Mes vacances d'automne en Paris

Även detta höstlov blev det stadssemester med familjen, och i år bar det av till Paris.

På onsdag morgon ringde väckarklockan 04.30. Okristligt tidigt. Morgontröttheten till trots steg jag upp och hoppade i kläderna. Det var ju idag vi skulle åka till Paris! Som vanligt vanligt stod alla andra och trampade otåligt i tamburen när jag kom ner, men utan desto mer kaos kom vi iväg och befann oss på flygfältet halv sex. Satt och halvsov, försökte läsa lite och köpte några franska skvallerblaskor för att komma in i språket medan vi väntade på att få gå ombord. Sedan, äntligen, bar det av.
Fick den sedvanliga omeletten till frukost på flyget, men hade redan hunnit bli så pass hungrig att vad som helst smakade bra. Flygresan gick bra, tog tillbaka nattens sömnskulder, och landade lyckligt på Charles de Gualle. Vi tog bussen in till centrum och hittade vårt hotell nära tågstationen Gare de Lyon, vilket var väldigt behändigt med tanke på transporten.

Vårt hotell och... grannen. Man kan fråga sig var vi spenderade mer tid...

Vi lämpade av sakerna i rummet, pustade ut och bytte kläder och gav oss sedan iväg ut för att se staden. Klockan var bara tolv, och vi skulle minsann ta all tid till vara. Vi var överens om att ägna dagen åt att promenera runt lite för att få en lite bättre helhetsbild av staden, och vårt första stopp var vid Norte Dame. Den kyrkan är verkligen imponerande! Den syns på långt håll och är väldigt ståtlig utifrån, och mycket vacker på insidan också. Ljuset tränger in genom de vackert målade rosettfönstren och av de många skulpturerna är den av Jungfru Maria och Jesusbarnet den mest berömda, vilket jag nog kan förstå.

Turister.Tittar ut över Seine...

Vi traskade vidare längs Seine (som inte alls är så romantisk, och smutsig som vilken flod eller å som helst) och kom fram till Pont- Neuf, den äldsta bron i Paris. Därifrån var det ett kort hopp till Louvren, och vi tog oss en titt på gården och glaspyramiderna, och lämnade insidan till en annan dag. Stor är även Louvren, helt kolossal! Och parken framför Louvren är inte liten den heller. Vi gick genom parken i riktning mot Triumfbågen som fanns i den andra ändan av den jag vet inte hur långa raka sträckan. Det är svårt att bestämma avstånd då man går på en lång raka. Visst kommer man ju närmare hela tiden, men Champs- Élysées tycktes aldrig ta slut. Vi var tvugna att ta en drickspaus för att orka fortsätta ända fram.
Triumfbågen. Vy över Paris.

Även storleken på denna byggnad var enorm. Vi klättrade upp för spiraltrappan, och uppe på Triumfbågen hade man en fin utsikt över staden. Hisande högt var det, och när jag såg Eiffeltornet på avstånd undrade jag nog hur jag någonsin skulle våga mig upp dit. Triumfbågen kallas även L'étoile- stjärnan. Från bågen strålar vägar ut i tolv riktningar så att det uppifrån ser ut som en stjärna. Kan inte begripa hur man klarar av att köra där utan att krocka med någon, då det kommer bilar från alla håll... Men trafiken såg ju nog ut att löpa så tydligen fungerar det.
Efter att har gått i sex timmar var det svårt att stå upprätt och fotsulorna värkte något otroligt. Det var dags att ta sig tillbaka och det var såklart metro som gällde på tillbakavägen. Vi sansade oss en stund innan vi gick ut för att äta. Hittade en restaurang nära hotellet för att slippa anstränga fötterna. Utmattade somnade vi sedan och sov som stockar hela natten.

Bara för att det är semester betyder det minsann inte att man får sova länge. Väckning redan efter 7, och det var inte lätt att stiga upp den morgonen. Piggnade nog till när jag såg morgonmålet- batong, croissanter, marmelader och vitt rostbröd! Hurra!
Orsaken till den tidiga uppstigningen var att vi skulle till Eiffeltornet, och det lönar sig nog att vara på plats då det öppnar för att slippa köa hela dagen. Halv tio var vi där, och jag fick ju nästan svindel bara av att titta upp på det. Modiga ställde vi oss i kön, alla utom mamma som inte gillar höga höjder och definitivt inte då det är uppe på en skranglig metallgrunka 300 meter uppe i luften och som vajar när det blåser hårt. Fy så högt det var! Hissen ville aldrig stanna, och ju högre upp vi kom desto snabbare smalnade tornet av. Tur att det i tredje våningen var stängsel ända upp, annars hade jag inte satt min fot nära kanten.
Svindlande höjderVar inte alls rädd...

