Effata!

"...och såg upp mot himlen, suckade och sade: 'Effata!'- det betyder 'Öppna dig'." Mark 7:34

Förra veckans predikan gav mig en del att tänka på. I bibeltexten botar Jesus en dövstum och ger mannen förmåga att höra och tala. Jag kan både och, men ibland borde jag öppna mig ändå.
För att kunna ta emot nya intryck, nytt budskap och se saker ur olika synvinklar, borde vi kunna vara mer öppna och våga ta emot. Jag brukar kunna lyssna, så öronen är kanske inte det som borde öppnas hos mig. Kanske är det hjärtat som borde öppnas, så att jag bättre skulle kunna ta emot det jag hör. Munnen borde definitivt öppnas. Nu menar jag inte att jag är väldigt tystlåten och borde snarvla mera, utan jag borde kunna våga gå ut med budskapet om det jag tror på.
Jag borde våga ta intryck av andra. Jag borde närma mig alla slags människor för att vidga mina vyer lite. Öppna ögonen och se. Allt kan och vill jag inte ta till mig, men mer erfarenhet ger en bättre grund att bygga sin egen världsbild på.

Jag kom på en positiv sak med att vara i Åbo: Jag är ny. Jag är ny i staden, ny vid universitetet, ny för alla kurskamrater och våningsgrannar. De har inga som helst föreställningar om mig, och jag har inga förväntningar att leva upp till. Det innebär att jag redan från början kan visa vem jag är, vad jag tror på och hur jag vill leva. Det här ger mig en möjlighet att börja om, något som är svårt att göra hemma bland vänner som redan har en uppfattning om mig. Jag tänker inte påtvingat gå omkring och ropa att jag är kristen. Det får de andra märka i sinom tid. Men jag kan vara den jag är ända från första början.