Överdriven konsumtion kan ha laxerande verkan

Testa gränser? Undrar om det är värt att undersöka var gränsen för överdriven konsumtion av tuggummi går.
För mycket av det goda och en mättnadskänsla kommer emot. Det gäller nästan allt. För mycket fritid och man blir trött på det, för mycket repetition av något och man orkar inte läsa mer, för mycket choklad kommer ( tro det eller ej) småningom ut genom öronen, för mycket motion och det blir maniskt påtvunget. Måste variera för att upprätthålla ivern.

Känner mig psykiskt utvilad. De förlängda veckosluten gjorde susen. Ny period och jag känner mig laddad, även om jag vet att det kommer att bli en jobbig period. Känner mig inte ännu så stressad, trots att jag inom loppet av fyra veckor kommer att ha tre tenter. Ägnar tiden åt att planera min läsning i stället för att läsa. Mycket mer avslappnande.
Synd att den mörka perioden skall inträffa nu. Det är mörkt när jag vaknar och mörkt när jag äntligen skulle ha tid för länk. Borde ha en klarljuslampa här, där hemma plockades den fram på veckoslutet och jag konstaterade att det skulle vara en uppiggande grej att ha här i mitt mörker.
En lampa har brunnit, så taklampan ger ett ganska dunkelt sken ifrån sig. Jag når inte upp dit, så jag får vänta på en längre gäst. Eller också får jag fråga en av de snälla och hjälpsamma killarna här.
Det är under två månader till jul. Måste börja tänka på julklappar. Eller tänker gör jag. Jag måste börja komma till resultat.
Min växt som mamma hämtade hit för någon månad sedan lever ännu. Det bådar gott.
Det är bra att ta en vecka i sänder. För mig går tiden snabbare då jag har mellanetapper och delmål utplacerade. "När den här veckan är avklarad är det bara en vecka tills...", brukar jag tänka. Det fungerar.
Funderar på att ta hit en TV. Vet inte om det är en bra eller en dålig idé.
Dags för annan form av författarskap. Eller också meningslöst surfande.

Vaya con Dios

Fniss, gissa var jag sitter nu? Jo, i bussen på väg till Åbo. Fick en fantastisk idé när jag såg modemet ovanför chauffören och en liten, väldigt diskret lapp där det står att det finns ett trådlöst nät till förfogande. Varför inte utnyttja möjligheten att nå toppen av nördighet?
Det är tisdag kväll. Inte den vanligaste dagen för min del att vara på väg till Åbo. Det är undervisningsfritt denna vecka, så har haft ett längre veckoslut. Åker av och an för att plugga i morgon och tenta på torsdag. Jätteskönt att ha fått vara hemma tillräckligt länge för att känna mig okej med tanken att åka bort igen. Får bara inte bli för bortskämd med långa helger, kanske det ändå gör det svårare att åka... Nu är det åtminstone bra, och bussresan är mycket trevligare så här. Hellre blogg och annat kul på nätet än skolböcker.
Vad har jag då fått ut av detta långa veckoslut? På fredagen var det Action, kul att höra teamet från Hillsong och träffa vänner igen efter en paus på hela fem dagar. Efteråt var det sällskapsspelkväll hos oss, måste ju utnyttja det för en gångs skull tomma huset. Lördagen slösade jag bort, hade inte fått något uträttat och rätt som det var var klockan fem och det var dags att ta sig till stan igen för att höra på mer lovsång. Undantagsvis ville ingen göra något efteråt, så det blev inte så sent. Kanske det bara var bra. Söndagen såg ut som vanligt, med den stora skillnaden att jag fick somna i min egen säng. Först nu när jag tänker på det märker jag hur bra det kändes. Ingen ångest, bara trygghet. I går och i dag har jag läst lite inför tenten, och dessutom utnyttjat någon annans lediga vecka, så i det stora hela har det nog varit så bra som jag hade tänkt mig.
Det jag är specielt glad åt är att jag kunde delta i alfakursen på igår. Det var ett intressant och bra föredrag och en trevlig och givande diskussion i grupp efteråt. Det jag kanske mest har tänkt på var påståendet att Gud inte är religiös. Poängen var ungefär att man kanske borde se kristendomen mer som en livsstil än som en religion, en livsstil som formar och präglar personligheten och som syns i allt det man gör. Jag tror det här är något som har utvecklats hos mig under de senaste åren. Till en början var kanske min kristna tro bara en enskild del av mig, en avgränsad enhet som jag kanske inte lät lysa fram så tydligt i andra situationer än i den kristna gemenskapen. Nu är det mer något som hänger med i allt det jag gör, något som påverkar mina val, mitt sätt att leva och se på livet, min moral och mitt förhållande till mina medmänniskor. Min livsstil.
Vaya con Dios- gå med Gud. Jag vet att han går med mig, men måste försöka komma ihåg det oftare. Komma ihåg att det är han som gör min vardag så väldigt lätt att leva.

