Stänga ut eller stänga in?

Idag satt jag på bibban och läste mellan nio och två. Det gick någorlunda bra, men jag märkte att jag efter en lång stund utan paus börjar tappa koncentrationen. Då börjar jag i stället lägga märke till alla ljud omkring mig. Även om jag sitter i en läsesal, är det självklart inte knäpptyst, utan hela tiden är det en stol som knarrar, någon som sätter på en dator, någon som knappar in ett textmeddelande, någon som stampar med foten... När jag hakar upp mig på sådant är det dags att ta en paus. Problemet är inte koncentrationssvårighet direkt, men om jag hakar upp mig på något kan jag inte sluta observera ljudet.
På eftermiddagen fortsatte jag läsningen hemma. Någon spelade musik i köket och då jag märkte det och började sjunga med (vilket ledde till att läsningen inte framskred på ett önskvärt sätt), så jag bestämde mig för att stänga ut alla störande ljud med hjälp av öronproppar. Äntligen tyst, tänkte jag. Men ack, så fel jag hade. I stället för att höra ljud i min omgivning hörde jag ljud inuti mig. Nu kunde jag höra mitt hjärta slå, höra mina andetag, höra att jag blinkade(!), och det var om möjligt ännu mer störande än att höra normala ljud. Suck. Det blir aldrig tyst.