Skräckupplevelse

Jag har tandläkarskräck. Det konstaterade jag idag, en gång för alla, och nu är det inte fråga om en liten rädsla eller lite nervositet inför tandläkarbesöket, utan det är fobi med allt vad det innebär.
När jag var i lågstadieåldern hade jag oturen att ha mjölktänder som inte ville lossna av sig själva, utan tandläkarens hjälp var nödvändig. Jag fick uppleva ett antal otrevliga tandutdragningar, som har påverkat mitt förhållande till tandläkaren för all framtid. Nu var det tre år sedan det senaste tandläkarbesöket, så det var hög tid att ta mod till sig och beställa en tid. Bara kontroll, inget värre än det.
Traditionell behaviorism säger att allt beteende är inlärt, och att även rädslor och fobier handlar om ett "fel" inlärt beteende. I terapi mot fobier tillämpas teorin genom att lära sig ett nytt beteende, där man inte är rädd, och det görs genom att vänja sig. Face your fears, kort sagt. Idag hade jag en ypperlig möjlighet att komma över min rädsla, och en bra erfarenhet kunde ge mig en ny uppfattning av tandläkarens farlighetsgrad.
Jag intalade mig själv att jag alltid har överdrivit denna rädsla för tandläkaren, och eftersom det inte passar en nästan 21 år gammal person att inte våga gå, bestämde jag mig för att inte vara så larvig. Jag klarade av att inte vara nervös under förmiddagens föreläsning, men när jag sedan sysselsatte mig med psykiatriläsning började jag få lite somatiska symptom på grund av en undermedveten oro. Nåja, jag var inte alltför orolig, och till och med sittandet i väntrummet var mindre ångestfyllt än jag hade föreställt mig. Det skulle nog gå bra.
Det var när jag satt mig i tandläkarstolen och den där klara lampan riktades mot mig och en slang stoppades i munnen på mig, som jag greps av panik. Flashback! Inte direkt ett visuellt minne, men kroppen tycks inte glömma otrevliga upplevelser. Tandläkaren konstaterade att jag hade en massa tandsten (vilket kanske inte var så konstigt) och när hon skulle visa hur jag skall använda tandtråd fick jag en otrolig obehagskänsla. Det gör ju inte ont, men jag började känna blodsmak och samtidigt domnade mina händer. Det var meningen att jag själv skulle hålla i en spegel och titta när hon demonstrerade tandtrådsanvändningen, men det går ju inte så bra att se när man krampaktigt kniper ihop ögonen. Det blev bara värre när tandstenen skulle skrapas bort, och till sist spände jag alla muskler i hela kroppen, kallsvettades och grät. Hyperventileringen ledde till yrsel och det var först när jag kom hem som jag kände att jag slappnade av.
Jag skulle möta min rädsla och komma över den. Beteendeterapin fungerade inte, och min bild av tandläkarbesök består: blod, skräck och tårar.

S(k)öndag!

Vilken lycka att få vakna en söndagsmorgon till solsken och fågelkvitter och känna sig pigg och glad trots att klockan bara är strax före sju! Att sedan kunna konstatera att det är onödigt att sova vidare och i stället inleda dagen med att läsa Dagens lösen gör morgonen ännu bättre. Pricken på i-et är att sedan ta en lång joggingtur innan någon annan i hela grannskapet har stigit upp. Vilken lycka att få vakna och genast veta att det kommer att bli en toppendag!
Morgonlänkar hör nog till det bästa som finns, speciellt när solen redan är uppe även om det är tidigt. I morse var himlen blå och solen strålade och bländade mig via snön och isen. Ingen rörelse på vägen, hela grannskapet låg sömnigt och tyst. Jag fick ha hela området för mig själv. Jag fann en sådan där frid inom mig när jag sprang. All stress som har samlats under de senaste veckorna löstes upp, och jag kunde bara glömma allt som har med studier att göra. Jag behövde heller ingen i-pod, i mitt huvud ljöd lovsånger som jag höll takten till. När jag kom in en timme senare hade jag över en timme tid på mig att duscha och äta frukost innan det var dags att röra på sig igen.
Jag njöt av gudstjänsten idag, och vad är inte bättre än att kunna göra mommo och mofa glada med att komma och äta lunch? Kristen gemenskap hör en fulländad söndag till, och för att det skall uppfyllas måste jag strax rusa iväg till bibelstudum. I kväll får jag lite tid med Jan, och så skall vi se om det går att laga karelska piroger själv.
Hurra för dagar med glädje!

Kärlek vid första ögonkastet

Ibland kan bli alldeles betagen av någonting, ett klädesplagg, en pryl, en film eller vad som helst, och sedan kan jag bara inte sluta tänka på det innan jag har köpt det. Det är inte så ofta, men ibland får jag syn på något som jag bara måste ha, och då slutar det med ett impulsinköp som jag verkligen är nöjd och stolt över. Om jag av någon anledning skulle låta bli att köpa, skulle jag bara gå och tänka på saken och gräma mig att jag inte slog till. Av erfarenhet har jag lärt mig känna igen den där känslan av att "om jag inte köper så kommer jag att ångra mig", så därför slår jag oftast till. Idag var det en sådan dag.
Hela familjen Kulturell var på museum idag. På Tennispalatset har de en Disneyutställning där man får se varifrån Walt Disney fick sin inspiration. Det var rikitgt intressant, och kul att se en massa gamla teckningar ur gamla filmer som jag inte har sett på väldigt länge. Fick nostalgikårar. Hur som helst, giftshoppen är såklart museiutfärdens höjdpunkt, och där föll min blick på en jättesöt tavla på Lady och Lufsen. Den måste jag ha, och efter en stunds beundran och lite längtan köpte jag tavlan utan att tveka. Jag borde kanske upplysa Jan om att jag införskaffade en inredningspryl...