Vårtrall

Äntligen är det över! Kommer aldrig mer att behöva sitta i gymnastiksalen och skriva studentprov! Sammanlagt har jag varit där nio gånger (höst+vår), och de sista gångerna var det inte roligt längre. Till en början var det spännande. Idag orkade jag inte ens planera mitt mellanmål.
Äntligen är all stress över, den där ständigt förhöjda pulsen är normaliserad och undermedvetna oron släppte genast när jag kom ut i solen efter provet. Mitt sommarlov börjar... NU!

Överlag har det gått rätt så bra. I psykologin är jag preliminärt två poäng under L, och jag är nog supernöjd. Jag ansträngde mig i alla fall inte i onödan. C i matta, rätt så stolt över det också eftersom min logisk-matematiska intelligenskvot inte är särskilt hög. Något annat har vi inte ännu fått veta, men jag har en relativt bra känsla angående alla ämnen förutom moddan. Nåja, huvudsaken är att jag får den där vita mössan och en massa kaka den andra juni. Vem bryr sig om hur betyget ser ut om hundra år...?

Det är ett alldeles underbart vårväder nu. Jag satte mig ute i solen när jag kom hem och läste en stund (annat än skolböcker, usch så mycket jag har saknat vanlig skönlitteratur). Jag har svårt att tro att det kommer att komma någon snö förrän nästa vinter, och trots att vintern inte såg ut som den skulle i år, är jag glad att det blir vår i alla fall. Våren hör nog till de bästa tiderna på året, jag älskar dess dofter och allt som växer, och jag blir bara glad åt tanken att sommaren ännu är framför.

Skolan är slut.
Vad skall jag göra nu?

Efter ett härligt veckoslut har jag en massa energi för att orka vila upp mig under de två veckor som följer, för att sedan vara hemma och äta påskägg. I morgon skall jag sova ut och vakna av mig själv och inte till min väckarklocka. När jag stigit upp är det storstädning som gäller. Allt som har med skola att göra skall packas ihop, och jag skall göra i ordning för en ny period i mitt liv. På onsdag skall jag självklart besöka Stockmanns Galna Dagar och tillbringa dagen där, med ett avbrott för att gå till Arbis där det muntliga provet i engelska utspelar sig. På torsdag morgon bär det av till Marocko. Sedan ligger jag och mamma på stranden i Agadir till följande torsdag då vi kommer hem för att äta memma. Har nog lite resfeber. Men mamma är värre- hon har redan packat. Jag tror att både jag och mamma har förtjänat lite semester, och en resa på tumanhand utan pappa och pojkarna tror jag kan ha positiva följder med tanke på relationer.
Sedan är det mesta öppet. Läser väl något och ser sedan var och om jag börjar studera i höst. Men det orkar jag inte fundera så mycket på just nu. Nu skall jag vila.

Framtidsutopi:
När jag har klarat av det vuxna arbetslivet skall bli en av de där rika pensionärstanterna som innan den första snön har fallit flyr landet för att tillbringa vintern på en karibienkryssare, och som får fullständig uppassning och massage. När snön sedan fullkomligt smultit och det är över fem plusgrader på nätterna i Finland åker jag hem för att fortsätta sola och njuta av den vackra finska sommaren. Jag skall vara överdrivet brun året om och ha rynkig, i förtid åldrad hud, och om jag dör i en sjukdom så är det hudcancer. Formen håller jag genom fettsugning. Det mest ansträngande jag gör är att vända mig från mage till rygg och att hålla i min bok där jag sitter på båtens däck och läser.
Bra plan va? Synd att närmare framtid inte är under lika bra kontroll.

Vad jag tror: Gud har en plan.
Vad jag vet: Jag kommer att få reda på vad Han egentligen vill.
Vad jag kan: Pröva mig fram och se om det leder någon vart.
Vad jag litar på: Att Gud rättar till mina felsteg och ger en vink då mina val är alldeles åt skogen.

Nu skall jag bara slappa. Till er som vill komma med till Marocko: tyvärr- kappsäcken är redan full med kompisar som fripassagerare. Till de sura miner ni av avundsjuka visar: Hasta la vista! Njuter till fullo av skadeglädje.

Ha det så bra och njut av vårvädret!