Rappakalja

Fick ett stort behov av att skriva, så även om jag inte har något speciellt på hjärtat, måste jag bara få uttrycka mig på något sätt.
Igår var jag på min väns 18- årsparty. Det hölls på NJK, ett perfekt utrymme för större fester. Vi blev bjudna på paella och tapas och en massa kakor, och det smakade verkligen bra! Åt rätt så mycket, men om det bjuds så varför inte ta tillfället till vara?Jag lämnade festen rätt så tidigt, precis då jag hade det som roligast, men det var kanske bäst på det sättet trots allt. Idag var det nämligen temadag i skolan, vi arbetade in en dag i maj (vilket ändå inte berör mig eftersom jag slutat skolan då), så det innebar en okristligt tidig uppstigning.
Temat för dagen var "Må bra", och inleddes av ett föredrag av Patrik Degerman som berättade om sin expedition till Antarktis. Det är alltid lika roligt att höra honom tala, men förutom alla sina bravader sade han en del kloka saker också. Det handlade om mål i livet och att göra det man verkligen vill. Vad vill jag då? Har jag alls några mål? Är de realistiska, kan jag uppnå dem? Vad tycker jag egentligen om så mycket att jag om det var möjligt skulle göra det för resten av mitt liv och strunta i allt annat?
Tjaa, om jag kunde leva på att spela fotboll nu och då och skriva precis det jag ville, så varför inte... Men när jag tänker efter så har jag inga speciella mål som jag vill nå i livet. Lite oroväckande. Kanske det är därför jag har så svårt att besluta mig för vad jag skall göra efter gymnaiet.

Efter föredraget gick vi till de temagrupper vi valt att vara i, och jag placerade mig i auditoriet i gruppen "Parförhållanden och singelliv". Det var sociologen Heli Vaaranen som pratade lite om vad hon kommit fram till i undersökningar när det gäller olika slags parförhållanden och singelliv. Jag vet inte riktigt varför jag valde den gruppen, avslappning eller massage hade passat väldigt bra i morse, men kanske för att den hjälper upp min psykologikurs jag går nu, och kanske för att jag ännu har Tro, sex och kärlek- veckoslutet i färskt minne.
I vilket fall som helst var det riktigt intressant att höra om olika slag av förhållanden, och det fick i alla fall mig att tänka efter med tanke på min egen situation. Tänker inte referera hela föredraget, men en sak som Vaaranen hade märkt var, att trots att singlar verkar leva ett lyckligt liv, de är ju fria, har en massa fritid och är inte bundna till något alls, så är de flesta ändå olyckliga. Hon påpekade att det antagligen på grund av behovet av närhet. Givetvis finns det undantag, men ändå. På TSK- veckoslutet ställdes frågan "varför sällskapar man?". Det psykologiska svaret är just för att man behöver närhet och trygghet och någon man kan lita på.
Nu efter föredraget känner jag mig som en expert inom detta område.
Överlevde skoldagen, åkte hem för att byta om och för att sedan åka iväg igen på morfars 75-årsmiddag. Åt på Rivoli, otroligt god mat! Höll på spricka, rullade sedan mot mommos och mofas lägenhet där vi skulle fortsätta firandet med kaffekalas, och jag åt tills jag sprack. Kommer att hållas mätt tills i morgon eftermiddag då vi får gäster.
Detta fick mig osökt att tänka på frosseri. Skrev en materialbasserad uppsats som handlade om det, och det känns som om det varit på gränsen till frosseri under detta veckoslut. Eller okej, man frossar när man äter sanslösa mängder mat, även om man inte längre är hungrig, lossar på bältet och fortsätter äta. Så riktigt så illa var det inte för mig, men nästan. Jag kan nästan förstå varför frosseri hör till katolicismens dödssynder... Egentligen är det ju bara vi i den rikare delen av världen som har möjlighet till god mat i oändlighet, och en stor del av den maten äter vi på någon annans bekostnad. Jag gillar att äta, javisst, och jag säger inte att man inte skall äta gott. Men man kunde skänka en tanke åt dem som inte ens har rent vatten och äta med måtta och njuta av måltiden.
Det har varit ett kort och sömnlöst men roligt veckoslut, och jag börjar bli gäspig nu. Måste väl orka upp i morgon ändå. Funderar på att ta hål i öronen. Skulle det månne framhäva min kvinnlighet och göra mig till en mindre muskelknutte...? Man kan ju hoppas.
Slut på svamlet. Tack och godnatt.