att jag stundvis den senaste tiden känt mig nere. Nu går det mot ljusare tider (lever i hoppet), ljusterapilampan minskar mängden melatonin och väcker mig på ett snällt sätt, och jag känner att jag gör något av mitt liv. Humörkurvan pekar uppåt och livsglädjen spirar.

Två citat som jag finner lämpliga för min situation.

"Livslust är att alltid ha kommande projekt i ögonvrån."
- Okänd -

"Underskatta inte värdet av att göra ingenting,
av att bara ströva omkring alldeles ensam,
lyssna på allt som man inte kan höra och bara ha det bra."
- Nalle Puh -

Tjejer- titta hit!

(Jag vet att rubriken fångade även killars uppmärksamhet, men hoppas ni inte är alltför intresserade...)
Visst är det knepigt att hitta en mascara som fungerar lika bra som för damen i reklamen. Långa, vackra ögonfransar? Pyttsan! Det blir bara klumpar och kladd av det hela. Har äntligen hittat en mascara som håller vad den lovar. Testa Maybelline's Define-a-lash: "Separated, sensuously long lashes, no clumps". Åtminstone jag, som inte är speciellt van vid make-up-grejs, är nöjd och belåten.

Nu skall jag på cirkelträning. Sedan måste jag börja aktivera mig på gymmet, annars hinner jag inte utnyttja de 40 euro som jag satte ut på nyckeln dit. Hoppas på sällskap, känns fånigt att gå ensam och trimma baken i muskelknuttars närvaro.
Vilken tur att jag tog pulsmätaren med. Inte bara för kaloriräknandets skull, utan för att jag därmed har klocka på armen. Nu kan jag hitta lite andra rutter och springa på tid i stället för att snurra runt samma idrottspark varv efter varv.

Blä för regn. Hurra för barn.

Tillbaka till verkligheten

Jullovet varade inte i evighet, precis som jag fasade. Nåja, det måste ju ta slut någongång, för att något annat skall kunna komma i stället. Påsklov till exempel. I ett större perspektiv är det inte långt dit.
Har haft ett jätteskönt lov. Jag har nästan blivit lite bortskämd med allt lyx där hemma, mat när jag är hungrig och sällskap precis så mycket jag vill, ishockey och filmkvällar, sena morgnar och långa kvällar. Till och med pulkåkning blev av. En månads vila kom väl till pass. Nu får jag skärpa mig lite igen.
Damp in för ett par timmar sedan med mitt pick och pack. Det var inte lite saker jag hade med mig. Det ser ut som förut. Min växt lever ännu trots att den måste ha törstat ganska länge. I morgon får jag gå storhandla, kylskåpet ser lite magert ut. Och TVn måste jag få fixad, orkar inte med ettan och SubTV längre. Ytterligare skall jag skaffa mig någon form av fritidssysselsättning. Annars kan någon komma och påstå att jag inte har ett liv.
Måste hitta en plats för min fina klarljuslampa (inkl. väckarklocka) så kanske jag vaknar pigg för att repetera inför tenten. Det kan behövas, latheten dominerade under lovet och min koncentration under läsningen var inte riktigt på topp.
Vet precis vad jag vill. Gör allt för att det skall bli så också.

Två veckor går snabbt.
Hoppas det inte är längre än så tills vi ses.

Länk och länkar

Grävde fram min pulsmätare i morse. Det gjorde morgonlänken intressantare. Jag måste försöka komma ihåg att ta med den till hockeyn i kväll. Just snyggt förhållande jag är i, två knäppgökar som följer med hur många kalorier som förbränns. Hittade fram till fettförbränningen, visste inte att mätaren visade det också. Borde kanske studera manualen så här efter ett par år.

I brist på sysselsättning (eller på grund av tråkiga skolböcker) försökte jag mig på att skapa länkar till andra bloggares bloggar. Kanske är det lite onödigt, eftersom alla bloggare jag känner känner varandra och hittar varandras sidor i alla fall. Men nu vet jag hur man gör och skall passa på att ge er länkar till sidor som kanske är av intresse och inte nödvändigtvis bara bloggar.
(Skrivs blogg med ett eller två G(n)?).
Är väldigt stolt över att jag inte behövde någon som helst hjälp för att fatta hur man skapar länkarna. Klappar mej själv på axeln.
Den som känner sig bortglömt- skrik till! så skapar jag en länk till din sida också.
Ha en snöig dag.