Det blåste hårt, som om man stått på ett kalfjäll, och jag tappade nästan balansen på grund av höjden och kalufsen på grund av blåsten. Småningom vande jag mig ändå vid höjden, och vilken utsikt man hade! Man såg hela staden uppifrån och kunde precis peka ut var vi gått dagen innan. Synd att det var lite mulet och dimmigt, men fint var det trots allt. Väl nere på marken igen, benen lite geléiga.
Musée d'Orsay fanns på mammas och pappas måste-besökas-lista, så det blev vårt nästa mål. Det var impressionisterna som intresserade, gubbar som Renoire, Cézanne, Monet och van Gogh. Överlevde de timmar det tog, och i souvenirbutiken köpte jag ett 1000 bitars pussel med en tavla av Monet som motiv. Lägga pussel brukar vara sysselsättning under regniga sommardagar, så nu väntar jag bara på sådana.
Det klarnade upp en aning under museibesöket, så vi passade på att åka till Montmartre för att titta på Sacré- Cœur. Det är en stor kyrka som skiner vit uppe på en kulle, och som syns på lågt håll. Det intressanta är att kalkstenen den är byggd av bleknar med åren, så den blir bara vitare och vitare. Imponerande stor är även den kyrkan, och där uppifrån ser man långa vägar.
Montmartre är annars också en intressant stadsdel. Gatorna fulla med sexshops och strippklubbar och ställen där man får lapdances och sådana saker. Och givetvis är Moulin Rouge höjdpunkten på den gatan.
Sacrée-Coeur. Voulez- vous coucher avec moi ce soir...

Åkte tillbaka in mot centrum för att gå i de stora köpcentren, Printemps och Lafayette. Tjusigt, minsann, men varmt och trångt, och att shoppa med familjen är inte lyckat. Ingen var egentligen på sådant humör, så matpaus lät som en mycket bättre idé. När man söker efter en restaurant så finns det plötsligt inga. Det slutade med att vi gick tillbaka mot hotellet och åt kinesiskt i huset bredvid.
Vi hade varit i gång i tolv timmar och var verkligen i behov av sömn.
Fais du shopping.


Fredag morgon började bra. Mamma vaknade upp med mystiska utslag på armar och rygg, och det visade sig att det var allt annat än bett. När hon sedan visade upp dem för en läkare här hemma kunde han inte säga vad det var, men åtminstone var det inte böldpest.
För att göra resan ännu mer spännande fick vi veta att Finnairs flygvärdinnor strejkade och att vårt flyg möjligen inte skulle ta oss hem. Nåja, inte oroade vi oss speciellt mycket över det.
Det var Louvren som gällde denna morgon. Eftersom det är minst sagt enormt, så valde vi att titta på tavlor och skippa egyptiska skulpturer och annat lika sövande. Mona Lisa var ju museibesökets höjdpunkt, och ja, där hängde hon minsann i egen hög person på en alldeles egen vägg med specialövervakning. Efter det jag hade hört om hur liten tavlan är, blev jag nästan överraskad när jag såg den. Inte är den stor, men inte liten heller. Lagom stor.
Skulle sedan se lite holländska konstnärer, som Vermeer, som målat bl.a Flicka med pärlörhänge. Den hängde inte på detta muséum, och inte för att detta alls har med saken att göra kan jag passa på att rekommendera boken med samma namn av Tracy Chevalier. Hur som helst så lyckades vi tappa bort oss, men det berodde på att vi inte kunde läsa kartan över muséet rätt.
Även om vi bara såg en bråkdel av Louvren tog det ändå flera timmar, och efteråt smakade det bra med saft och bulle.
Promenerade sedan omkring i trevliga kvarter där gatorna är smala och fulla med små butiker med krimskrams. Det är den vackrare delen av Paris. Hittade ett litet, mysigt Crêperie där vi åt typiska franska crêpes. Flottiga, men goda. Gick sedan in i en kyrka där da Vinci- koden spelats in, den där roslinjen går. Det stod dock på en skylt bredvid att det bara är Dan Browns fantasier och att linjen aldrig kallats för roslinjen. Men lite intressant att se i alla fall. Gick via Les Halles, hallarna, som är ett slags köpcentrum. Ingen annan var intresserad av att gå och ville till hotellet och vila fötterna, så jag bad om att få stanna kvar själv. Pappa gav mig en metrokarta och en -biljett och jag fick bli kvar alldeles ensam. Ensam i det stora Paris. Strövade omkring, gick i butiker, tittade på dyra saker och doftade på parfymer, och bara njöt av att själv få bestämma takten. Lyckades sedan hitta ner till metron och ta mig igenom virrvarret av spår och linjer. Hittade otroligt nog rätt på första försöket. De andra hade hunnit vila fötterna tillräckligt för att orka gå ut och äta. Smaskig lasagne blev det för min del.
Det är otroligt hur trött man är när man kommer till hotellet på kvällen, men det är kanske inte så konstigt efter en lång dag med mycket promenerande och god mat.

