Galenskapen är smittsam!

Så är det dags igen, det vi alla innerst inne så länge har väntat på, men som vi såklart säger att vi verkligen inte gillar. Stockmanns Galna Dagar!
Galet är det verkligen! Under dessa fyra dagar förvandlas människorna till hysteriska, ilskna, våldsamma kunder och alla medel tycks vara tillåtna.
Nej, tänker man, i år skall jag hålla mig långt borta från allt som har med gula plastkassar att göra. Men vem hittar man om inte sig själv mitt bland alla andra galningar.
Så även detta år. Igår kom jag till stan först halv fyra, och trängseln var något otrolig! Resten av centrum var folktomt och alla hade koncentrerat sig runt Stockmann. Det var lika trångt i OneWay som annanstans, men vi bestämde oss för att börja där i alla fall. Det var bara upp med armbågarna och baxa sig igenom folkhopen som gällde. Gick igenom alla lådor, grävde i högarna efter rätt storlek, roffade åt mig ett flertal plagg så jag skulle slippa köa till provhytten mer än en gång. Stod och svettades i den 20 meter långa kön, fortsatte svettas i provhytten medan jag provade mig fram till de perfekta byxorna. Trängde mig ut från provhytten, dumpade de plagg jag inte ville ha och nappade åt mig ett bälte på vägen till kassorna. Betalade för nöjet och kastade mig ut i friska luften.
Första delen avklarad.
Styrde stegen mot det stora varuhuset, andades in så mycket syre som möjligt och kastade mig in i trängseln och hettan igen. Klarade mig med ett snabbt varv uppifrån och ner utan att göra några andra fynd än lite godis, men kunde ändå gå hem nöjd och belåten med mina uppköp redan efter en dryg timme.
Puh! Dit går jag nog inte igen!
Men vad händer? Jag blir lika galen som alla andra och bestämmer mig för att åka till stan till klockan 8!
Kunde ingen hindra mig??
Kom gående mot Stockmanns klockan 8 i morse och såg när dörrarna öppnades och hur folkmassor trängde sig in genom alla dörrar på en gång och folk som rusade fram till rulltrapporna för att så snabbt som möjligt ta sig till det plagg eller föremål de ämnat köpa. Skakade på huvudet och bestämde mig för att börja i OneWay i stället i hopp om lite lugn. Hittade inget där, utom Magdis, som tyckte det var lika pinsamt som jag att vara på plats klockan 8, så jag gick ut därifrån igen. Det otroliga var, att redan tio minuter efter att dörrarna öppnats kom människor ut med gula kassar i händerna, nöjda och belåtna över att har segrat i kampen om vem som hinner först, på väg mot dagens arbete. Gick en sväng, utan att stressa desto mer, och hittade tillsist ett par dvd:n till ett förmånligt pris.
Jag skulle ju inte dit på eftermiddagen, men blev släpad dit i alla fall. Tur det, för jag hittade bl.a. en snygg väska.
De vanligaste fraserna man hör är: "Titta så billigt!", "Den här kostar ju bara 35! Sådana här kan ju kosta fast 50!", "Den här måste jag ha! Fast egentligen har jag ju flera likadana, men den är ju så billig så jag tar den i alla fall." och "Dumma tant, jag stod ju i kön!".
Kunden faller för allt som verkar billigt, köper saker som egentligen inte behövs, och vips har det gått åt en hel massa pengar utan att man tänkt desto mer på saken. Det måste vara allt det gula som bländar kunderna...
Att ens vara i närheten av centrum eller någon annanstans där Stockmanns gula varningslampor brinner är rena rama galenskapen.
Jag skall dit i morgon igen.