Grönt är skönt

På några dagar har gräset på vår bakgård blivit grönt, björkarna som står i solen börjar se gröna ut, och snart kan jag sola ostört på gården då häcken får lite större blad. Sommaren kommer med stormsteg.
Vilken tur att naturen är grön. Det blir harmoniskt på något sätt. Det skulle vara underligt med en röd värld, inte alls lika mjuk och varm som den gröna vi har.
Olika färger symboliserar olika saker, och associeras med olika adjektiv. Till exempel är rött förknippat med kärlek, aggression och makt, blått med sanning, lugn och mildhet, gult med mod, optimism och kunskap, orange med värme, givmildhet och självförtroende, violett med elegans, brunt med lojalitet, vitt med oskyldighet och svart med sorg etc etc. Såklart ses ju färgernas symbolik som lite olika i olika kulturer, men ungefär samma uppfattning brukar de flesta ha.
Grönt brukar stå för natur, hopp och harmoni.
Visst passar det bäst med en grön natur. Den är harmonisk, och då det börjar bli sommar symboliserar nog grönskan hopp åtminstone för min del. Jag skulle knappast känna samma lugn om jag gick i en röd skog, och skulle inte njuta lika mycket om jag simmade i ett gult hav.
Tur att jag får vandra på gröna ängar, och föras till vatten där jag finner ro...

Ser framemot ett trevligt veckoslut och en lång och händelserik helg.
Ser framemot gröna ängar, blåa hav, en gul sol och röda rosor- rätt färg på rätt plats.

Bifobi

I princip kan man vara rädd för vad som helst. Inte skrattar jag om någon säger sig ha höjdskräck, är rädd för mörker eller för att flyga. Det är än så länge rätt så vanligt. Men jag skulle ha svårt att hålla mig allvarlig om någon skulle uttrycka sin rädsla för träd, snö, clowner eller vackra kvinnor (nåja, de kan väl vara farliga). Dock är det inget att skratta åt, tänk så mycket man lider av att vara rädd för sitt hem, sin svärmor (okej man kanske kan ha goda själ) eller skolan. Tänk så mycket aktiviteten begränsas då.
Fobi är alltså en oförklarlig och ofta orealistisk och överdriven rädsla för något. Till de vanligaste fobierna hör social fobi, vilket begränsar hela ens liv om man inte vågar gå till butiken till exempel, samt rädsla för öppna platser. Man kan vara rädd för vad som helst, en del saker är väl vanligare än andra...
Min fobi då? Melissofobi och cnidofobi kanske. Rädsla för bin och sting. Det är det närmaste jag kan komma, men ärligt talat är jag rädd för allt som surrar. Ser jag ett bi eller en humla snällt sittande på en ros i en rosenbuske, måste jag antingen springa förbi och fortsätta springa tills jag är säker på att den har slutat jaga mig (vilket den ju alltid gör...) eller så måste jag ta en lång omväg. Ligger jag och solar och hör ett oroväckande surrande måste jag veta var kräket finns för att vara lugn. Upp ur solstolen springer jag nämligen inte i onödan. Stannar i vattnet tills bromsarna är borta och måste kolla taket i utetuppen så att jag inte upptäcker något getingbo när jag redan har satt mig... Myggor är de enda surrande insekter med gadd jag inte springer ifrån. De är snarast störande, inte livsfarliga. (Kanske myggor inte ens har en gadd, vad vet jag?)
Jag vet inte varför jag är rädd. Jag är inte allergisk, och jag har inte fått mer än ett par-tre bett av en geting, humla eller broms, så någon traumatisk upplevelse är inte orsaken. Antagligen är det bara ett löjligt, väldigt tjejigt beteende. Eller så har jag en undermedveten rädsla för smärta. Eller för svullnad. Eller för ispåsar som jag måste ha för att få ned svullnaden. Man kan gå hur långt som helst.
Många rädslor kan man komma över, i vissa fall med hjälp av terapi. Flygskräcken kommer man över med avvänjning, är man rädd för spindlar kan man hålla i en, den höjdrädde brukar klara sig med att undvika höga platser... Face your fears. Vad borde jag göra då? Låta en geting sticka mig? Aldrig i livet! Då springer jag hellre.

