Vår vackra värld

Jag har fått en ny insikt. Eller egentligen är den inte ny, men det var bara något som slog mig här om dagen. Vilken vacker värld vi har!
Det har regnat rätt mycket den här veckan, och höstmörkret tränger på allt tidigare om kvällarna. Men hur ruggigt det än är, kan man inte undgå att se dess skönhet. Höstens vackra, brinnande färger, vinterns gnistrande ljus, vårens vaknande till liv och sommarens glittrande hav. En fröjd för ögat (även om jag för mörkret inte ser något alls när jag i skrivande stund tittar ut).

Tragglar mig för tillfället sakta men säkert igenom boken "Kristen på goda grunder" av Stefan Gustavsson. Det går långsamt, främst för att jag inte har så mycket tid att sätta mig ner och koncentrera mig, men det går nog. Hur som helst, den ger mig hela tiden en massa tankar och aha- upplevelser (det är kul med sådana, hjärncellerna blommar).
I det senaste kapitlet har det argumenterats hit och dit om universums existens, och tänker inte gå närmare in på det, utom de sista punkterna som fångade mitt intresse lite mer än de andra. Det handlade om universums utseende. Att universum är skapat av något/någon annan än slumpen kan motiveras till exempel med hjälp av dess utseende.
För det fösta finns det ordning. "Det är ett universum, inte ett multiversum". På samma sätt som tonerna i musiken har en ordning har färgspektrumet det. Naturen har en fantastisk ordning, som kan beskrivas med hjälp av naturlagarna.
För det andra finns det ändamålsenlighet. Allt som finns har en funktion. Se bara på djurriket! Alla arter behövs för att allt skall fungera. Och allt inuti människan har också en funktion, alla organ, alla nervsystem... "Vi blir lätt så blinda för undret i att kunna röra oss, uppleva njutning, få smärtvarningar, lyssna till en annan människas röst, känna glädje i vårt inre..." Alla de underbara känslor skulle vi inte veta av om allt inte fungerade som det skulle. Men vi tar det ofta som en självklarhet och tänker inte på vilket otroligt system vi har inom oss.
För det tredje finns det både svårighetsgrad och sammanhang. Ju mer det forskas i atomkärnor eller i hjärnan, desto mer komplicerat verkar allt. Men ju mer vi förstår oss på allt det komplicerade, förstår vi också sammanhangen mellan allt.
Den fjärde punkten är min favorit: Det finns skönhet!
"Stjärnorna en klar natt, fjällvärldens snövidder, bokskogen om våren, havet, blommorna, glädjen hos ett barn, klangen i musiken, känslan i poesin, ögonen hos den man älskar..."
Någon sade en gång att det visst är lätt att tro att någon har skapat världen. Hur skulle något så vackert av sig själv kunna bli till, om ingen hade sitt finger med i spelet? Alla de andra punkterna (speciellt den sista som handlade om att all information går att avläsa, dvs. en hel massa prat om DNA) var rätt flummiga och kanske lite svåra att förstå, men just den fjärde punkten är så förståelig. Vår värld är bara så vacker, det kan inte ha uppstått av en slump.

"Lyft upp era ögon mot höjden och se:
Vem har skapat allt detta? Vem för härskaran däruppe fram i räknade skaror?
Genom sin stora makt och sin väldiga kraft nämner han dem alla vid namn- ingen enda uteblir."
Jes 40.24

Titta ut och njut! :)