Usch, nu börjar jag bli åksjuk. Tåg är nog bättre om man skall läsa (eller i mitt fall chatta och blogga). Om en timme är jag framme, sedan är det bara att bädda sängen (har tvättat lakan så de är rena och doftar gott) och gå och lägga mig. När biblioteket öppnar i morgon klockan nio står jag redan utanför och trampar, redo att suga åt mig kunskap.

Nymodigheter och morötter

Jag är väldigt stolt över min fina dator och även över att ha Windows Vista, nytt, fräscht och snyggt. Visst ser det lite annorlunda ut, men jag har vant mig. Det enda egentliga problem jag har haft var att hitta datorns IP- adress. Det var ett heldagsdetektivjobb.
Jag är också mycket stolt över att höra till de få som har det nyaste Microsoft Office- paketet, 2007! Det om något är nytt, fräscht och snyggt. Och en aning råddigt. Men har börjat vänja mig och hittar alla finesser utan problem (fick leta efter funktionen där man ändrar radavstånd en god stund).
Ack, om alla ändå vore så á jour som jag är. Så är dock fallet inte, och det ställer till med en hel del problem. Wordfiler som jag skickar kan en person med en äldre version av Word inte öppna. Det innebar ett litet stressmoment för min del innan jag hittade på hur man skulle ändra format. Suck, så krångligt det skall vara då jag för en gångs skull är så splitterny.

Jag är på morotslinjen för tillfället. Äpplen och bananer är dyra, och någonstans ifrån måste jag ju få mina vitaminer (förutom dem jag får ur fiskleveroljan mamma tycker att jag skall proppa i mig). Sist och slutligen är det ganska gott med morötter. Hur som helst, igår åt jag en alldeles enormt stor morot! Jag har aldrig sett något liknande. Jag lovar att jag inte överdriver (sådär som i fiskehistorier där gäddan är lika stor som en själv...), men den moroten utgjorde ensam en tredjedel av ettkilospåsen! Förutom den fanns fem normalstora morötter, så ni kan tänka er att det var en riktig bamsing.

Tisdag. Har haft en lång dag, men har hunnit med många nyttiga saker. Halv fem tiden började jag dock bli trött, och under anatomiföreläsningen var jag så där rastlöst fnittrig. Lite pinsamt är det nog att som universitetsstuderande sitta på första raden och hysteriskt fnittra åt kiss och bajs. Får se hur jag klarar det i morgon, då tar min skoldag slut halv åtta.
Uppskattar skollunchen. Det bästa med den är, förutom att det alltid finns något man tycker om att välja, är att jag kan gå mätt i flera timmar efteråt.
Idag motstod jag frestelsen att köpa choklad. Det gjorde jag även i går. Två dagar i sträck! Så duktig jag är.

Glad över att ha tak över huvudet. Ber för dig som marscherar någonstans långt borta.

Vem ska trösta knyttet?

Vem ska trösta knyttet är utan tvekan det bästa, ledsammaste, sötaste och mest rörande jag har läst. Jag tror mamma har läst den för mig när jag var liten, men det är först nu som jag börjar förstå sig på innebörden. Börjar bli gammal och klok.
Tänk så mycket modigare man är när man är två.
Hittills har jag klarat mig ensam i Åbo utan några större problem, men jag är rädd för att jag kommer att gripas av hemlängtan och nedstämdhet så fort dagarna blir mörkare än de redan är. Den här veckan har kanske varit sådan, har tänkt på "hemma" mer än vanligt.
Har dock försvarsmekanismer att ta till när det är som värst. Tröstäta fungerar, choko är jättebra. Det sker dock efter min tröstmotionsrunda. Annars får jag skuldkänslor på köpet. Tröstshoppa är också okej, men kan inte ägna mig åt sådant alltför mycket. Bara när det är Galna Dagar. Är redan på lite bättre humör. Telefonsamtal brukar också trösta. Och så tar jag till den defensmekanism som Freud gladeligen skulle ha behandlat som ett intressant fall- eskapism. Dagdrömmeri och flykt från verkligheten.
Oj, så negativ jag låter. Gillar studierna, inte är det fråga om det. Och visst trivs jag. Gillar bara att analysera mitt beteende i vissa situationer. Är glad för det mesta, igår hade jag dock en sådan där vem ska trösta knyttet- känsla.

