Ja må jag leva

Jag har fått fira tjugo födelsedagar, och liksom alla gånger tidigare var det min dag.

Blev väckt halv sju tiden i morse. Det tog en stund innan jag fattade att oljudet var mer likt min ringsignal än väckarklockans morgonsång. Vilken bra start på dagen att bli väckt av någon som gratulerar och önskar en bra dag. Jag hann precis slumra till igen innan telefonen väsnades än en gång. Det var pappa som ringde, och i andra ändan hördes familjen sjunga "Ja må hon leva" i diverse ostämmor. Inte ens distansen påverkar vår tradition att väcka födelsedagsbarnet med sång i svinottan. Mina stackar bröder hade väl blivit tvångsuppslitna ur sina sängar bara för att sjunga för mig. Liksom alla år. Älskar traditioner! Efter det andra "ha en bra dag" steg jag upp med gott hopp om en bra dag.

Och visst blev det en bra dag. Nackdelen med att fylla år på en vardag är att firandet blir knappt. Men jag fick fira precis som jag hade önskat. Efter skoldagen åt jag och några klasskamrater födelsedagsbakelse på ett café, och kvällen avrundades med glasskalas i köket med min granne och vän. Det här var tillräckligt för en lyckad dag. Det här var perfekt för att göra den annars rätt så vanliga tisdagen till en alldeles speciell. Har mottagit gratulationer längs med hela dagen och känt mig ihågkommen och uppmärksammad. Något mer behöver jag inte.

Det enda jag saknade var en massa paket att slita upp. Får vänta tills jag kommer hem. Det fick mig också att inse att presenterna inte är det jag uppskattar mest, utan helt enkelt att bli ihågkommen och känna mig älskad av andra.

Jag får fira mer en annan gång.



"Att fira födelsedagar är sunt. Statistiken visar att de som firar flest födelsedagar också är de som lever längst."

-Father Larry Lorenzoni