Mitt liv som robot

07.30 Väckarklockan ringer, jag trycker på snooze.
07.40 Väckarklockan ringer igen, jag stiger motvilligt upp och klär på mig.
07.55 Trotsar kylan och påbörjar min morgonlänk.
08.40 Kommer in flåsande, med rimfrost på hakan och isbitar i ögonfransarna. Duschar.
09.00 Äter ett ordentligt morgonmål, läser tidningen i hopp om att det skulle ge mig goda resultat i uppsatsskrivandet (dvs jag läser serierna).
09.30 Tillreder ett mellanmål, klär på mig, borstar tänderna och packar väskan.
09.47 Låser ytterdörren och tar en rask promenad till Malms bibliotek.
10.05 Kommer in i bibliotekets läsesal som förste man (kvinna), slår mig ner och börjar läsa det jag har planerat för dagen.
15-16.00 Avslutar mitt läsande, främst för att jag inte längre är speciellt fokuserad. Vid ett lämpligt tillfälle har jag också tagit en mellanmåls- kaffe- och kisspaus.
15-16.00 Tar en lika rask promenad hem.
16-17.00 Äter middag.
17.00 Repeterar det jag läst alternativt räknar lite kluriga tal.
ca 19-20.00 Tröttnar helt, börjar varva ner. Läser lite vanlig skönlitteratur eller mediterar.
20.45 Gör mig sängklar, läser Bibeln och möjligen något annat, ber.
21.45 Jan ringer, jag svarar. Redogör för min dag, vilket börjar vara onödigt eftersom han kan mitt schema utantill vid det här laget.
22.00 Säger godnatt och somnar.

Det är otroligt att vanor kan påverka en så mycket och styra ens liv. Visst är det bra med rutiner, de skapar trygghet och man har ett mönster att följa, men å andra sidan är det svårt att anpassa sig när något rubbar cirklarna. Så här har min dag i stort sätt sett ut, med vissa undantag dock. Nästa vecka kommer att se likadan ut, förutom att morgonlänken byts ut mot träningar på kvällen i stället. Undrar hur jag skall kunna komma ur mina vanor...
Det är inte bara jag som följer rutiner. Varje morgon på samma ställe möter jag två hurtiga herremän som kommer emotjoggande. 64an står vid ändhållplatsen och chauffören är utanför på tobak när jag springer förbi. Hästen med den blå filten står i samma hörn av hagen och fryser när jag springer genom Domarby gård. I biblioteket har jag stött på samma människor som sitter och läser, och oftast sitter vi på samma platser. Hurra för rutiner!

Jag håller på att fövandlas till kaffedrickare. I värsta fall leder detta till ett beroende. Eller åtminstone ett beroende av att uppfylla tanken om att kaffe gör mig piggare och att jag orkar bättre om jag dricker lite mellan verserna. Ett psykiskt beroende alltså. Har upptäckt smaksatt kaffe för att tillfredsställa mina smaklökar, choklad är givetvis det bästa.

Hittills har jag lyckats följa min läseordning och jag har haft en förvånansvärt bra självdiciplin. Ända tills idag har jag avhållit mig från godis. Det är inte så ensamt som jag trodde, trivs bra i min egen lilla värld full av tankekartor och varseblivningscirklar. Lite synd är det att jag inte kan stiga upp och berätta för alla i läsesalen om aha-upplevelsen jag fick. Så sitter snällt stilla och ljublar inombords när det har gått upp ett ljus för mig (det är en av de där härliga känslorna, och det är dem man lär sig genom).

Lugnar ner mig lite under veckoslutet, sedan börjar allting om igen med 08.00 Väckarklockan ringer...