Snabbis

Det är någon dag sedan jag skrev sist. I början klagade jag på att min läsordning är full med luckor. Nu är jag överöst av arbete och tjocka böcker. Tror att en skottkärra skulle vara den bästa skolväskan. Jag har kommit igång bra, har besökt bibban ett par gånger och försökt vänja mig vid att läsa mycket på egen hand. Lyckligtvis är alla kurser jag har sådana som jag har intresse för. Speciellt veckoslutskursen i utvecklingspsykologi är alldeles jätteskoj. Har saknat de där psykologgubbarna och -tanterna, äntligen får jag återse Freud o Mahler och alla de andra.
Hade ett skönt veckoslut med både kurs och annan underhållning, sällskap och nya bekantskaper. Den här veckan blev kort eftersom jag hade måndagen ledig och för att jag ämnar skolka morgondagen för att åka hem redan i dag. Har inte varit hemma på ett par veckor, så det skall bli skönt. Till min stora besvikelse missar jag dock Löövhyddohögtiden.
Nästa vecka blir tung. Har många föreläsningar, långa dagar, en jobbig tent och sedan veckoslutskurs lördag-söndag. Nåja, inte har jag ju något annat vettigt för mig här, så varför inte svettas över böckerna?
Igår hade vi HF:s gulisintagning. Det var jätteskoj och ingenting att vara rädd för. Visst har man hört det ryktas att man inte kommer undan utan alkohol och att uppgifterna är pinsamma och kränkande, men så var det inte alls. Vi delades på måfå in i grupper, jag var tillsammans med en konstvetare, en svensk, en tysk, en engelsman och en religionsvetare. Vi fick en karta och en lista på ställen vi skulle besöka, och på varje punkt mötte vi en grupp äldre studerande som hade någon uppgift åt oss. Vi sprang runt i Åbo i nästan fem timmar, och vår grupp var väldigt duktig. Vi hann med nästan alla kontroller, samlade en massa poäng och vann tillsist hela tävlingen. Hurra för oss. Och visst kom man undan alkoholen, och det som underlättade var att vi var två i gruppen som tackade nej till snapsarna. Överlevde intagningen och hade inget annat än roligt.
Om en timme börjar min föreläsning. Det bästa med att bo så här nära skolan är att jag inte behöver reservera en timme för skolresan, utan kan lugnt starta en kvart tidigare och ändå vara på plats i god tid. Har dessutom äntligen en cykel till förfogande, så det går smidigt och bra.
Egentligen skulle jag ha mer att säga än det här, men det börjar vara dags att göra sig i ordning, packa väskan för att efter lektionen hinna till bussen. Får återkomma en annan dag ifall jag hittar en lucka i min kalender.

Dagarna mörknar minut för minut.
Det minskar inte det faktum att livet blir ljusare för var dag som går.
Sol inne, även om solen för tillfället gömmer sig bakom ett grått molntäcke som ser ut att bestämma sig för att släppa taget om regndropparna så fort jag satt mig på cykeln. Typiskt.