Sommarsvett och tårar

Före midsommar såg det ut som att sommaren hade en lite trög start, den ville inte riktigt komma igång. Den kom igång i alla fall, och den slog till ordentligt. Härligt! Och svettigt. Tur att jag trots mycket jobb och långa dagar har fått vara lite ledig och ta igen mig i hettan.
Sommaren är så annorlunda nu. Jag längtar tillbaka till barndomssomrarna då veckorna tillbringades på lande och flera dagar i sträck ute i skärgården. Veckor med bra familjen. Det lär dröja ett tag tills jag kan uppleva sådana somrar igen. Lyckligtvis kunde vi vara ett par dagar på lande, så jag fick en liten dos av riktig sommar.
Sommarjobbet stör lovet en aning, men å andra sidan gäller det bara att ta tillvara på den tid som finns för sommarnöjen. Det är ljust länge, så kvällarna känns inte så sena, och en ledig tisdag kan jag bra tillbringa för mig själv på stranden.
Om det är något man skall göra på sommaren så är det att njuta. Det borde jag göra mera. Ibland märker jag att jag har svårt att slappna av, att njuta av att vara med människor, äta god mat, blunda och slicka i sig en härligt svalkande glass... Njuta av livet. Sådant som har varit så lätt. Sommaren går förbi om man inte njuter av den till fullo. Därför skall jag börja njuta nu.

Jag kan inte påstå att jag njuter av värmen på jobbet. Svetten rinner och jag blir dåsig och trött. Men jag vill inte klaga eller önska mig 25 grader i stället. Jag får bara vara tacksam för sommaren, om det så skall betyda genomvåta kläder och en ständigt klibbig känsla.
På tal om svett måste jag nämna en lite pinsamhet, rentav en klassisk sådan. Igår träffade jag ett par vänner för att grilla lite sommaren till ära, och jag tog bussen på eftermiddagen. Det var en rätt så varm åktur, och för att undvika en svettig kjol vek jag undan den lite så att jag inte satt direkt på den. Smart, tyckte jag. Steg sedan av bussen 25 minuter senare och gick en bit till köpcentret där jag skulle träffa mina vänner. Väl inne hann en ung och vänlig dam upp mig och påpekade försynt att min fåll är lite dåligt nerfälld. Det hade hon minsann rätt i, den var inte nerfälld alls. Så jag hade gått från busshållplatsen och in i köpcentret med mina gulvitrandiga Snoopytrosor blottade för omvärlden. Det svalkade gott.

Nu är det dags att försöka gå och lägga sig. Antagligen innebär det bara svettiga lakan och sömnlöshet tills lägenheten avkylts tillräckligt, men jag tror att morgonturen i morgon kräver att jag försöker sova lite.

Njut av sommaren! Och av att leva.