What if i stumble?

Om en vecka är jag hemma. Egentligen är jag nöjd med att vara här tills dess, ju mer jag är hemifrån desto mer uppskattar jag att vara hemma.

Jag var på cirkelträning idag som vanligt. Typiskt att samtliga bekanta aktiva deltagare på samma gång inte kan komma. Fick träna ensam denna gång. Det är inte alls lika roligt! På länk går jag gärna ensam, men det fina med cirkelträning och motsvarande jumppor (typ arbis tantjumppa och sådant som skulle passa fint för mig) är just babblet i pauserna. Fick iaktta de andra och roa mig med att kritisera dem tyst för mig själv.

Fader vår är inte en bön jag alltför ofta ber när jag ber för mig själv, utan den har en tendens att bli en bön som beds i kyrkan, i grupp eller åtminstone i någon annans sällskap. Oavsiktligt blir den för mig en formell ramsa som läses i större sammanhang eller i brist på fantasi. Ibland ber jag den i alla fall, och beroende på vad som pågår i mitt liv kan jag märka att jag betonar en del av bönen mer. Är jag hungrig betonar jag vårt dagliga bröd giv oss idag... Okej inte riktigt så kanske, men ni förstår vad jag menar.
Och inled oss icke i frestelse är den fras (eller bön) som jag för tillfället skulle betona. Ger man fan lillfingret tar han hela handen. Märker allt oftare att jag knappast skulle kunna stå emot frestelser ensam. Måste bara lita på att bönen hjälper.
Bikt är ingen dum idé. Kanske inte bikt i sin fulla mening, men säkert skulle det kännas bra att öppna sig lite för någon. Om inte annat så för självrannsakans skull.

För en tid sedan, någon månad kanske, blev min blogg desanonymiserad (om detta ord inte finns i SAOL så hittade jag på det). Tidigare har mitt namn inte synats, nu gör det det. Jag blev sur på sådana som inte vågade visa sin identitet. Sedan märkte jag att *hoppsan!* mitt namn syns ju inte heller. Kanske det var på tiden att ändra då.

Detta stämmer in på det som försigår i huvudet på mig:
http://www.youtube.com/watch?v=egM_jQVsfxI