"...jag är så rädd för mårrans tjut och jag har ingen vän,
jag känner mig så övergiven nu i skymningen...
försök att lite trösta mig om du är stark och snäll,
jag är ett mycket litet skrutt och det är nästan kväll..."

I morgon får jag åka hem. Före det skall jag klara av studiebesök klockan åtta, en tent och en IT- lektion under vilken jag antagligen Facebookar som vanligt. Ser framemot Baggis. Ser framemot att få vakna hemma och njuta av lördagsmorgonen. Har sedan min sista match på lördagen. Sedan får jag se hur veckoslutet ser ut.
Kanske hittar jag ett knytt som vill trösta mig lite grann.

Oberoende och svar på konstiga frågor

Något är annorlunda... Vänta nu... Jo, jag har inte druckit kaffe idag! Inte en droppe! Det berodde snarast på att jag hade bråttom i morse och smått stressad inför tenten och läste innan jag gick till skolan, koka kaffe hade varit slöseri med tid. Men sedan satt jag på bibban och läste närmare fyra timmar mellan dagens två föreläsningar, och jag klarade mig utan att kila iväg till cafét för en kopp! Detta innebär att jag inte ännu är så beroende att jag inte klarar mig utan kaffe. Jag lever och mår bra, tackar som frågar. Inga abstinensbesvär i alla fall. Var på en kvällslänk som satte fart på endorfinerna, så har varit pigg och glad sedan dess. Antar att jag börjar morgondagen med fyra koppar.
Köldknäpp. De har lovat kalla nätter och kyliga dagar. Jag valde att ta min väst i stället för min rock när jag åkte iväg hemifrån i söndags. Bra val.

Jaja, när så många nu har publicerat utmaningen och uppmuntrat andra att svara på en massa frågor måste jag väl göra det då.


Kopiera texten och skriv in dina egna svar!

Vilken tid gick du upp i morse? 07:00. Nu luras jag, steg upp 20 över efter att ha snoozat ett par gånger.

Diamanter eller pärlor? Dimonds are a girl's best friend

Vilken film såg du senast på bio? Oj, det var länge sedan jag var på bio... Kan det verkligen ha varit Pirates of the Caribbean 3??

Favoritprogram på TV? Ser inte på TV (inte helt frivilligt, men det är svårt då man inte har en TV)

Vad åt du till frukost? Två skivor åländskt svartbröd (MUMS!) och en morot.

Vad är ditt mellannamn? Johanna

Vilken sorts mat gillar du mest? Skärgårdssmak, pastarätter, lyxiga kötträtter...

Vilken sorts mat gillar du inte? Sådant som ser mystiskt ut eller låter oaptitligt. Inälvor och sådant

Vilken chipssmak gillar du mest? Sweet&sour kanske. Eller ost... Eller gräslök... Beror på humöret.

Vilken cd gillar du mest just nu? Hmm... Norah Jones?

Vilken bil kör du? Röd och gråblå. Okej, jag vet givetvis märkena också- Fiat Punto och Renault Senic. Ferrarin står i garaget och är inte till för att köras.

Favoritmacka? Om någon skulle orka laga en macka med ost, skinka, sallad, och tomat så tackar jag inte nej.

Om du fick åka vart du vill, var skulle du åka då? Något land i Afrika eller Sydamerika, Israel... Jorden runt.

Vilken färg är ditt badrum? Blått

Tar du gärna på dig? Stor huppare och collegebyxor

Var vill du bo när du pensioneras? Om somrarna i en stuga vid havet, annars i Helsingfors någonstans utanför stan

Bästa födelsedagen? Knappast finns det någon jag inte har tyckt om. Kanske någon som inneburit många gäster eller någon av de som inträffat under påsken och inneburit extramycket chokoägg

Favoritsport? Fotboll, volleyboll, jogging

När fyller du år? 15 april. Bäst för dig att minnas

Är du morgon eller kvällmänniska? Morgon

Husdjur? Två stycken yngre bröder. Måste rastas.

Någon spännande hemlighet du vill dela med dig? Sjunger i duschen, i bilen, i köket... När ingen annan hör.

Vad ville du bli när du var liten? Jumppalärare, lärare, författare, skådespelare, polis... Listan är lång

Favoritchoklad? Mint, Dajm, mörk, vit, Fazers blå... as long as it chocolate

Favoritblomma? Lilja. Och rosen är väl en klassiker.