Vilken är din fobi?
Om du inte har en, så kan du välja någon från den här listan:
http://www.phobialist.com/#A-

En perfekt dag?

Hur ser en perfekt dag ut?
Det frågade jag någon och han frågade samma fråga av mig.
Kom fram till att en dag på stranden med volleyboll och vänner skulle vara ganska perfekt.
Idag har det nog inte varit något strandväder precis, men ändå känns det som en rätt så perfekt dag. Ett sprudlande humör brukar vara ett gott tecken.
Idag sprang jag. Långt och länge. Till Svedängen, vidare till Britas, en länk där och så tillbaka. Det tog två timmar ungefär, och enligt mina beräkningar kan det vara kanske 18 km.
Kände mig som Forrest Gump. I ran.
Det var ett utmärkt väder, det hade ösregnat igår, så luften var fräsch. Det var typ 7 grader, och mot slutet började det regna, så det var rätt så skönt och svalkande. Kände mig väldigt stolt efteråt. Och jag såg nog till att äta tillbaka all den energi jag gått miste om. Men var nog rätt så slut när jag kom hem. Nåja, uträttade sedan några ärenden, tittade på Friends och sådant nyttigt och tog en tupplur mitt på dagen.
Bibelns röda tråd inleddes idag, och märkte att det är synd att jag missar fortsättningen i morgon. Lärde mig nog något, t.ex. varifrån uttrycket "inte ett jota" kommer (jag lyssnar alltid på det relevanta...). Det stora jag fick ut av detta var att mitt lilla intresse för Bibelläsning blev lite större.
"Antingen skall denna bok skilja mig från synden, eller så skall synden skilja mig från denna bok."
Visst är Bibeln svår att förstå, men som det sades är det ingen ursäkt att skylla på att Bibeln skulle vara svårläst. Till och med en datormanual eller en bruksanvisning för hur man sätter ihop en bokhylla kan vara svårare att förstå.
Det svåraste steget är det över tröskeln. Jag har nog kommit över tröskeln för länge sedan. Det svårare är att göra läsandet till något regelbundet.
Lärde mig också att Bibelns röda tråd är Jesus, och att Guds boning är Bibeln.
Vi är alla unika. Unika och fulla av synd. "Även den bästa människan i världen är en syndare. Vi blir inte frälsta för att vi är bra, utan för att vi inser vår synd."
Usch så flummigt... Den här texten har ingen röd tråd precis...
Hur som helst, är på ett väldigt gott humör. Ett kärt men tyvärr snabbt återseende med en kompis (som dessutom skrattar åt det mesta, så man känner sig som en roligt typ utan att behöva anstränga sig) muntrade upp ännu mer. Och såklart det dagliga telefonsamtalet från far far away gladde som vanligt. Ett gott humör lindrar saknaden, men å andra sidan önskar man att man fick dela med sig av det goda humöret i stället (ursäkta Hanna att jag skriver "man").
Det borde bli en relativt bra dag imorgon också. Inte med tanke på vädret dock, de har lovat snöblandatregn (väldigt lockande med match). Men skall försöka hitta min studentklänning, och shopping piggar ju alltid upp, och på kvällen lär det vara en konsert att se framemot. Jej!
Borde vara förbjudet att skriva blogginlägg på kvällarna, de blir flummiga och osammanhängande. Speciellt då jag för tillfället inte kan ordna mina tankar, de vill allihop tänkas på samma gång.
Se framemot nästa veckoslut, ser framemot sommaren och en perfekt dag på stranden.
Skall avsluta med ett lösryckt citat ur Forrest Gump som inte hör ihop med någonting jag sagt, men som fastnat (Forrest Gump hör förresten till de bästa filmerna!)

"Dear God, make me a bird, so I can fly far. Far, far away from here."

Bara det att glädje finnes är nog källa till glädje.
Bättre gå på hal is och ha det glatt än att gå i lera och sörja.
En glädje driver hundra sorger på flykten.
Delad glädje dubbel glädje.

