Dan före dopparedan

Undrar vem som kom på julstädning. Rätt så fyndigt, städat blir det ju, och det ordentligt. Det är inte varje vecka man kryper på knä och skurar golv.
Undrar vem som kom på julmaten. Traditioner är toppen! I år lärde jag mig göra sötad potatislåda. Får se vilken av traditionerna jag försöker mig på nästa år.
Undrar vem som kom på julgranen. Någon som kunde ana hur gott det doftar och hur stämningsfullt det blir med ett träd med ljus inomhus?
Undrar vem som kom på att ge julklappar. Någon som ville ha eller som ville ge? Eller någon som gillar vackra presentpapper?
Undrar vem som tyckte att choklad hör julen till. Någon som ville samla på sig ett godislager som räcker hela året? Rätt så bra tanke, det fungerar åtminstone hos oss.
Undrar vem som kom på fenomenet julstress. Det var den dummaste idén hittills. Alldeles onödigt. Varför stressa över julklappar och matlagning när man kan ta det med ro? Det är mycket roligare så, både för en själv och för alla runt omkring. Det popbegreppet kunde man skippa helt, av någon anledning får magsår och utbrändhet alltid en plats i jultider.

Undrar vem som kom på att över huvudtaget fira jul. Undrar om julstädning, mat, gran, presenter och stress var den ursprungliga idén. Kanske spelar det ingen roll. Bara man själv vet varför man yrar runt och söker den perfekta klappen, kryper runt lägenheten och dammar av lister och äter sig sjuk av choklad. Så länge man njuter är väl det mesta okej.

Passa på och njut av dina traditioner, det du förknippar med julfirande. De egna och bekanta är alltid de bästa traditionerna. Kanske vet du ändå bäst själv varför du firar jul.

Dags att återgå till att njuta av vårt skinande hem och börja den sega väntan på morgondagen. Choklad och film är inte helt fel trots allt.

God jul!

Barrdoft

Granen är inne
julfrid i sinne
väcker ett minne
om jul

Önskelista

När vi var små brukade jag och mina bröder så här års skriva en önskelista till Julgubben. Den skulle läggas under mattan, så att tomtarna skulle hitta den. Varifrån den traditionen härstammar har jag ingen aning om, men så gjorde vi i alla fall. Och det fungerade ju, när det närmade sig jul försvann listan plötsligt. Tur det, annars hade vi ju kanske inte fått några klappar alls!
Här om dagen såg jag en pojke i tåget som satt och bläddrade i en leksakstidning. Det har vi också gjort, de var det bästa som kunde komma med posten när julen närmade sig.
Det var lättare att önska sig saker förr. Kanske behövde man mer saker, och så lekte man ännu och utbudet på leksaker var oändligt. Lätt kunde man få ihop en lång lista på mer eller mindre seriösa önskningar. Det var nästan tävling om vems lista som var längst. Hälften av önskningarna var där som utfyllnad så att listan skulle bli längre. Det var rätt så dumt, men det ökade ju chanserna att få något som stod på listan.
Kanske är gåvor viktigare när man är liten. Kanske är det ett slags bekräftelse på att man är älskad, något som med stigande ålder ersätts av annat. Då räcker det med gester och vänliga ord för att förstå att folk bryr sig om en.
Med åren blev det svårare att hitta på vad man skulle önska sig. På riktigt. När listan förkortades till tre-fyra saker (vid den tiden trodde jag inte på Julgubben längre, men pinsamt länge höll jag på med önskelistorna), var det bara saker jag verkligen ville ha eller verkligen behövde.
Nu vet jag knappt vad jag önskar mig.
I takt med att önskelistan blev kortare och vikten av att få saker minskade, ökade vikten av och fröjden i att ge julklappar. Det är minst lika roligt att fundera ut vad man skall ge åt sina nära och kära som att vara nyfiken på vad man kommer att få. Det bästa och mest stämningsfulla med julförberedelserna är att hitta de perfekta gåvorna, komma hem och vara hemlighetsfull och ha en liten tomteverkstad där paketpappren prasslar och tejpen slösas i takt med julmusik.
Jag vet inte vad jag önskar mig i år. Visst finns det saker jag behöver, och definitivt en hel del saker jag skulle vilja ha. Men egentligen är det inte så viktigt. Det låter tillgjort att säga så här, men så är det bara. Inför julen funderar jag inte på vad jag vill ha. Jag funderar mer på vad jag vill ge.
Det jag vill ha är en julgran, en stämningsfullt hem där det doftar jul. Jag vill ha släkten omkring mig och ett julbord som dignar av traditioner. Jag vill ha fyra brinnande ljus i adventsstaken och bara sitta och andas in julnatten.
Om jag därtill får en massa julkappar är det ju bara ett plus.

Förväntansfull adventstid.