La revanche de la femme (det är just sådan Jan är |3 )

Han sitter där på sin ända

att han reser sig kan hända,

för att hämta fjärrkontrollen

Ber jag honom göra

säger han att inte störa

viktigare är fotbollen

När jag sedan börjar tjata

säger han att jag är en skata

muttrar något bakom min rygg

Tycker jag skall sluta gnälla

han gillar ju att bara drälla

Jag är värre än tusen mygg

Han tror att han har kontroll

ännu i ett framtida hushåll

där han bara kan lata sig

medan jag skall sköta husets ans

och vara fröjd för ögat och ge lapdance

Han tror visst att han äger mig

Typisk tanke av en mansgris

men allt detta har nog sitt pris

det får han nog förstå

Visst kan jag låta honom slappa

bland TV-kanaler zappa

Fine by me, låt gå!

Han får nog ångra sig

när han om några år ser mig

ifrån sin soffbarriär

Han är då den mindre framgångsrike

än sin i toppform, snygga like

som redan har gjort karriär

Slappa du om du har lust

men det är för dig en förlust

jag sätts i bättre ljus av oss två

Du på hullet lagt

har ingen makt

Det synd nog vem som säger var skåpet skall stå!

Osammanhang

Att vara sjuk innebär en chans för kroppen att återhämta sig. I och för sig är kroppen i full gång med att försöka bli frisk igen, men vila från träning och fysisk ansträngning får den ändå. Även en sportfåne vet att det är förbjudet att sporta när man är sjuk. Att vara sjuk innebär också att ha ganska långtråkigt. Det är väl den psykiska vilan det.

Imse vimse spindel är nog den mest positiva typ jag vet. Jag skulle knappast vara lika munter som han efter att ha blivit bortspolad av regnet. Men vad gör man? Ingen blir väl gladare av att bli liggande på marken heller. Det är bara att klättra upp igen.

Dags att plocka fram reflexen. Och klarljuslampan.
Dags att börja fungera som reflex och reflektera ljuset där uppifrån. Rätt klart det ljuset också.

Mellanvecka, undervisningsfri vecka, tentvecka... kärt barn har många namn. Oberoende är det ett bra påhitt. Det ger tid för allt möjligt annat än studier. Träffa vänner, hälsa på mommo och mofa, jobba, pyssla, ägna sig åt självrannsakan, planera julklappslista...

Gräset är alltid grönt bara man vattnar det.

Bantningsprojekt

Det finns projekt. Och så finns det evighetsprojekt.
Att läsa en bok är ett projekt. Eller att sticka ett par vantar. Det har en början och ett slut (förutsatt att man verkligen avslutar boken man börjat på och inte lämnar den på hälft, och att man kommer ihåg att sticka den andra vanten också), och när man är klar kan man vara stolt över sig själv och nöjd att man slutfört sitt projekt.
Bantning är ett evighetsprojekt. Visserligen kan man ha en målvikt man vill nå, och när man gjort sig av med de extra kilona skall man definitivt vara stolt över sig själv. Men sedan då? Det är ju inte riktigt så att man efter att ha nått sin målvikt kan börja frossa i godsaker igen, utan nu är nästa projekt att upprätthålla sina idealmått. Och det tar aldrig slut. Nu blir projektet i stället en livsstil, där man medvetet väljer det man stoppar i sig och försöker hinna med att motionera så flitigt som möjligt. Projektet att gå ner i vikt har förvandlats till en livsstil man väljer och som präglar hela ens förhållande till livet (mat, motion och hälsa i detta fall).
Bibelläsning är ett annat evighetsprojekt. Och tro.
Kanske har det börjat med ett eller flera mindre projekt, till exempel att läsa igenom hela Bibeln från pärm till pärm. Visst, Bibeln är en bok, men när det sista ordet är läst är projektet inte klart. Det finns alltid en orsak att öppna Bibeln igen, lära sig mer, hålla sig kvar i tron.
Att vara kristen är också ett evighetsprojekt. Att ha en levande tro. Att bli kristen är ett delmål, att vara kristen är en livsstil. Jag blir aldrig klar med att följa Jesus. Hela mitt liv kommer att påverkas av att jag är kristen, och jag blir aldrig färdig. Så länge jag vandrar på jorden, alltså.

Prestationsångest? Javisst, när det gäller projekt. För min del extramycket om jag skall sticka vantar. Men tron får inte vara en prestation. Speciellt inte en som väcker prestationsångest eller ett måste att utåt bevisa något för andra. Tro är inte att ha läst Bibeln flest gånger, att be hårdast och vara aktivast i församlingen. Det är att ta emot Jesus, låta honom prägla livet, låta honom väcka en längtan efter att lära känna honom bättre. Att låta tron bli en del av identiteten, livsstilen.
Jag är klar med vantarna långt innan jag är klar med att följa Jesus.

Jag vill göra mitt liv till en lovsång till dig...

Oemotståndligt

På vägen hem från busshållplatsen finns vattenpölar på rad efter varandra. Gropar härligt nyfyllda med vatten efter dagens regn. Stora, blanka spegelytor, himmelsblåa med några gula löv.
Går raskt förbi den första, den andra, sedan den tredje.
Blänkande, lockande, förförande. Kallar på mig.
Bara några meter kvar. Passerar den sista pölen. Jag klarade det.
Nästan.
Vänder om, går tillbaka, tar sats och hoppar. PLASK!
Kunde inte motstå frestelsen.