Saknas: riktning

Jag gick igenom en liten kris för någon vecka sedan. Eller kanske var det ett litet utbrott i den kris jag har på känn att ha pågått länge. Hur som helst fick jag en tanke som jag inte kunde släppa i första taget och som jag gick och funderade på ganska länge. Det gällde vad jag egentligen gör med mitt liv. Vad finns det egentligen för mening med det jag håller på med? Skall det ens finnas någon mening? Åtminstone tycker jag att det skall kännas meningsfullt för en själv. Och det var på den punkten jag började tvivla.
Mitt liv har följt ett sådant där tryggt och naturligt mönster. Trygg barndom, klarade skolan galant, fortsatte studera direkt efter gymnasiet och pang fyra år sedan skriver jag gradun och funderar på att bli färdig nästa vår. Därmemellan har jag flyttat hemifrån och gift mig och börjat ett liv i en ny familj. Kanske var det det som skrämde mig. Jag har ju inte gjort något speciellt som andra kanske har hunnit med, utbytesår, mellanår, resor... Jag har aldrig varit så beroende av studiestödet att jag de sista dagarna har levat på tonfisk och nudlar. Jag har inte ens bytt ämne eller någonsin behövt tvivla på att jag valt fel bransch. För talterapeut är vad jag skall bli, det tvivlar jag inte en sekund på. Men redan? Ska jag börja arbeta redan om ett år? Då är jag garanterat fast. Jag är för ung för att bli vuxen-vuxen. Det känns som att jag har missat något, försummat något, låtit bli att ta chanser. Å andra sidan har det inte kommit några speciella chanser att nappa på. Jag har inte heller sökt.
Något fattas mig, känns det som. Kan bara inte sätta fingret på vad det är. Något speciellt, något att uppleva. Vad det skulle vara vet jag bara inte. Det är bara en känsla.
Jag är väl för trygg i min vardag, för trygg med mönster och rutiner, så att jag inte kan göra sådant som på något sätt avviker från det jag är van vid. Kanske borde jag bara släppa taget.
Jag har tidigare nämnt min Paulo Coelho- kalender, och den här veckan och nästa har ett par bra citat.

"Färden börjar vid ett vägskäl. Där kan du stanna upp och fundera över vilken väg du skall ta. Men stå inte och tänk för länge, för då kommer du aldrig att komma ur fläcken." (Ur Krönika- handledning för bevarandet av vägar.)
Kanske borde jag a) sluta fundera lite vid vägskälen och inte alltid välja den lättare eller tryggare eller b) inte stå och fundera för länge för då blir jag bara kvar där jag är.

"Det är möligheten att förverkliga en dröm som gör livet spännande." (Ur Alkemisten.)
Kanske borde jag a) lägga märke till när möjligheterna kommer emot eller b) över huvudtaget veta vad det är jag innerst inne drömmer om.

Kanske är det meningen att jag inte gör något som är lite speciellt. Kanske behövs jag precis där jag är. Vem vet. Men lite tråkigt känns det som.

Kanske var det bara en tillfällig tanke jag fick. Jag har nog lyckats släppa den men ibland stör den mig ändå. Febrilt söker jag mitt speciella. Bakar bröd. Kanske är det ett desperat försök att hitta det som är mitt. Vem vet, kanske jag börjar samla fjärilar i sommar...