Sol ute, sol inne, sol i hjärta, sol i sinne

24 april 2007

Bifobi

I princip kan man vara rädd för vad som helst. Inte skrattar jag om någon säger sig ha höjdskräck, är rädd för mörker eller för att flyga. Det är än så länge rätt så vanligt. Men jag skulle ha svårt att hålla mig allvarlig om någon skulle uttrycka sin rädsla för träd, snö, clowner eller vackra kvinnor (nåja, de kan väl vara farliga). Dock är det inget att skratta åt, tänk så mycket man lider av att vara rädd för sitt hem, sin svärmor (okej man kanske kan ha goda själ) eller skolan. Tänk så mycket aktiviteten begränsas då.
Fobi är alltså en oförklarlig och ofta orealistisk och överdriven rädsla för något. Till de vanligaste fobierna hör social fobi, vilket begränsar hela ens liv om man inte vågar gå till butiken till exempel, samt rädsla för öppna platser. Man kan vara rädd för vad som helst, en del saker är väl vanligare än andra...
Min fobi då? Melissofobi och cnidofobi kanske. Rädsla för bin och sting. Det är det närmaste jag kan komma, men ärligt talat är jag rädd för allt som surrar. Ser jag ett bi eller en humla snällt sittande på en ros i en rosenbuske, måste jag antingen springa förbi och fortsätta springa tills jag är säker på att den har slutat jaga mig (vilket den ju alltid gör...) eller så måste jag ta en lång omväg. Ligger jag och solar och hör ett oroväckande surrande måste jag veta var kräket finns för att vara lugn. Upp ur solstolen springer jag nämligen inte i onödan. Stannar i vattnet tills bromsarna är borta och måste kolla taket i utetuppen så att jag inte upptäcker något getingbo när jag redan har satt mig... Myggor är de enda surrande insekter med gadd jag inte springer ifrån. De är snarast störande, inte livsfarliga. (Kanske myggor inte ens har en gadd, vad vet jag?)
Jag vet inte varför jag är rädd. Jag är inte allergisk, och jag har inte fått mer än ett par-tre bett av en geting, humla eller broms, så någon traumatisk upplevelse är inte orsaken. Antagligen är det bara ett löjligt, väldigt tjejigt beteende. Eller så har jag en undermedveten rädsla för smärta. Eller för svullnad. Eller för ispåsar som jag måste ha för att få ned svullnaden. Man kan gå hur långt som helst.
Många rädslor kan man komma över, i vissa fall med hjälp av terapi. Flygskräcken kommer man över med avvänjning, är man rädd för spindlar kan man hålla i en, den höjdrädde brukar klara sig med att undvika höga platser... Face your fears. Vad borde jag göra då? Låta en geting sticka mig? Aldrig i livet! Då springer jag hellre.

Vilken är din fobi?
Om du inte har en, så kan du välja någon från den här listan:
http://www.phobialist.com/#A-

1 Comments:

At 10:30 em, Blogger Jossan said...

Själv har jag lite fobi för surrande kräk. du har säkert hört om vad som hände i vår stuga på humlefestivalen i somras?? inte konstigt att det kallas hummelholmen!!:P:P Men jag tror att min fobi...eller kankse snarare skräck för bin och getingar beror på att min mamma alltid varit så rädd då jag blivit stucken på grund av min allergi.Orsaken till de e kankse att mammas hand svällde upp en gång då hon plockade jordgubbar i vår jordgubbsland för X antal år sen. Som tur finns det medicin och salva om man blivit stucken. Ha d bra!

 

Skicka en kommentar

<< Home