En fullkomlig helg

Jag har en alldeles underbar, lång och händelserik helg bakom mig. Kan inte vara på annat än ett strålande humör.
Fredagen gick förutom läsande åt till att fira en av mina närmaste vänners födelsedag, och vad är bättre än att vara i goda vänners sällskap? Tyvärr har jag goda vänner på andra håll också, och eftersom jag inte kan vara på flera ställen samtidigt, missade jag Baggisavslutningen vilket jag tyckte var lite synd. Men sådant händer.
Lördagen var lång, lite sömnig, och stundom hyperaktiv på grund av rätt så många koppar kaffe. Hur som helst brukar en dag med idrott, vänner och vackert väder vara en lyckad kombination. Även på söndagen fick jag plats med allt det där, och som om det inte var nog, gav det förlängda veckoslutet ännu mer av det goda.
Ibland undrar jag vad jag har gjort för att förtjäna så mycket glädje...
Vappen firades lugnt med god mat, och jag slapp vara en av de många som den kvällen förlorade kontrollen över sig själv, skämde ut sig, spydde, luktade illa och inte kom ihåg något följande dag och i baksmällans plågor önskade att han var död.
Ibland undrar jag om somliga alls har någon hjärna, och om dom har en, så undrar jag om de alls använder den. Bussresan hem på måndagskvällen var inte särskilt lugn och trygg, snarare var bussen proppfull av stupfulla människor och det blev den längsta bussresan någonsin, kändes det som. Hur som helst, jag vet inte var det har slagit slint då någon får för sig att kasta in en champagneflaska genom bussens fönster. Tänker man inte på att det sitter folk i bussen som kan bli skadade? Det gjorde knappast killen som slungade en flaska in genom fönstret så att glasskärvorna strittade och ett snyggt hål i rutan effektiverade luftkonditioneringen. Tack och lov att ingen skadade sig, det kunde ha gått illa... Småningom föll hela rutan ihop och snart var det lika kallt inne i bussen som utanför. Ibland kunde man tänka lite längre än näsan räcker.
Första maj var solig, blåsig och kall ifall man inte hade tillräckligt med kläder på sig. Steg upp tidigt för att åka till Kajsaniemi. Där hade jag inte varit på väldigt många år och jag tyckte det lät som en bra idé att för en gångs skull åka med och se om jag möjligen kunde tjata till mig en ballong. Det lyckades jag med. Träffade en hel del bekanta, även sådana jag själv kände och inte bara mammas och pappas bekanta som jag inte har en aning om vilka de är. Trevligt var det, måste börja göra det till en regelbunden tradition. Lite avundsjuk var jag på dem som hade den vita studentmössn på sig, men min tur kommer nog också. Var åter gäst hos Järveläinens. Tacksam för att alltid få känna mig lika välkommen.
Det blev som alltid efter de trevliga helgerna dags att ta avsked av Jan. Lika vemodigt varje gång, men jag vet ju att det inte är så länge tills jag ser honom igen.
Det var fullmåne den natten.
Svävade hem från stationen.

Skönt var det med en lite längre paus från vardagen. Nu har jag nio dagar på mig att förbereda mig inför det första inträdesförhöret. Efter det hoppas jag på ännu ett lyckat veckoslut med glädje som jag undrar om jag verkligen gjort mig förtjänt av.