Häxor och alla helgon

Om jag har haft en tråkig dag? Nej då, inte alls. Även om de flesta är på Höstdagarna eller har något annat för sig och det är helg så inget är öppet, har jag haft en alldeles bra dag. Vaknade i hyfsad tid, väl utvilad och rätt så hungrig (vilket jag rättade till genom att äta ett ordentligt morgonmål). Jag hade inte ännu ställt om min klocka jag har på nattduksbordet och trodde klockan var tio, men då jag kom ner i köket begrep jag att den bara var strax efter nio. Hurra, jag hade vunnit en timme! Det var ett härligt väder idag. Solen sken, det var några minusgrader och ett tunt snötäcke på marken lyste upp världen. Njöt av frukosten och morgontidningen och tog mig sedan en uppfriskande promenad till Malms simhall. Besökte först konditionssalen och simmade sedan en kilometer. Vilken utmärkt start på dagen. Var nog lite stolt över mig själv när jag kom hem. Tur att simhallen hade öppet även om det är Alla helgons dag idag. Nåja, sedan följde en stund av tristess i väntan på mat (det är otroligt hur hungrig man blir efter simning!) och klok som jag var lämnade jag spanskaböckerna på soffan och tittade på några avsnitt av Friends i stället. Till provet kan jag ju läsa imorgon (yeah right).
På kvällen var det lagets avslutning. För sista gången någonsin var vi alla samlade, och vi sammanfattade de gångna åtta åren. Vi fick alla en kort meritlista som minne och några hedersomnämningar delades ut. Blev "Vuoden harjoittelija" och "Vuoden pelaaja", vet ej vad jag värderar högre... I vilket fall som helst var känslorna blandade och visst fällde alla en och annan tår. Det känns rätt tomt nu efteråt. Jag måste säga att jag har haft en otrolig tur att jag av en slump hamnade i det här laget. Jag hade knappast älskat fotboll så mycket som jag gör nu, och det är konstigt hur mycket man kan tycka om ett lag på det här sättet. Vi var som en enda stor familj, och jag kommer verkligen att sakna det. Nåja, det är ett avslutat kapitel, jag har många erfarenheter och upplevelser i bagaget och åtta händelserika och härliga fotbollsår bakom mig.
Det var annars en lyckad avslutning, god mat och champagne och fina tal. Kan citera tränarens hela tal: "Tack!"
Så nej, jag har inte haft en tråkig dag alls.
Alla helgons dag idag. Det säger mig inte särskilt mycket. Okej, jag vet att man firar minnet av de döda och sätter ljus på gravarna och så. Men det har egentligen aldrig varit något som desto mer uppmärksammats i vår familj. Tidigare har jag egentligen kopplat Alla helgons dag till Halloween, även om det inte är riktigt detsamma. Skönt att vi inte har samma tradition här som i USA till exempel, att barnen går omkring och tigger godis. Tittade på Friends (vad annars?) och där ser man hur giriga ungar kan bli när det gäller godis. Det räcker med påsk tycker jag. Måste ju dock mege att jag nog har sprungit på Halloweenpartyn och klätt ut mig till något skrämmande och druckit grönt bål med isbitar formade till händer. Det är en alldeles rolig tradition, och småruskigt med grinande pumpor och spöken och gastar sådant. Så länge man kan skilja mellan Halloween och Alla helgons dag, eller åtminstone budskapet. Psalm 129, För alla helgon, ger en bild av vad det är vi firar. Fråga inte varför jag bläddrade i Psalmboken.
I morgon borde jag läsa till prov. Borde ta mig i kragen lite, allt oftare händer det att jag somnar på soffan då jag borde läsa. Borde kanske lägga mig tidigt idag, men drack för många Frezza mochan på avslutningen så jag är ganska pigg... Och ett samtal från Tammerfors piggade upp ännu mer. Nåja, eftersom jag inte har något mer på hjärtat borde jag kanske avsluta här innan jag börjar svamla alltför mycket. Men när jag nu bläddrade i Psalmboken hittade jag en rätt så glädjande och trygg psalm som jag kan passa på att citera ur.
"I himmelen, i himmelen är klarhet, hög och ren. Så outsägligt klart som den är icke solens sken. Den sol som ej till vila går och evigt oförmörkad står är Herren Sebaot."
Psalm 528, vers 2

Tack och hej, leverpastej.