Bantningsprojekt

Det finns projekt. Och så finns det evighetsprojekt.
Att läsa en bok är ett projekt. Eller att sticka ett par vantar. Det har en början och ett slut (förutsatt att man verkligen avslutar boken man börjat på och inte lämnar den på hälft, och att man kommer ihåg att sticka den andra vanten också), och när man är klar kan man vara stolt över sig själv och nöjd att man slutfört sitt projekt.
Bantning är ett evighetsprojekt. Visserligen kan man ha en målvikt man vill nå, och när man gjort sig av med de extra kilona skall man definitivt vara stolt över sig själv. Men sedan då? Det är ju inte riktigt så att man efter att ha nått sin målvikt kan börja frossa i godsaker igen, utan nu är nästa projekt att upprätthålla sina idealmått. Och det tar aldrig slut. Nu blir projektet i stället en livsstil, där man medvetet väljer det man stoppar i sig och försöker hinna med att motionera så flitigt som möjligt. Projektet att gå ner i vikt har förvandlats till en livsstil man väljer och som präglar hela ens förhållande till livet (mat, motion och hälsa i detta fall).
Bibelläsning är ett annat evighetsprojekt. Och tro.
Kanske har det börjat med ett eller flera mindre projekt, till exempel att läsa igenom hela Bibeln från pärm till pärm. Visst, Bibeln är en bok, men när det sista ordet är läst är projektet inte klart. Det finns alltid en orsak att öppna Bibeln igen, lära sig mer, hålla sig kvar i tron.
Att vara kristen är också ett evighetsprojekt. Att ha en levande tro. Att bli kristen är ett delmål, att vara kristen är en livsstil. Jag blir aldrig klar med att följa Jesus. Hela mitt liv kommer att påverkas av att jag är kristen, och jag blir aldrig färdig. Så länge jag vandrar på jorden, alltså.

Prestationsångest? Javisst, när det gäller projekt. För min del extramycket om jag skall sticka vantar. Men tron får inte vara en prestation. Speciellt inte en som väcker prestationsångest eller ett måste att utåt bevisa något för andra. Tro är inte att ha läst Bibeln flest gånger, att be hårdast och vara aktivast i församlingen. Det är att ta emot Jesus, låta honom prägla livet, låta honom väcka en längtan efter att lära känna honom bättre. Att låta tron bli en del av identiteten, livsstilen.
Jag är klar med vantarna långt innan jag är klar med att följa Jesus.

Jag vill göra mitt liv till en lovsång till dig...