Vänner och såna man känner

Jag har vänner som förstår mig och vänner som försöker förstå mig. Egentligen spelar det ingen roll, de har ändå en viktig gemensam nämnare.

En del frågar "hur går det" utan att egentligen förvänta sig ett annat svar än "helt okej". Då får de också det svaret. Så är det bra med det.
Andra frågar för att de verkligen är intresserade. Då får jag fundera först, innan jag svarar. För hur ärlig får man egentligen vara? Dessa få som på riktigt bryr sig förtjänar visserligen ett ärligt svar, så då får de ett då.
Jag har ett sjätte sinne som säger mig vilka som verkligen bryr sig.
Jag har också en spärr som gör att jag inte svarar ärligt även om de uppriktigt skulle fråga.
Jag väljer själv vem jag anförtror mig saker åt.

Vissa synonymer tycker jag inte alls är synonymer. Snäll och vänlig till exempel. För mig är det helt olika saker. Det finns många vänliga och trevliga personer men det är få jag skulle beskriva med ordet snäll.
Kompis och vän är också olika för mig.
Men det är väl hur man tycker.