Livet är som ett kex

Jag har varit väldigt flitig idag. Förutom i fråga om läsning, men vi glömmer det. Har stått i köket och bakat, och det tog halva dagen. Inte för att jag är otroligt långsam, utan för att jag måste avbryta för att cykla till butiken och skaffa bakplåtspapper, och så måste degen stå i kylen en timme också... Hursomhelst, jag har bakat kex. Med sylt i mitten. De blev inte särskilt goda. Men det var kul i alla fall. Passade också på att baka en kladdkaka som jag har drömt om hela veckan. Åt dock för mycket smet så jag har ännu inte smakat på den. Efter träningen kanske.

För att det skall bli några kex behövs alla ingredienser. Saknas ett ägg eller mjölet blir det inte riktigt som det borde bli.
Så är det nog med livet också.
Mjölet ger smeten dess grund, den blir tjock och fin. Grundingrediensen i livet tror jag är familjen och grundtryggheten den ger. En bas att bygga resten på.
Sedan kommer de andra ingredienserna. Ägg, smör, socker, bakpulver. Vänner, skola, intressen, klädstil. Det som ger kexet dess typiska drag, det som ger dig din personlighet.
Pensla och strö över pärlsocker. Strö över lite förälskelse.
Toppa med lite hallonsylt och grädda. Följ dina drömmar och lev.
Sätt på burk. Bevara dina minnen.

I mitt kex finns mjöl, ägg, smör, socker, bakpulver, pärlsocker... Sylten står bredvid plåten och väntar på att bli utklickad på kexet. Vad saknas? Vad har jag glömt att röra ner? Kanske den där sista ingrediensen inte är så betydelsefull. Kanske är det en halv tesked salt eller lite vaniljsocker? En sådandär detalj som kanske inte förstör bakverket och som kexet klarar sig utan. Jag har väl alla ingredienser för att det skall bli ett kex, och även om det känns som om någonting saknas kan jag blanda ihop allt och börja grädda. Kanske kommer jag på vad som fattades. Kanske inte.
Gott blir det nog i alla fall.