Gå inte omkring och undra

Jag undrar, sa flundran, om gäddan är en fisk.
Jag undrar varifrån det uttrycket kommer.
Jag tog reda på saken och fick veta att hela uttrycket lyder:
Jag undrar, sa flundran, om gäddan är en fisk. Då är hon för smal för att vara fisk.
Jag fick också veta att detta har med fördomar att göra.

Vi ser oss själva som normala och uppfattar oss normenligt, medan vi är väldigt trångsynta när vi iakttar andra som på något sätt skiljer sig från "normen". Det kan vara utseendet eller beteendet som avviker, andra åsikter eller annan ideologi som får oss att tveka, inte våga och dra våra egna slutsatser om motparten utan att stifta närmare bekantskap med honom.
Kanske borde man öppna ögonen lite, våga se det som skiljer sig från en själv och ta intryck av det onormala. Allting ger oss mer erfarenhet och det kan knappast skada. När man har sett och vet har man rätt att dra slutsatser och göra bedömningar.
Det konstiga med uttrycket är att det är flundran som undrar. Gäddan hör ju mer till den normenliga fisken som vi föreställer oss än vad flundran gör. Egentligen borde det ju vara gäddan som undrar om den där platta saken som tar sig fram längs med havsbottnen och som har ögonen i nacken kan vara en fisk. Det är flundran som undrar för att betona detta fenomen med fördomar och att vi ser det normala ur vår egen synvinkel.
Oj, så mycket man lär sig av att undra.
Som de uppmanade alla barn i Hjärnkontoret- var frågvis!