En perfekt dag?

Hur ser en perfekt dag ut?
Det frågade jag någon och han frågade samma fråga av mig.
Kom fram till att en dag på stranden med volleyboll och vänner skulle vara ganska perfekt.
Idag har det nog inte varit något strandväder precis, men ändå känns det som en rätt så perfekt dag. Ett sprudlande humör brukar vara ett gott tecken.
Idag sprang jag. Långt och länge. Till Svedängen, vidare till Britas, en länk där och så tillbaka. Det tog två timmar ungefär, och enligt mina beräkningar kan det vara kanske 18 km.
Kände mig som Forrest Gump. I ran.
Det var ett utmärkt väder, det hade ösregnat igår, så luften var fräsch. Det var typ 7 grader, och mot slutet började det regna, så det var rätt så skönt och svalkande. Kände mig väldigt stolt efteråt. Och jag såg nog till att äta tillbaka all den energi jag gått miste om. Men var nog rätt så slut när jag kom hem. Nåja, uträttade sedan några ärenden, tittade på Friends och sådant nyttigt och tog en tupplur mitt på dagen.
Bibelns röda tråd inleddes idag, och märkte att det är synd att jag missar fortsättningen i morgon. Lärde mig nog något, t.ex. varifrån uttrycket "inte ett jota" kommer (jag lyssnar alltid på det relevanta...). Det stora jag fick ut av detta var att mitt lilla intresse för Bibelläsning blev lite större.
"Antingen skall denna bok skilja mig från synden, eller så skall synden skilja mig från denna bok."
Visst är Bibeln svår att förstå, men som det sades är det ingen ursäkt att skylla på att Bibeln skulle vara svårläst. Till och med en datormanual eller en bruksanvisning för hur man sätter ihop en bokhylla kan vara svårare att förstå.
Det svåraste steget är det över tröskeln. Jag har nog kommit över tröskeln för länge sedan. Det svårare är att göra läsandet till något regelbundet.
Lärde mig också att Bibelns röda tråd är Jesus, och att Guds boning är Bibeln.
Vi är alla unika. Unika och fulla av synd. "Även den bästa människan i världen är en syndare. Vi blir inte frälsta för att vi är bra, utan för att vi inser vår synd."
Usch så flummigt... Den här texten har ingen röd tråd precis...
Hur som helst, är på ett väldigt gott humör. Ett kärt men tyvärr snabbt återseende med en kompis (som dessutom skrattar åt det mesta, så man känner sig som en roligt typ utan att behöva anstränga sig) muntrade upp ännu mer. Och såklart det dagliga telefonsamtalet från far far away gladde som vanligt. Ett gott humör lindrar saknaden, men å andra sidan önskar man att man fick dela med sig av det goda humöret i stället (ursäkta Hanna att jag skriver "man").
Det borde bli en relativt bra dag imorgon också. Inte med tanke på vädret dock, de har lovat snöblandatregn (väldigt lockande med match). Men skall försöka hitta min studentklänning, och shopping piggar ju alltid upp, och på kvällen lär det vara en konsert att se framemot. Jej!
Borde vara förbjudet att skriva blogginlägg på kvällarna, de blir flummiga och osammanhängande. Speciellt då jag för tillfället inte kan ordna mina tankar, de vill allihop tänkas på samma gång.
Se framemot nästa veckoslut, ser framemot sommaren och en perfekt dag på stranden.
Skall avsluta med ett lösryckt citat ur Forrest Gump som inte hör ihop med någonting jag sagt, men som fastnat (Forrest Gump hör förresten till de bästa filmerna!)

"Dear God, make me a bird, so I can fly far. Far, far away from here."

Bara det att glädje finnes är nog källa till glädje.
Bättre gå på hal is och ha det glatt än att gå i lera och sörja.
En glädje driver hundra sorger på flykten.
Delad glädje dubbel glädje.