Vilket datum i kalendern ser du fram emot? Inte bestämt ännu, säger sen

Vad är det längsta från hem du varit? Florida

En liten grej som du verkligen njuter av? Lång, lugn stund vid frukostbordet med Husis och en kopp kaffe=bra start på dagen. Ett leende. En kram. Ett återseende.

I morgon börjar vansinnet. Galna Dagar menar jag. Hinner inte till klockan åtta, men elvatiden är jag där och slåss. Kan inte göra upp en plan över hur jag skall ta mig fram på bästa sätt eftersom Åbos Stocka ännu är främmande. Får öva mig i morgon för att klara det snabbt på torsdag morgon. Suck, sådana saker man hakar upp sig på.
Slut för idag, tack för idag.

Torsdag.

Om ett träd faller i skogen och ingen är närvarande- låter det då?
Finns det ljud om ingen är där för att höra dem?
En hörselförnimmelse uppstår när ljudvågen får trumhinnan i örat att vibrera, för att sedan registreras som ljud och medvetandegöras hos den som hör. Om ingen är på plats när ett träd i skogen brakar ner, är det då ett ljudlöst brak? Eller braklöst ljud?
Tystast är det där det inte finns någon som hör.

Dygnet har bara 24 timmar att erbjuda. Det skulle vara bra att kunna muta tiden lite, få den att gå långsammare för att hinna med mer. Studierna tar en väldig massa tid, och även om jag gillar att studera och plugga skulle det vara skoj att hinna med alltmöjligt annat också. Antar att syjuntan, bokcirkeln, arbiskurser, författarverksamhet och kulturella upplevelser får vänta tills jag är en tant med mycket tid. Använder min fritid till nödvändigheter som länk, annan motion och sömn i stället. Gillar inte att prioritera.
Eftersom dygnet inte följer min rytm utan jag måste anpassa mig efter dygnet, gäller det att planera min tid ordentligt. Har insett vikten av att börja tentläsningen i tid- femhundra sidor kan man i praktiken omöjligt hinna läsa kvällen före. Det skulle vara enkelt om det var frågan om en tent, men när två större tenter följer på varandra är det lite knepigt. Nåja, det är bara att börja läsa. För tillfället kämpar jag med att förstå mig på neuropsykologin (den kognitiva delen är lättare), försöka läsa igenom en tvåkilosbok i utvecklingspsykologin (skojigare att ange mängden i kilogram än i antal sidor) samt finna intresse för fonetik och allmän språkvetenskap. Visst är det viktigt med fonetik och allt som har med ljud att göra, har nog mer problem med att komma underfund med språkvetenskapen. Varför göra något enkelt och naturligt som en mening till en svår och komplicerad sak? Varför försöka begripa sig på syntagmatiska och paradigmatiska relationer då det i praktiken är självklarheter och kommer naturligt utan att jag tänker på det desto mer? Kanske är det bra att vara arg på något- det fastnar om man minns vad det var man var arg på. För tillfället bråkar jag med morfem och lexem.

Känner man sig själv utan och innan? Kan man verkligen veta hurudan man är? Jag vet inte hur många gånger jag av en eller annan orsak har varit tvungen att beskriva mig själv, antingen i samband med frågeformulär, för att någon frågar eller för att jag själv funderar. Senast jag fyllde i något var en lapp som delades ut i våningen och som man kunde hänga upp på köksskåpsdörren så att de andra får ett hum om vem man är. Jag avskyr att beskriva mig själv, speciellt "med tre ord". Nåja, nog kommer man ju alltid på något, men det är ju inte hela sanningen om en själv. Möjligen inte ens tre sanna ord. Jag undrar om man inte i sådana sammanhang beskriver sitt idealjag.

Om jag var konstnärligt lagd skulle jag utnyttja det till att fylla ut mina tomma, vita väggar. Mitt rum skulle bli mer personligt och mindre sterilt. Får väl nöja mig med väggarna som de är. Börjar jag skapa något blir det visserligen personligt, men inget som jag skulle vilja pryda väggarna med.

Tidig väckning i morgon. Åttans morgnar borde förbjudas. Inte bara för att det är jobbigt att stiga upp när det fortfarande är mörkt, utan också för att jag inte får äta morgonmål i lugn och ro så länge jag vill. I såfall skulle jag vara tvungen att vakna klockan sex, och det är inte ett alternativ. Husis får vänta till eftermiddagen.
I morgon får jag åka hem. Glad åt att dygnet bara har 24 timmar.