Gym Flex- en soffpotatis dröm

Idag har jag legat i hårdträning. Jag har flyttat mig från datorn till soffan, från soffan till köket, från matbordet tillbaka till TV- soffan och därifrån till datorn igen. Men träningen har varit tuffare än jag får det att låta, jag har nämligen tränat mina magmuskler med min splitternya Gym Flex!
Gym Flex är en sådan där grej du placerar på den muskelgrupp du vill träna, och som gör jobbet åt dig för att du skall slippa svettas. Den hjälper till att hålla musklerna i fin form, och beroende på programmet kan du till och med bygga upp muskelmassa i kombination med vanlig träning (äh, vem behöver sådant då man har en Gym Flex??)
Några varningar dock... Man vet inte om några långvariga effekter av elektriska impulser (det betyder att man använder den på egen risk). Man vet inte riktigt heller hur den inverkar på graviditet. Har man hjärtproblem skall man inte använda den, och inte heller om man har epilepsi (eller misstänkt epilepsi). Använd den inte i närheten av andningsorgan (äsch också, jag som hade velat förstora mina nackmuskler) och inte nära bröstet, eftersom det kan orsaka oregelbunden hjärtrytm (undrar om man i såfall kan använda den åt motsatt håll, som pacemaker...?). Den är också farlig för barn, så förvara den högt uppe på en hylla. Använd den inte om du har hudproblem, mens eller nyss har genomgått en operation, och använd den inte mer än en halv timme åt gången med minst åtta timmars mellanrum.
Kort sagt, bara friska män kan träna sina vadmuskler (så långt bort från hjärta och luftvägar som möjligt) med denna grej för att vara på den säkra sidan. Annars är detta en helt otrolig uppfinning!

Fick den i födelsedagspresent av min bror. Antingen var det ett skämt, en vink eller så vill han använda den själv.
Jag testade den för första gången idag, då jag tröttnade på att läsa och försökte komma på något smart att göra. Detta var det smartaste jag kom på. Började såklart med min mage så att jag om någon månad är klar för bikinivädret. Känslan var... underlig. Jag råkar vara rätt så kittlig, så jag fick svårt att hålla mig allvarlig (nåja, varför skulle man inte kunna ha roligt under ett träningspass?), och efteråt hade jag en fibrillär muskelryckning i magen en god stund efteråt (elohiiri på finska. Kunde inte den svenska termen så fick slå upp den. Är inte så smart som jag fick det att låta).
Nåja, en kul grej är det i alla fall. Men kanske jag inte helt och hållet övergår till det, utan fortsätter träna som normalt med min Gym Flex som något extra utöver det vanliga. Kanske jag på det sättet lyckas skaffa mig sixpack innan sommarlovet börjar.

Det var allt för den här gången (nästa gång vi ses känns jag igen på mina ofantliga nackmuskler).

PS. Användningen av parenteser är nästan överdriven (men har börjat gilla dem så kan inte låta bli).

19

En gång om året inträffar en sådan där dag som är helt ägnad åt en själv, en dag då man har möjlighet till att göra det man tycker bäst om, samt då man låter alla andra göra dagen till en bra dag. Igår var det min dag.
Väcktes av en lite sömnig familj med morgontrötta röster, men trots det en väldigt vackert sjungande skara. Alltid lika charmigt. Fick sedan göra det jag gillar- slita upp paket. Fick dock inte frukost på sängen utan var tvungen att helt själv gå ner och äta mitt löskokta ägg. Klockan tolv var det gudstjänst. Där gratulerades jag dock bara av sådana jag minst hade förväntat mig att skulle veta. Fick sedan lunch när jag kom hem. Hade sedan möjlighet att delta i det jag tydligen fortfarande gillar- fotboll med mina vänner. Eftersom solen sken kunde man ju också hoppas på lite färg.
På kvällen blev jag bjuden på restaurang med två av mina närmaste vänner. Det var kul att träffa dem, hade inte setts sedan skrivningarna. Och vid det tillfället talade man ju kanske inte så mycket. Planerar att åka och interraila i sommar. Jej!
Hur som helst, det var en riktigt trevlig dag igår. Trots att jag knappast kan säga att jag firade min födelsedag på något särskilt sätt. Men vad behövs det annat än goda vänner, solsken och några paket?
Har lämnat in ansökningsblanketter idag. Och ämnar posta ännu en. Synd bara att jag inte har inlett mitt läsande på allvar ännu. Borde fundera på någon plan Ö ifall jag inte får en studieplats. Något smartare än att slöa hemma borde det nog vara. Tycker mamma i alla fall. Men kanske man inte borde ställa sig in på sådant, utan satsa på att komma in någonstans i stället.

