Abi-abi-abi! Hej-hej-hej!

På måndagen inledde jag mina studentskrivningar i och med hörförståelseproven i engelska och sedan finska, och nu börjar jag känna mig som en abiturient på allvar (d.v.s. jag är störst och coolast i skolan). Hur hörfarna gick är en annan sak. Jag har bestämt mig för att skriva felfritt i de skriftliga proven, så jag har ännu chans att nå de vitsord jag är ute efter. Men som mamma sade- man kan alltid ta om. Med detta får ni tolka hur det har gått precis hur ni vill.
Det är inte länge sedan jag var en förvirrad liten etta, och nu plötsligt är jag bland de äldsta i skolan och borde vara mogen att skriva studenten. Det är tre perioder kvar av skolan, sedan börjar slutspurten. Att vara abi innebär också att kunna gå till skolan i verrare och inte behöva en timme varje morgon för att ha tid att välja kläder åt sig. Och snart borde vi få våra abihuppare, vilket kommer att få oss att känna oss ännu mer som abiturienter, och det gör klädvalet ännu enklare.
På fredagen började vaktmästaren rada in bord och stolar i gymnastiksalen. Det knöt sig lite i magen, och jag tycker synd om dem som måste sätta sig där redan på onsdagen för att skriva realen. Men jag håller tummarna uppe för deras skull! Själv skall jag dit nästa fredag. Måste redan nu börja planera min matsäck.
Innan skrivningarna är över hinner det hända en hel del. Det blir abikryssning, lärarmiddag, spex och annat kul. Men vad händer sedan? När jag satt min studentmössa på huvudet och blivit utsparkad ur skolan?
Den tanken är den mest skrämmande för tillfället. Vad händer sedan? Vart skall jag söka in?
En annan skrämmande tanke är: Tänk om jag har valt fel!? Tänk om jag borde ha läst biologi i stället för en massa språk som jag ändå inte lär mig perfekt? Tänk om religion eller geografi hade varit min grej i alla fall? Hemska tanke... Smart att vara efterklok... Nåja, bäst att se framåt i stället för att fundera på vad man kunde ha gjort annorlunda. Tyvärr borde jag komma på något inom ett halvår ungefär. Nu börjar det vara dags för att fatta de mest avgörande besluten i livet, och jag vet inte om jag är beredd.
Jag brukar inte umgås med våra grannar särskilt mycket. Jag hälsar om jag stöter på dem, men eftersom deras barn är väldigt mycket yngre (och de har två stora dreglande rottweilerhundar) har vi inte speciellt mycket gemensamt. Här om dagen råkade jag dock komma med samma buss som grannflickan, och vi följdes åt från busshållplatsen. Hon är en glad, pratsam och mullig nioåring, och hon blev mäkta imponerad när hon fick veta att jag redan är aderton. Hon kunde inte heller begripa att min lillebror är längre än jag, och jag förklarade att den dagen kommer då hennes lillebror växer om henne.
Sedan kom frågan jag hoppats hon inte skulle fråga.
"Mitä sust tulee isona?"
Jag förklarade att jag inte riktigt visste. Det skulle ha varit enklare att bara säga ett yrke, polis eller något.
"Must tulee eläinlääkäri", sade hon sedan.
Jag tycker det är alldeles ljuvligt att tala med barn. De kommer med spontana svar, de vet precis allt och är nyfikenheten själv. Och de vet vad de vill bli när de blir stora. De har en dröm. Jag skulle också vilja veta så där precis som grannflickan vet. Men jag måste ännu leta efter min dröm. Skulle jag vara nio år skulle jag självklart veta att jag vill bli tränare i redskapsgymnastik. Det är ett tag sedan jag slopade det alternativet.

Den här veckan har igen varit väldigt sportig för min del. Igår var det däremot vilodag (om inte shopping räknas som sportaktivitet), och det blev biobesök i stället för fotboll. Vi såg United 93, och den var verkligen värd att se. Den gav en trovärdig bild av hur det kunde ha gått till då planet, som inte kraschade där det skulle, blev kapat. Lite obehagligt verklighetstrogen var den, den innehöll stora känslor i samband med de sista telefonsamtalen hem till passagerarnas nära och kära. Det fina med filmen var att inga namn nämndes, inga huvudrollsinnehavare fanns och ingen tog på sig rollen som hjälte. Det var bara ett plan med lika värda människor i samma hemska situation. För den som inte har sett filmen kan jag rekommendera den.
Nästa film jag vill se heter Snakes on a plane.

Idag har jag försökt läsa till mattaprovet jag har på måndagen. Klarade några uppgifter, hurra!, men jag antar jag måste läsa i bussen till Tammerfors i morgon (yeah right). Lite jobbigt är det med långväga bortamatcher, men efter imorgon borde det bara vara ett besök till Vasa kvar. Skall småningom till Anu, spelkväll eller något sådant kul :)

Några tips innan jag slutar för idag:
1) förök inte ens göra läxor i sängen, det blir ändå inte till något
2) sätt inte handkräm eller annan kroppslotion innan du borstar tänderna. Tandborsten blir väldigt hal
3) tro inte heller att du har all tid i världen att göra dig klar på morgonen när du börjar sent. Ju längre sovmorgon desto mer bråttom får du (gäller i alla fall mig)
4) ät inte en hel chokoplatta på en gång
5) för dig som lätt får skavsår och blåsor på fötterna: använd Compeed's Rakonestopuikko! Helt otroligt!