Lördag, den sista hela dagen i Paris. Fick veta att strejken var över, så det blev inga extra dagar. Vi åkte till Versailles för att titta på det kungliga slottet. Det om något är stort, för att inte tala om den lilla bakgården. Det är kilometervis med trädgård och parker. Så skall jag också ha det när jag blir stor. Gick omkring först inne i slottet och såg spegelsalar och ett flertal onödiga små rum med rika hovdamers stolar och himmelssängar. Sedan tog vi ett tåg som körde oss en bit ut i parken så vi fick se den utan att behöva gå. Åt lite mellanmål i den ändan och promenerade sedan tillbaka. Imponerande var det, och jag kan föreställa mig hur vackert det måste vara om somrarna.
Parken
Det tog mer än halva dagen, och vi kom till hotellet rätt trötta. Bestämde oss för att vila lite för att senare ta en turbåt på Seine för att se Paris i kvällsbelysning. Det var verkligen vackert. Solen höll på gå ner och Eiffeltornet var upplyst. Fint var det. Ända tills det började regna. "Merci beaucoup, and enjoy your rainy night in Paris" sade turbåtsmatrosen, och så hoppade vi ut och sprang till närmaste metrostation. Åkte till kvarteren kring Notre Dame, och då hade det redan slutat regna. De kvarteren var fulla med restauranter och inkastare i varje hörn som hävdade att det var det bästa stället i stan. Vi valde sedan en av de många franska restaurangerna och jag åt en helfransk meny. Gratinerad löksoppa till förrätt, anka i apelsinsås till varmrät och äppelpaj till dessert. Med ett glas rödvin till var det alldeles utsökt. Smaskens!
Rullade sedan hemåt, nöjda och belåtna, för att packa våra kappsäckar.

Solen går ner över Seine. Eiffeltornet


Söndagen gick åt till att resa. Tog buss tillbaka till flygfältet och var där i god tid. Det betydde att jag kunde gå i butiker. Köpte några franska tidningar och en parfym. Tänker läsa franska skvaller- och modeblaskor till skrivningarna... Anlände 16.30 till ett regnigt Helsingfors, glada och nöjda med resan.

Det var en lyckad resa på alla sätt, och jag fick nog ett positivt intryck av Frankrike. Storhetsvansinne tycks de ha, byggs det nytt skall det vara större än förr. Lyx och glamour är det som gäller. Men som i alla städer finns det tiggare och uteliggare lite på alla ställen runt om i stan.
God mat, trevliga människor och ett språk som man småningom börjar begripa, baskrar och mustacher. Klarade dagarna utan motion och utan balsam.
Det romantiska Paris är kanske svårt att upptäcka när man besöker staden med familjen, men kan bra föreställa mig trevliga promenader längs gatorna i Paris, romantiska turer på Seine i solnedgången, kaffepaus i något av de otaliga kaféerna på Champs-Élysées och de svindlande höjderna uppe i Eiffeltornet. Levande ljus och musik till en sen middag för två...
Paris är en stad för alla att se och en stad jag mer än gärna besöker igen.

Borta bra men hemma bäst.