Trots min höga ålder har jag än en gång förälskat mig i Nalle Puh. Dels för att han och hans vänner är så bedårande, och dels för att en del saker som sägs har ett budskap som passar rätt så bra in på sådant som finns i mina tankar.
"Det bästa är att veta vad man letar efter innan man början leta efter det." Jag tror jag har börjat leta efter något utan att riktigt veta vad det är. Det hade varit bättre om jag hade vetat vad jag riktigt vill för att fullständigt kunna fokusera på det.

"Ju mer man tänker, desto mer inser man att det inte finns något enkelt svar." Sant, ju mer jag grubblar desto svårare blir det. Kanske jag skulle försöka låta bli att tänka så mycket.

"Åar vet att det inte är någon brådska. Tids nog kommer vi fram." Ja, kanske saker och ting klarnar bara man ger det tid. Varför ha så bråttom? Varför inte dra ut på studierna, leta efter rätt plats tills man är alldeles säker? Alla verkar ha så bråttom med att söka in och komma ut i arbetslivet. Det smittar.

"När du tittar på dina båda tassar, behöver du bara bestämma dig för vilken som är den högra, sedan kan du vara säker på att den andra är den vänstra." Okej, detta har inget med mitt liv att göra, jag kan oftast skilja mellan höger och vänster. Men uteslutningsmetoden är bra.
Några andra bra saker Puh har sagt, som jag bara skriver ner på skoj.
"Fastän det är förfärligt gott att äta honung, så finns det ett ögonblick alldeles innan man börjar äta den, som är nästan ännu bättre."
"För att visa, att man inte alls blev rädd när man hoppade till, kan man hoppa upp och ner ett par tre gånger liksom för att motionera sig."
"Om en person du talar med inte tycks lyssna, var tålamodig. Det kan helt enkelt vara så att han har lite ludd i ena örat."
"Glöm inte att en svans är en svans och inte bara en Extra Liten Stump där bak."
"En smula hänsyn och lite omtanke betyder så mycket."

LEEEMMC
Möjligen.

Är glad att våren är här nu. Det har varit ett alldeles ljuvligt väder, och det börjar se grönt ut på buskarna. Våren är en tid då allting växer. Det ger hopp.
Ut i solen och njut!

