Sol ute, sol inne, sol i hjärta, sol i sinne

09 september 2006

För mycket av det goda?

Kan man få en överdos av något som man älskar?
Javisst!
Efter att ha ätit julskinka i en veckas tid börjar det komma ut genom öronen. Och memma är gott precis en gång om året. Efter ett lov är det mycket roligare att träffa sina vänner igen, efter en liten paus ifrån dem. En bra låt tröttnar man på efter att ha hört den om och om igen, men efter en liten paus minns man igen hur bra den är. Favoritgodiset är bäst att köpa bara vid speciella tillfällen och efter några veckor på sommarstället känns det skönt att få komma hem igen. Och nyss åt jag en massa choklad på en gång, och nu mår jag inte alls bra...
Nu känns det som att jag har fått en överdos av något de flesta tror att jag lever för. Fotbollen alltså. Tro det eller ej, men idag tappade jag nerverna totalt. Lite motvilligt åkte jag till träningen idag, och det brukar inte båda gott. Jag deltog halvhjärtat, blev irriterad då spelet inte löpte och försvararna hela tiden lämnade mig åt mitt öde. Det var en sådan träning som fick mig att undra varför jag överhuvudtaget håller på med det.
Ja, jag älskar att spela fotboll. Men just nu känns det meningslöst. 4-5 gånger i veckan, och jag är tvungen att gå även om jag inte skulle ha någon större lust. Och för tillfället är jag den enda målvakten, vilket gör pressen på mig ännu större inför varje match. Efter träningen idag var jag utled på allt som har med träning och matcher att göra, och jag misstänker starkt att jag har fått för mycket.
Det är en månad kvar av serien. Sen måste jag bestämma vad jag skall göra nästa säsong. Jag blir för gammal för att spela med B- flickorna, så om jag vill fortsätta så måste jag hitta ett damlag åt mig. Jag hoppas jag får några veckor på mig efter seriens slut innan jag måste fatta mitt beslut. Jag tror det här kommer att bli något jag verkligen måste fundera på.
Jag vet att det här låter som ett löjligt litet och betydelselöst problem. Fotboll är ju bara fotboll, för att citera någon. Men det är en del av mig. Och därför är det så himla svårt.

Nåja, för att få bort min överlopps energi och aggression var det skönt att spela lite fotboll med vännerna i stället. Det är en helt annan sak att spela med andra än lagkamraterna. Och idag kändes det bra att få spurta lite extra och sparka bollen hårt (och helt åt skogen) emellanåt. Det räddade min kväll och jag slipper gå helt fittig (ursäkta uttrycket) och lägga mig.

Annars då?
Senast jag skrev var det torsdag. Fredagen gick rätt så snabbt. Det var slavmarknad på torsdagen, och hela fredagen fick de stackars ettorna underhålla oss. Orkade inte bli kvar och titta på konventsintagningen efter skolan (som dessutom enligt vissa hade varit rätt så dålig), men det påminde mig om vår egen för två år sedan. Stod på scenen och hånglade med en tomat. Det var inte så farligt egentligen, men tomatsmaken satt kvar i munnen hela dagen tills jag kom hem och fick bita i något annat.
Efter skolan åkte jag via Östra Centrum, och Linda visade mig en jättesnygg väst (svart, stoppad, dun, men huva) som jag självklart blev förälskad i. Åkte hem för att diskutera lite med mamma. Hon tyckte det var hutlöst att betala så mycket (den var nog ganska dyr) för en jacka utan ärmar, men jag utnyttjade min övertalningsförmåga och fick henne att gå med på att betala halva. Så i morse åkte jag tillbaka och köpte den. Ett bra köp piggar upp, så visst har det hänt något kul idag i alla fall.
Baggis började igen. Vi var inte särskilt många, men det var kul att ett par av årets konfirmander hade hittat dit. Vi sjöng lite, och andakten handlade om bön. Passade mig utmärkt, för det är något jag tänkt lite på på sistone. Fick rensa huvudet lite då vi bad, och bara koncentrera mig på det som kändes viktigt.
Det är nog lite mer än 5 km från Baggis hem. Någon kom på idéen att gå hem (säger inte att det var en dålig idé), och jag är glad att det inte regnade. Lite kallt var höstrusket nog, men blev varm ändå.

I morgon skall jag tillbringa min dag i Kuopio. Tur att vi flyger dit och tillbaka. Annars skulle jag inte vara så pigg på måndag morgon inför hörförståelseprovet. Det blir en tuff match, och jag hoppas att mitt humör skulle bli bättre under natten och att min inställning skulle vara den rätta.

För varje minut som Du är arg förlorar Du sextio sekunder av glädje.
Idag förlorade jag lite för många sekunder av glädje. Tur att gårdagen var dubbelglädje. Alla har en sämre dag ibland, och jag tror nog jag vinner tillbaka de sekunderna jag förlorade :)