Öppna mitt hjärta

Igår kväll i bussen på väg hem slog jag triumferande ihop Bibeln. Färdigläst! HA!
Jag har följt den där läsplanen, Bibeln på ett år. Det tog drygt tre år för mig.
Jag har knappast förstått en bråkdel av det jag läst, emellanåt har jag haft känslan av att jag bara skummat igenom texten utan att egentligen ha koncentrerat mig. Ibland har det gått bättre, antagligen efter sådana där nyårslöften som "Jag skall läsa Bibeln flitigare detta år". Med- och motgångar till trots har jag tragglat mig genom den.
Kom nu inte och slå ner mig med kommentarer som "Ha, ha, jag har minsann läst Bibeln femton gånger från pärm till pärm på fyra olika språk", utan låt mig njuta lite av segerkänslan över att ha klarat det jag många gånger har upplevt vara en omöjlighet, en alldeles för hög tröskel.

Snipp snapp snut...? Vad har jag egentligen uppnått? Läst ut Bibeln? Knappast.
Jag har kanske skaffat mig en uppfattning om vad jag kan hitta i Bibeln, fått en helhetsbild och hittat eventuella favoritböcker och sådana böcker som jag upplever vara svårlästa. Men slutläst är den ju inte. Det kan den nog aldrig bli. Jag antar att man varje gång hittar något nytt i en text man läst flera gånger förut, och att Guds ord öppnar sig för en mer och mer var gång.
Nu gäller det bara att börja om med att öppna Bibeln varje dag och lära mig något nytt.

Öppna mitt hjärta för ditt ord
och ditt ord för mitt hjärta.