Emmamemma

Glad påsk!
För min del har påsken sett lite annorlunda ut än tidigare år. I år har den inte bara inneburit memma och chokladägg, utan också lite annat. Visserligen har memman och äggen ingått i firandet, men av den andliga födan har jag fått en lite större dos denna påsk.
Långfredagen inleddes med ett besök i kyrkan. Den liturgiska färgen var svart, och det märktes... Visst är det ju en sorgedag, med tanke på vad dagen innebär. Men indirekt är det ju bara till glädje för oss att Jesus led och dog för vår skull. Tog paus i långfredagsfirandet mitt på dagen och åkte till Ingå på min fasters 60-års kalas. Kul att träffa släkten igen, extrakul att äta kakor. Har varit stamgäst hos Järveläinens detta veckoslut, och på fredagen var jag där och tittade på The Passion of the Christ. Den är rätt så rå, men det fick mig såklart att reagera. Det är svårt att föreställa sig så mycket blod endast utgående från Bibeltexterna, och man inser att det inte kan ha varit så milt när man sett filmen.
En liten parentes: Jag läste Paulo Coelhos Zahiren under semestern, och den gjorde ett stort intryck på mig. Hur som helst, han hade en intressant iakttagelse. Korset är ju en symbol som de kristna använder, och många bär ett kors kring halsen. "Skulle du kunna tillbe en giljotin, en galgbacke eller elektriska stolen?" skriver Coelho. Han påminner om att korset faktiskt var ett tortyrredskap, som vi nu använder som smycken och har på väggen hemma. Jag tror inte att vi har glömt vad korset egentligen innebär. Visst ser åtminstone jag korset som en symbol som påminner mig snarast om glädjen hos Gud, men visst minns man ju vad det egentligen handlar om, speciellt så här i påsktid... Parentesen slut.
Lördagen sov jag i stort sett bort. Tydligen var jag ännu trött efter resan, och steg upp halv ett. Det är helt olikt mig, jag gillar inte att sova så länge. Tvingade mig själv ut på länk, och fick sedan påsklamm till middag. Fortsatte sova, och slösade bort dagen framför datorn och annat onödigt. Kanske det var bra, för vid elvatiden på kvällen bar det av till uppståndelsefesten. Trevlig tillställning, läsning, psalmer och god mat.
Eftersom min dygnsrytm är så förskjuten i och med allt vakande, var det lite svårt att stiga upp på söndagen. Det lyckades trots allt, och åkte till kyrkan till klockan tolv. Åkte hem via, och fortsatte sedan till Järveläinens där jag blev bjuden på gourmetmat. Smaskigt var det. Måste ju göra oss av med alla kalorier, så sähly var en utmärkt lösning. Hade problem med att träffa bollen, men skyller på ojämn asfalt (och lite på bristande kunskaper i att hantera en innebandyklubba). Bastu och film gjorde dagen fullkomlig.
Idag var det gudstjänst på morgonen igen. Retade mig sedan på att jag inte kunde delata i dagens sportaktivitet eftersom farmor kom på besök, men visst är det väl bra att se farmor nu och då. Får se vad som händer nu, men något skall jag väl göra. Om det sen är frossande i påskägg eller något annat återstår att se.
Vad har då skiljt denna påsk från alla de tidigare? Antagligen de täta kyrkobesöken. Och den där lilla extra eftertanken. Annars har våra påskar firats på någon svensk skidort eller på lande, och ifall det har firats hemma har jag nog snarast koncentrerat mig på att leta rätt på påskäggen som haren har värpt (undrar vem som har kommit på en sådan figur...). Kanske får denna variant av firande bli en ny tradition.

Må bra. Lägg ägg. Eller kanske ät ägg.

Tillbaka till verkligheten

Hemma. Utvilad och solbränd.
Visst är det skönt att vara tillbaka efter en vecka under Marockos gassande sol, trots att jag nog längtar tillbaka med tanke på vädret. Det blev en riktigt lyckad semester, det tycker både mamma och jag.

På torsdag morgon åkte vi hemifrån strax efter sex och checkade in på flygfältet en halvtimme senare. Åt morgonmål på flygfältet och en second breakfast ombord på planet. Vet inte riktigt vad vi fick, det var en obestämd klump av något slag. Flygresan tog dryga fem timmar och vi landade i Agadir efter elva lokal tid. Vi vann hela tre timmar eftersom de inte har sommartid där.
Värmen slog emot oss när vi kom ut ur planet och solen sken från en blå himmel. Efter ett evinnerligt köande för passkontroll hittade vi vår buss som tog oss till hotellet. Väl framme fick vi marockansk whiskey, mintte. Det smakar tandpasta utspätt i varmt vatten. Av artighet måste jag svälja det. Poolen såg minst sagt lockande ut, och hotellet gav ett lovande första intryck. Packade upp och bytte om, och gick sedan ut för att se oss omkring. Kollade in stranden, ca nio kilometer lång med timglasfin sand. Vi gick sedan tillbaka till hotellet och åt lunch vid poolen och lade oss sedan i den varma eftermiddagssolen. Just det hade jag längtat efter.
Vi gick till stan och såg oss omkring den kvällen, och åt couscous till middag på en restaurang vid stranden. Couscous är visst något som äts rätt mycket i Marocko så det var ett måste att äta det åtminstone en gång. Eftersom det var midnatt finsk tid, nio lokal tid, och dagen hade varit lång, somnade vi ungefär då de andra hotellgästerna började söka sig ut.

