Tjofaderittan!

Igår kväll fick jag äntligen uppleva det riktiga studielivet. Jag deltog i min första sitz. Det var logopedernas och psykologernas ämnesförening Impuls som ordnade gulissitz, och den kunde man ju inte missa. Skulle jag någonsin sitza så var det nu.
Jag hade givetvis en förhandföreställning om vad en sitz går ut på. Och den föreställningen stämde förvånansvärt bra överens med verkligheten. Långa bord med vita dukar, förrätten framdukad och snapsglasen framställda. Vi kom in, tog den dryck vi på förhand valt och satte oss. Sedan satte vi genom hela sitzen eftersom det var trångt och så gott som omöjligt att ta sig ut igen. För att hinna igenom hela sånghäftet med snapsvisor var det bara att börja på direkt, och sedan plöjde vi igenom visorna med en rasande fart. Man hann ta några skedar mat innan det skulle sjungas och skålas igen.
Jag hade nog roligt, det måste medges. Maten var god, stämningen på topp, äldre studeranden visade gott exempel på hur det skall sitzas, snapsvisorna var av någon anledning väldigt bekanta, men många nya fick jag nog lära mig.
Traskade hem efter elva. Domkyrkan såg spöklik ut i fullmånens sken. Trevlig kväll, men inte har jag något behov av att sitza igen.
Kommer hem igen på fredag. Tills dess kämpar jag med kognitiv neurovetenskap.