Börjar du vara nervös?
Den frågan har jag blivit ställd i säkert ett halvt år, och oftast har jag svarat: nää, inte ännu åtminstone. Jag skulle nog ljuga lite grann om jag skulle svara så nu.
Självklart är jag nervös (eller spänd, stressad eller något annat bra ord som kunde beskriva min sinnesstämning bättre), och nu är det bara 16 dagar kvar.
Kanske är det tillåtet att vara nervös inför sitt bröllop.
Det har varit rätt så mycket på gång gällande festförberedelser, och allt är ännu inte rikitgt klart. Pyssel och syssel finns ännu att sysselsätta sig med,och det är bara sådant där praktiskt som skall fixas. Värre blir det när jag tänker på själva vigseln. Allas blickar kommer att riktas mot mig, och varje gång jag föreställer mig den stunden får jag lite rampfeber. Måste se till att jag ger klänningen lite extra fyllnad med näsdukar i fall jag börjar böla. Nåja, jag lugnar mig säkert när allt börjar vara i sin ordning.
Det är inte bara en fest, utan startskottet för ett nytt liv.
Det är rätt så mycket jag lämnar bakom mig, och jag fick en sådandär underlig hemlängtan när jag tömde bokhyllan och gick igenom gamla saker. Kunde inte låta bli att fundera på hur tomt mitt rum blir och vad som kommer att hända med det. Det är inte så enkelt att flytta ut, men någon gång måste man ju acceptera att man är vuxen nog att lämna sitt barndomshem.
Det kommer jag över. Flytta vill jag ju, och skapa ett nytt, eget hem. Eller okej, ett gemensamt hem. Ett gemensamt liv.
Många har frågat om jag är nervös angående det. Jag måste nog säga att jag inte oroar mig så mycket, jag är snarare förväntansfull. Jag har kommit över alla tvivel, och jag vet att det är det här jag vill. Många undrar hur vi ska klara av att leva tillsammans, då vi inte har övat först. Jag tror på välsignelse över äktenskapet, och om Gud en gång har sett till att vi har hittat varandra, så hjälper han oss också att hålla ihop. Det är inget vi behöver öva. Dessutom vet jag att jag älskar och är älskad, till och med när jag är riktigt omöjlig. Tack för det.
Kommer att lova att älska dig i nöd och lust.
Vilken välsignelse att få ha någon vid sin sida, någon som stöder och som jag får stöda, som ser mig som den jag är och som vill visa sitt jag. Någon som jag kan lita på, som jag får dela allt med och som tittar i samma riktning som jag.
Till dig:
It's always been a mystery to me
How two hearts can come together
And love can last forever
But now that I have found you, I believe
That a miracle has come
When God sends the perfect one
Now gone are all my questions about why
And I've never been so sure of anything in my lite
I wonder what God was thinking
When He created you
I wonder if He knew everything I would need
Because He made all my dreams come true
When God made you
He must have been thinking about me
I promise that wherever you may go
Wherever life may lead you
With all my heart I'll be there too
From this moment on I want you to know
I'll let nothing come between us
I'll love the ones you love
Now gone are all my questions about why
And I've never been so sure of anything in my life
He made the sun He made the moon
to harmonise in perfect tune
One can't move without the other
They just have to be together
And that is why I know it's true
You're for me and I'm for you
Cause my world just can't be right
Without you in my life
I wonder what God was thinking
When He created you
I wonder if He knew everything I would need
Because He made all my dreams come true
He must have heard every prayer I've been praying
Yes, He knew everything I would need
When God made you
When dreams come true
When God made you
He must have been thinking about me
http://www.youtube.com/watch?v=izbzKArXvcI
16 dagar till "ja".