Nästan varje morgon steg vi upp halv åtta och gick på morgonlänk. Jag sprang och mamma promenerade. Sprang genom stan och ner till stranden och sedan tillbaka längs med stranden. Där vågorna sköljt upp på stranden gick det alldeles utmärkt att springa, sanden var hårt packad till ett bra underlag.
Fredagen och lördagen såg ganska lika ut. Efter länken gick vi via poolen och paxade solstolar åt oss, och sedan gick vi för att äta frukost. Borden dignade av olika sorters vita bröd och söta bakverk samt äggröra och korv åt engelsmännen. Till vår förtjusning serverades det apelsiner och färskpressad apelsinjuice, och inget är så sött och saftigt som de marockanska apelsinerna. Under den veckan led vi åtminstone inte brist på c-vitamin. Lunch åt vi vid poolen, åt oss igenom restaurangens hela salladssortiment. På kvällen gick vi ut och gå, och märkte snabbt hur annorlunda kulturen är. Man får inte gå och titta i butikerna i fred utan att det skall komma någon som drar en i ärmen och frågar efter storlekar. Man kan inte ens gå förbi en affär utan att en försäljare skall ha en in i butiken och titta. De ser att vi har ett skandinaviskt utseende, och säger "bara titta, gratis titta". Känns hemskt att vara oartig och bara gå förbi, men det är det enda sättet att komma därifrån. Skulle man gå in i varje butik och av vänlighet titta och sedan köpa något skulle man till slut ha köpt femtio kameler i trä och en massa tofflor, utan att ha kommit mer än några meter fram längs shoppinggatan. Lite störande var det nog, efterosm man gärna hade gått in och tittat om man hade fått titta i fred.
På gatorna hälsade folk, något som man aldrig gör här. Försäljarna och kyparna frågade varifrån man kom, och sade "tervetuloa" och "hyvva paiva" när vi sade att vi är från Finland. Även folk på gatan hälsade och undrade varifrån vi kom, och gissade på Sverige, Norge, Danmark innan de kom på att gissa på Finland. En del gick med oss en bit av det naturliga skälet att de skulle åt samma håll. De skrattade när vi förklarade att det är is på vattnet på vintern i Finland och var trevliga och berättade om Marocko. Andra var mindre trevliga och följde efter oss även om de inte var på väg åt samma håll. Det var svårt att skaka dem av sig, och fick vara lite fräck för att de skulle förstå.
Muslimerna dricker inte alkohol, så några sådana otrevligheter som man kan se i Finland såg vi inte. Om finländarna var muslimer skulle vi inte ha alkoholproblem...
En dag skulle vi leta rätt på en slags marknad någon kilometer från där vi var. Vi traskade iväg utan att egentligen veta exakt hur vi skulle gå, och vid en korsning måste vi stanna för att ta oss en titt på kartan. En man märkte tydligen att vi såg ut som borttappade, lättlurade turister, och frågade om vi var på väg till Souk. Vi nickade, och han sade åt oss att följa efter honom. Snällt av honom att visa oss vägen tyckte vi. Han ledde oss inte längs den stora väg som vi hade tänkt ta, utan tog oss genom innergårdar och småvägar, och jag började småningom ana ugglor i mossen. Väl framme vid det som kallas Souk, slumområde med små stånd och en massa inkastare, ville vår guide inte lämna oss i fred. Han visade oss runt, och småningom gick det upp för oss vad han egentligen ville. Han tog oss till någon släktings butik och började envisas om att vi skulle köpa. Vi förklarade att vi bara ville gå för oss själva och se oss omkring, och han nickade och skulle ha betalt. Vi skällde ut honom och sade att vi aldrig bett om några tjänster, och hans glada leende försvann genast. Om en blick kunde döda, hade vi dött knall och fall... Betalade något smått och sade att vi inte tänker ge honom mer, och gick därifrån. Jag är inte riktigt säker om detta var den Souk som vi ursprungligen letade efter...

