En vänlig grönska

Sommarlov!

Det har jag egentligen haft sedan vappen, men jag tycker inte att inträdesförhörsläsning räknas som sommarlov. Nu är allt sådant förbi, och nu har jag ännu tre hela härliga lediga dagar framför mig. Vad skall jag göra?

Underbara lande! I brist på ledighet under sommaren tog jag tillfället i akt och åkte till Pargas direkt efter provet på måndagen och stannade till onsdag. Äppelträden stod i blom som jag aldrig sett dem och det var härligt att ställa sig mitt på gräsmattan och bara andas in friden. Jag hade hela stora huset för mig själv och sällskap av mommo och mofa ner i backen när jag ville. Måndagskvällen bestod av en lång pratstund med dem, god mat och den där motsatta känslan till stress.

Jag vaknade vid åttatiden och gick via postlådan ner för att få frukosten serverad. Inte ens en semesterdag kunde hålla mig kvar i sängen, utan höll mig till mommos och mofas dygnsrytm. På lande fördriver tiden av sig själv, på samma sätt varje dag utan större förändringar. Ingen planering, inga måsten, bara ta dagen som den kommer. Lät dagen gå som den ville. Fram mot kvällen gick jag på länk. Medvind mot kvällssolen. Vad kan man mer önska sig? Bastu kanske. Och det fick jag. Jag satt ensam i bastun och tittade ut genom fönstret på berget precis som jag alltid har gjort när jag suttit där. Samma kvällsbelysning, samma grässtrån som vajar i vinden och skuggorna som växer i skymningen. Tog av mig vinterpälsen. Vattnet var iskallt! Spurtade in i bastun igen och kände saltstänket rinna ner över näsan och ner på läpparna. Det smakade sommar.

Onsdagen var solande tills det blev dags att åka. Jag är nog lite ledsen över att somrarna på lande inte är som förut- flera veckor har bytts ut till ett par dagar. Kanske kommer det sådana somrar igen, med veckor av frihet borta från allt annat, med dagar på sjön och doften av havet.

En del saket går bara inte att beskriva. Men jag tror alla har ett ställe på jorden där man helst vill vara. Och om somrarna är det landet och skärgården som är det stället för mig.

Jag njuter till fullo av sommarlovet ännu fram till måndag då jag börjar jobba. Då får jag försöka hinna njuta när jag bara kan. Värmen kom, och idag tog jag mig en cykeltur på förmiddagen. Satte mig ner i gräset och läste. Hoppas på lite volleyboll ännu i kväll. I morgon är det studentkalasande, denna gång får jag vara gäst. Får se vem som kan klämma i sig flest kakbitar.

Sommarassociationer: Glass, lande, saltvatten, Kajsa, fuktig akterruff och en gnisslande lina mot skrovet, nypotatis och sill, rökt fisk, obligatorisk flytväst, klagan över värme, volleyboll, sena ljusa kvällar, flip-flops, vindens smekning och din, en stilla önskan att det aldrig skall ta slut.

En vänlig grönskas rika dräkt har smyckat dal och ängar...

Upp som en sol, ner som en pannkaka

Idag blandade jag mig i morgonrusningstrafiken för första gången på länge. I Åbo har jag haft kortare skolväg än jag nu har till busshållplatsen (överdriver lite, bara för att belysa skillnaden) och jag har inte suttit i bussen den här tiden på dygnet sedan under gymnasietiden. Det är bra med bussfiler, man bara susar förbi de långa bilköerna som bara väntar på att få komma till kontoret mitt i stan. Till min stora förskräckelse fanns det lika många bilar som människor i bilkön. Jag satt och tittade ut genom bussfönstret, och i så gott som alla bilar satt en ensam man eller kvinna. Jag vet att det är skönt att kunna använda bilen på morgnarna, särskilt om man har barn att lämna av på dagis för att sedan få bråttom från kontoret på eftermiddagen för att hämta dem igen. Men trots det- vilket otroligt slöseri på både tid, miljö och bensin! Jag slår vad om att det i morgonrusningen är snabbare att åka med allmänna transportmedel än att stå och irriterat tuta på de orörliga bilarna framför en.
Åkte ut till Brändö för att träffa min handledare inför min terapi. Jag fick en hel massa material och tips och anvisningar, och nu vet jag inte om jag känner mig lättad eller ännu mer nervös. Hoppas ändå på att kunna inleda terapin nästa vecka. Det blir nog kul.
Det är märkligt hur humöret kan svänga och hur en dag som börjat bra plötsligt slutar med platt fall. Idag var det en sådan dag, och är på lite kinkigt humör. Det är mina fötter som ställer till det för mig. Jag har fötter anpassade till inga skor alls, och den här tiden på året får jag blåsor av så gott som alla skor. Det blir inte bättre av att tränga in fötterna i ett par fotbollsskor, speciellt då det är varmt, svettigt och trångt i dem. Idag gick det lite för långt, och hade svårt att hålla tillbaka tårarna av smärta när träningen var slut. Det är inte smärtan i sig som stör mig, utan följderna av den. Jag kan ju inte träna ordentligt samtidigt som jag har svårt att låta bli att motionera. Blir arg och besviken varje gång någonting hindrar mig från att röra mig som jag vill. Ont i fingret, armbågen, ryggen, benet, vad som helst, skulle inte störa mig lika mycket. Men då det handlar om fötterna som får all tyngd på sig och som är i direkt kontakt med marken, då varje steg gör ont och då jag biter mig i läppen i hopp om lindring varje gång jag sätter ett par skor på mig, blir jag sur och bitter.
Idag var det en sådan dag. Som slutar med en liten nedförsbacke. Ibland är det tvärtom. En dag som från början går käpprätt åt skogen kan sluta med ett litet uppsving som räddar dagen. Kanske blir det en sådan dag i morgon.

Skratta dig lycklig eller skratta av lycka

Igår firades Världsskrattardagen. Alla som missade den kan ju fira den idag. Eller alla dagar. Det finns en organisation bakom denna speciella dag, som anser att skratt får oss att må bra både kroppsligt och andligt. Det ordnas skrattyoga där man samlas i grupp och utför olika skrattövningar, vilket lär vara bra mot stress och irritation, det stärker immunförsvaret, lindrar smärta och får musklerna att slappna av. Och så får man sig ett gott skratt också.

Idén med en dag för skrattövningar är ganska kul, speciellt då många sällan tillåter sig skratta bort stress och vardag, skratta åt sig själv eller andra. Å andra sidan är det synd att vara tvungen att uppmana folk till skratt.

Länge har psykologer forskat i känslor och känslouttryck och många emotionspsykologer har konstaterat att ett konstlat leende stimulerar hjärnan och får oss på bättre humör. Så nästa gång du stiger upp med fel fot- skratta lite så blir du glad igen.

Just nu behöver jag ingen tvångsstimulering för att känna mig lycklig. Jag kan bara skratta av lycka över att jag har det så jättebra.

Skratta som maskrosen :)