Inre samtal, skam och undermedveten tentstress

Att bo ensam gör min aktivitet automatiskt mindre interpersonell, inte har jag ju någon att tala och umgås med precis hela tiden. Det hindrar mig inte från att prata, satsar på intrapersonell verksamhet i stället. Har på sista tiden allt oftare märkt att jag för en inre dialog med mig själv. Inte monolog, dialog! Jag brukar nog inte tala högt för mig själv, det gör jag bara om jag är arg eller så, men inuti mitt huvud pågår ständigt en livlig diskussion. Idag reagerade jag när jag tänkte "Nu när jag säger det så...", och igår frågade jag mig själv: "Är jag överens?" Nåja, bra att jag kommer överens med mig själv i alla fall. Jättebra att argumentera med sig själv, man vinner alltid. Jag har just haft ett litet gräl med mig själv då jag inte kunde motstå frestelsen att öppna ett Dominopaket. Jag vet ju precis hur det slutar, äter upp alltsammans. Jag fick nog grälor och ångrar mig djupt. Vad hjälper det att be mig själv om ursäkt när jag har en massa kex i magen och mår illa. Urk.

Veckoslutet gick snabbt. Tillbringade det i Åbo för en gångs skull. Lyckligtvis hade jag sällskap, skulle inte klara ett veckoslut ensam här om jag inte hade något speciellt för mig.
Upplevde en tillfällig svacka i tron. Det kommer och går. Det är inte fråga om tvivel direkt, jag vet nog precis vad och vem jag skall tro och lita på. Det jag ibland får problem med är mig själv. Är rädd för att inte kunna leva upp till det jag borde. Rädd för att låta allt som händer i mitt liv styras ovanifrån utan att jag själv påverkar det desto mer. Rädd för att inte själv få bestämma. Rädd när jag märker att allt bara handlar om mig själv, blir skrämd av min egoism och egocentricitet.
Stolen med de fyra bena står kanske inte speciellt stadigt, vissa ben är kortare än andra. Eller också är jag för tung för den (?). Skall försöka ta mig tid att laga den.

Tent i morgon. Orkar inte stressa, det går som det går. Stiger upp tidigt och repeterar. Gör mig inga bekymmer. Satsar all ångest på tenten nästa veckas fredag i stället. Efter den kan jag slappna av. Lite i alla fall. Det har gått bra hittills, skall försöka klara mig fram till jullovet. Börjar bli trött på att ha tankarna i framtiden och upptäcka att sidorna i kalendern motsvarar veckor.
Skall skriva brev till Julgubben. Undrar om jag varit snäll i år...