No life
Ibland får jag en känsla av att jag ger ett väldigt tråkigt intryck av mig själv. En sådan där som inte ger sig tid åt att umgås med vänner, koppla av och släppa loss. Senast på fredagen fick jag en sådan känsla. Vi hade lärarmiddag, och det blev en riktigt lyckad tillställning. Alla var uppklädda och glada, och sällskapet vid mitt bord var trevligt (förutom att majoriteten läser fyssa, så jag kände mig inte så smart). Men småningom hade vi ätit klart, och då började folk söka sig till efterfestlokalen. Men snälla flickor som jag gick hem och lade sig. Denna gång var det inte för att jag ville vara tråkig, utan snarare berodde det på att jag skulle vara pigg för att spela dagen därpå. Men kompisarna tyckte givetvis att det var slött, och visst hade jag velat följa med. I stället gav jag ett intryck av att vara tråkig och ansvarsfull. Vilket jag kanske också är.
Det är inte den enda gången jag har känt mig som en otroligt tråkig typ, varje gång någon vill ha ut mig tackar jag nej av en eller annan orsak. Nu frågar ingen mera.
Oftast innebär det ju att följa med till en bar eller klubb, och visst kan det vara roligt. Men jag är kanske ändå inte den där bile-doku-människan, så därför vet jag inte om jag skulle gilla det så mycket. Men varje gång jag missar ett tillfälle så är jag utanför den gemensamma upplevelsen inom kompisgänget. Det borde ju inte inverka på vänskapen, men det känns ändå så.
Jag har två slag av vänner- kristna och icke-kristna. Behöver bägge.
Nåja, får väl nöja mig med att vara tråkig, duger det inte så duger det inte.
Ännu en vecka har gått, och jag har nog ägnat så mycket tid som möjligt åt mitt läsande. Ändå verkar tiden ta slut. Väntar bara på att skrivningarna skulle vara över, på min och mammas solsemester och på att få börja läsa till det som kan ha en större betydelse för livet (i ett vidare perspektiv alltså, för tillfället är studentskrivningarna livet). Har gett mig själv olika alternativ med tanke på kommande studier. Logopedi, socialpsykologi och nordiska språk och litteratur. Denna variation främst för att jag inte kan bestämma mig. Läser och hoppas att jag kommer in någonstans. Men sedan är det inte i mina händer längre.
Nu skall jag återgå till mitt urtrisa liv.
Don't by drugs. Get high on hugs.
posted by Hejafreja @ 16:27
2 Comments:
Ja känner igen mig me dedär att va tråkig. Som ung :D (yngre) hade ja lust att fara ut o dansa o ja gick med några få gånger och hade t.o.m. mycket roligt. Men sen en gång när vi stod och köade till ett dansställe i en lång kö med bara aspackat folk så drog ja mig ur. Fastän mitt sällskap alltid var i gott skick, va de mesta folket där såna som hade en annan livssyn än jag. Så sen dess har ja int fari me o flickorna sluta också fråga efter ett antal "nää". Nog tror ja att ja mister en del av gemensam tid med dem, men samtidit så visar ja hur ja inställer mig ti sådant livförande :P och de icke-kristna vännerna tar sen sej ofta tid att träffa mig i sammanhang som ja känner mig bekvämare i. Men nolaiffare får man nog vara under läslovet nästan i alla sammanhang så sen vet man att man har gjort o läst allt man har kunnat o får vara nöjd. Lycka till med läsandet! Kram!
Jo, jag känner också igen mig. Som t.ex då det blev aktuellt för alla övriga i klassen att fylla 18 å bli myndiga(själv hade jag då haft födis) De ända som tydligen virrade i deras hjärnor var att fira sin födis på krogen då man e mydnig och får köpa alkohol. Medan man själv bara relaa lite å satt i sin kämppä.
Det var kanske en lite dåligt exempel..men det var i allafall vad jag kom att tänka på!
ha d bra och prcis som Hanna sa...lycka till med läsandet!:)
Kramar!! Guds välsignelse!
Skicka en kommentar
<< Home