På söndagen steg vi upp halv sex- tiden, och kvart över sex stod vi utanför hotellet och väntade på bussen som skulle ta oss till Marrakech. Det är en gammal stad med en hel del historia, och det tog fyra timmar att ta oss över bergen längs den enda vägen som leder dit från Agadir. När vi kom fram var det fortfarande uppehållsväder, men det tog inte länge innan det började regna.Småningom forsade vattnet längs gatorna och man var smutsig ända upp till knäna. Vi hade en lokal guide som visade oss en känd moské, en koranskola och tog oss genom marknaden där. Ett intressant stopp vi gjorde var i ett "kryddapotek" som ägs av två bröder. De presenterade olika kryddor och krämer som är bra för rynkor och sådant, och det lustiga var att presentationen skedde på finska. Genom åren hade ägarna lyckats snappa upp de finska namnen på kryddor och krämpor, och kunde berätta på en nästan förståelig finska. Köpte fina hudkrämer och arganolja, som är bra mot rynkor och som kan användas vid solbad för att få en vacker brun färg. Mamma köpte kryddor, saffran får man nog inte så här förmånligt någon annanstans. Nu kan vi äta paella och lussebullar varje dag. Vi fick marockanskt till lunch, och fortsatte sedan vår vandring. Efter att ha gått en god stund i vätan fick vi ett par timmar fritid att ägna åt shopping. Gick sedan omkring på torget, vid fyratiden började det uppenbara sig ormtjusare och spåkvinnor och annat intressant. Plockade fram min kamera för att fota en ormtjusare. Hann inte knäppa bilden innan någon kom och placerade en apa på mig. Fick en lindrig chock och han tog min kamera och tog ett par bilder med mig och apan. Sedan skulle han ha 200 dirham för det. Det motsvarar ca 20 euro. Jag skrek åt honom att det var hans eget problem om han stoppar en apa i håret på mig, jag tänkte då inte betala. Det slutade med att jag gav honom några slantar, och om en blick hade kunnat döda hade jag dött en gång till. Inte nog med det- ormtjusaren som jag hade försökt fota kom och krävde pengar han med. Slängde ett par euro och stack därifrån, men kunde känna hans iskalla blick i nacken... Banditer är de hela bunten. När jag sedan tittade på bilden apmannen hade tagit, märkte jag att han inte fårtt med hela apan, utan bara min smått besvärade min och något luddigt på min axel. Efter fem var vi alla genomvåta och frusna, och busslasten samlades för att börja resan tillbaka. Efter en stund klarnade det upp till en vacker kväll. Otur att det skulle regna, det är lättare att falla för en stad om man inte behöver gå och titta på sina fötter för att undvika vattenpölar... Men en intressant stad är det. Alla hus är ljusröda och livligt är det hela tiden. Någon sade, att om man inte har besökt Marrakech så har man inte varit i Marocko. På hemvägen läste guiden godnattsagor för oss, bl.a. Alibaba och de fyrtio fövarna. Kul, den hade jag aldrig tidigare hört i sin helhet. Det var en lång dag, så jag somnade bums när vi kom till hotellet.

Vilade upp oss vid poolen på måndagen, och på kvällen gick vi till hotellets spa där vi hade tid till "hammam". Det är ett slags bastu, men inte särskilt varm. Satt först där en stund, och blev sedan tvättade från topp till tå med rotborste. Gammalt skinn lossnade och jag blev orolig att hon skulle skrubba bort min solbränna. Rena var vi åtminstone efteråt. Tisdagen tillbringade vi konstigt nog vid poolen.

Den sista dagen såg vi till att få tillräckligt av solen, så att man nästan tröttnade. Det känns bättre att åka hem då... På eftermiddagen gick vi på massage, det var inte särskilt effektivt, men avslappnande och skönt i alla fall. Sökte oss sedan till stranden där vi hittade en trevlig restaurang. Kyparen kom såklart och pratade med oss och frågade varifrån vi var. Sedan frågade han om jag var gift, och då jag inte kunde visa upp någon ring vände han sig vädjande till mamma och erbjöd henne en massa kameler om han fick gifta sig med mig. Mamma övervägde saken, kameler är värdefulla, så det skulle nog vara en god affär. Sedan kom hon på att kameler är svåra att få med sig hem, så hon skakade på huvudet och beklagade. Kyparen föreslog at vi skulle rida kamelerna upp till Finland, det skulle bara ta några år. Mamma tackade ändå nej. Jag fick i alla fall veta vad jag är värd...

Resan hem tog hela dagen. Åkte från hotellet kvart före tio på morgonen och landade nio på kvällen i Helsingfors. Har varit lite trött efter resan, men idag betalade jag nog tillbaka mina sömnskulder genom att sova bort halva dagen. Jag är nöjd med resan, det var skönt att få komma bort. Men alltid är det lika skönt att komma hem igen, det finns alltid något eller någon som man saknar och som inte kan ersättas med något annat någon annanstans. Marocko är värt att se.

Borta bra men hemma bäst.