Snöyra

Äntligen bestämde vintern sig för att komma. Bättre sent än aldrig. Risken med ständigt uppskjutna vintrar är att det snart innebär ingen vinter alls. Vinter i kalendern, men för mig innebär vinter snö. Hoppas jag slipper försöka förklara för mina barnbarn vad snö är, att de skall få uppleva den själva. Nåja den dagen, den sorgen, skall försöka passa på att njuta av snön nu när den äntligen finns.
Som den äkta finländare jag är förknippar jag snö med skidåkning. Nu menar jag verkligen längdskidåkning, även om nedförsbacke också är skoj. Men riktigt traditionell flataskidning är något jag tycker om. Det är jobbigt, antingen bakhalt eller inget glid, ilsket muttrande, armarna tröttnar, svetten rinner och tar man det inte försiktigt spårar man ut i svängarna. Jätteroligt! Hoppas jag hinner ut i spåret innan det bär av till Åbo.
Det var bättre förr. Minns dagar då vi var små och plumsade i snön på gården, byggde snögubbar, fästningar och grävde gångar i snöhögarna som folk skottat ihop. Vi kunde vara ute i timmar, plötsligt hade det bivit alldeles mörkt och man kunde knappt se något alls. Mamma fick ropa in oss och så stod vi i tamburen genomvåta och med knallröda kinder. Minns bastubad och svalka i snön. Minns skidturer på isen, sportlovsresor till större backar och tånttande i offpistarna. Undrar om det någonsin kommer att bli en riktig vinter igen.
Måste passa på att vara lite barnslig så länge det finns snö.

Ibland har jag lust att göra som Mumin- proppa mig full med barr och gå i ide.

Snön lyser upp världen en aning. Och tanken på att vi går mot ljusare tider tröstar mig. Så länge morgnarna är mörka har jag dock nytta av min Wake-up light jag fick i julklapp. Klockan åtta går solen upp i mitt rum och fåglarna börjar kvittra. Hittills det mildaste sättet att vakna på som jag känner till, och det verkar fungera. Har varit på gott humör de senaste morgnarna och jag ler när jag kravlar mig ur sängen.
Ända tills jag tittar mig i spegeln.

Det som göms i snö kommer upp i tö.

Nya vindar

Gott nytt år!

Borde jag redogöra för mitt 2007? Eller borde jag se framemot mitt 2008? Å ena sidan är det bra att ta en titt på året som gått, kanske märker man misstag man gjort och säkert minns man de bästa händelserna. Å andra sidan är det bra att blicka framåt och förbereda sig på det som komma skall.
2007 har för mig bestått av både toppar och dalar och platt mark. Tur det, finns det inga dalar märker man inte topparna.
2008 kommer antagligen likaså att bestå av både glada och mindra glada dagar. Men jag hoppas att det skall få bli ett år av förändring. Nyårslöften är inte något jag brukar avge, inte officiellt i alla fall. Men efter att ha tänkt lite på året som gått kommer jag nog på sådana saker som jag borde lova mig själv. Sådant som har med förändring att göra.
- Kanske märkte du att jag skrev mitt 2007 och mitt 2008. Jag har alltför ofta märkt att det jag tänker och gör sist och slutligen kretsar kring mig själv. Jag tänker på vad jag vill och vad jag tycker, på mitt liv och mina behov. Säkert är det normalt, alla är vi ju huvudpersonen i våra liv. Men jag skall i alla fall försöka öppna ögonen lite och se att det finns viktigare saker och personer att tänka på. 2008 får bli vårt år i stället.
- Jag skall leva som jag lär. Om jag säger att jag läser Bibeln och ber varje dag, så skall jag också göra det. Jag kan lura er med det men inte Gud. 2008 får bli vårt år, där också Gud finns med.
- Jag skall se det halvfulla glaset. Jag skall le oftare.
- Jag skall fast besluten kämpa för att få saker och ting att gå som jag vill. Detta innebär läsning, att sköta studierna. Jag förlorar knappast på det.
- Jag skall bara göra det som känns meningsfullt. Det gör mig glad.
- Jag skall visa kärlek mot dem jag älskar.

Vad det blir av 2008 får vi se. Jag börjar med att njuta av jullovet.