Startskottet för inlärningsmaraton

Tolv år skola- vad har jag fått ut av det? En hel del kunskap och livserfarenhet. Kanhända att jag har blivit lite klokare under årens lopp. I vilket fall som helst är det slut nu, och slutet firades ordentligt!
På torsdagen var det penkkis, och vi inledde med frukost tillsammans med lärarna. Därefter följde abispexet som åtminstone jag hade roligt åt. Den traditionella volleybollmatchen mot lärarna förlorade vi dock, och det hade jag lite svårt att svälja. Sedan bar det av- lastbilarna åkte iväg vid tolvtiden och stämningen på flaket var på topp. ABI ABI ABI! HEJ HEJ HEJ! skallade över hela Brändö och hela vägen in till stan, och godis flög åt alla håll. Äntligen. Det var ju jag som stod där på flaket och skrek. Så många år som det varit någon annan.
Festen kom igång på allvar på båten, som fylldes av glada abiturienter. Nu skulle det festas! Dansgolvet fylldes snabbt och trångt var det hela natten. Och kön till bardisken tog aldrig slut. Festade gjorde vi i tolv timmar, sedan var åtminstone jag ganska trött. Somliga orkade fortsätta länge, somliga stupade redan då kvällen ännu var ung. Undrar just varför vissa valde att glömma en kväll som denna...
Träffade en massa bekanta, och pratade med sådana jag inte pratat med på länge, så det var en av flera positiva saker med kryssningen. Kul med många bekanta, synd att man inte lär känna alla så bra. Och synd att man tappar kontakten med en del som man en gång kände bättre.
Nu sitter vi alla i samma båt- vi har alla ett härligt läslov framför oss då man borde suga åt sig så mycket kunskap det bara går att få in i skallen. Sträng självdiciplin är vad som behövs. Och mycket vilja. Tror att man måste gå helhjärtat in i detta- motivationen råkar vara en faktor som påverkar inlärningen betydligt.

Tillbaka till min smått retoriska fråga jag ställde i början- vad har jag lärt mig under dessa tolv år i skolan? Förutom det där som lärarna har predikat, har jag lärt mig en hel del om mig själv. Och om andra. Har på något sätt lärt mig se andra människor. Och lärt mig att jag lär mig för livet.

Kämpa med läsandet, både till studentskrivningar och inträdesförhör och andra eventuella prov. Jag kommer att sitta inlåst någonstans och läsa, så om jag inte syns till så har jag inte försvunnit helt...