Ny dille

Fixa idéer brukar försvinna ur världen lika snabbt som de har kläckts. Ibland varar de lite längre, ibland stannar det bara vid själva tanken. Samlande hör till sådana saker som jag som barn rätt ofta hade pippi på. Jag samlade på allt från ekollon och stenar till pinsar och mjölktänder (usch så äckligt). Samlingsmanin gick i vågor och förr eller senare försvann skatterna i samband med någon storstädning. En gång när pappa visade mig sin fina frimärkssamling fick jag för mig att fortsätta på den. Jag orkade en dag, utan att utöka samlingen desto mer.
Förändring av livsstil är en annan sak jag nu och då får dille på. Jag kan bestämma mig för att godisstrejka och bara äta grönsaker. Det håller kanske två dagar, sedan inser jag hur mycket jag går miste om. Jag kan bestämma mig för att jag klär i rött och bara titta efter röda plagg när jag shoppar. Senast jag bestämde mig för ett nytt projekt var i höstas då jag absolut skulle börja sticka, samt att lära mig virka. Jag stickade en halsduk och ett par benvärmare och sedan fick jag nog.
Min nya dille är ändå bokstavligen mer matnyttig än en samling gem. Jag har suttit och bläddrat i damtidningar på jobbet (väldigt stressiga arbetsdagar) och hittat en massa trevliga recept. Det ledde till den briljanta idén att börja klippa ut recept och samla dem i en alldeles egen receptbok. Jag har redan tänkt ut hur fint jag skall arkivera, och jag antar att jag blir tvungen att göra en alldeles skild mapp för bakverk och desserer, eftersom jag är ganska ivrig att klippa ut sådana recept. Mitt projekt har nu kommit till den fasen att jag har en hög men recept hipp som happ på mitt golv. I de flesta fall skulle jag småningom tröttna och inte orka sätta mig ner och göra något åt saken, men den här gången skall jag försöka fullfölja mitt projekt. Det kan vara bra att ha.
Jag har nog börjat gilla matlagning också, och experimenterar gärna i köket. Särskilt nu när det finns hallon på gården. Jag har stått i snåret idag igen. Snart är vinbären och krusbären mogna också. Får se vad jag kokar ihop då.

Äta bör man, annars dör man.

Äntligen kom sommarvärmen. Stationära högtryck, välkommen!

Brunbränd brud berättar

Förra sommaren gick jag omkring och undrade hur jag skulle få de långa sommardagarna att gå. Den här sommaren undrar jag snarare vart dagarna tar vägen. Detta beror antagligen på att jag är sysselsatt större delen av dygnet. Det är jag glad för, jag känner mig nyttigare om jag inte bara är.
"Jag hinner inte" är nog den fånigaste förklaringen till att inte få något gjort. Man hinner med mer än man tror, det gäller bara att ta sig tid. Sommardagarna är långa och många, och man hinner få förvånansvärt mycket gjort under en dag om man så vill. Jag har haft fullt upp hela sommaren och de alldeles lediga dagarna har varit få. Och när jag har haft en ledig dag, har jag helst sett till att jag har något program. Jag får mer ut av sommaren på det sättet.
Jag har jobbat hela sommaren, så det är väl det som tar upp större delen av sommardagarna. Fotbollen hinner jag också med, och min praktik. Under mina lediga dagar har jag hunnit med
- volleyboll
- fotboll
- besök på Högholmen
- stugliv
- besöksdagar på Björkebo
- Helsingforssightseeing (vi fastnade visserligen på Sveaborg, men ändå)
- veckoslut på lande
- att träffa vänner (tyvärr inte så mycket som jag hade velat...)
och mycket mer som brukar höra sommaren till. Sommarjobb behöver inte förstöra sommarlovet, som jag hade trott. Visserligen kan jag inte vara en månad på lande, men om jag passar på när jag har chansen, hinner jag nog få ut en hel del av sommaren.

Det har regnat rätt mycket i sommar. Regn har nog sina goda sidor också- det är mycket roligare att sola, och man tar de soliga stunderna till vara på ett helt annat sätt än man skulle göra om solsken var en självklarhet. Och visst har vi ju fått solsken i sommar, även om molnen varit ganska dominerande. Åtminstone tillräckligt med solsken för att jag har kunnat skaffa mig sommarben. "Vad bruna ben du har" sade en pensionär på jobbet häromdan. "Men nu räcker det", fortsatte hon bestämt.

I morse stod jag mitt i hallonsnåren på vår bakgård alldeles betagen av mängden bär vi får i år. Fick ihop en liter, och vartefter de mognar kan jag antagligen plocka lika mycket till varje dag en tid framöver. Mums!

Varför någonsin tvivla på Guds godhet, storhet, makt, existens...? Jag gör alltför ofta det misstaget, för att senare inse att Gud är god. Undrar just hur många gånger han räddat mig ur situationer jag inte skulle klara av att komma ur på egen hand. Hur många gånger har jag inte fått hjälp med att övervinna frestelser? Gång på gång på gång. Inser först efteråt att jag inte har varit ensam under de allra svåraste situationerna. Pinsamt...
Be så skall du få. Det har jag nog fått bevisat flera gånger. Senast igår. Plötsligt är alla dörrar öppna för mig, och Guds plan för mig är glasklar. Jag fortsätter mina studier i Helsingfors i höst.
Be så skall du få!

Ha en skön fortsättning på sommaren!