Avslappnande stress

För första gången på länge har jag vaknat före väckarklockan ringde. Då hade jag sovit över nio timmar och kunde ligga kvar ytterligare en halvtimme. För en gångs skull kände jag mig riktigt utvilad. Det var mörkt ute ännu vid halv nio när jag steg upp. Drog gardinen åt sidan och tittade ut på Vårdberget i vinterskrud. Det hade snöat!
Glad i hågen kunde jag promenera till skolan. Det mörka Åbo var plötsligt upplyst och betydligt tystare på grund av de snötäckta gatorna. Utanför Domkyrkan hade det rests en stor gran som för hoppningsvis skall kläs. Runt lyktstolparna har granris lindats och i fönstrena börjar elektriska ljusstakar dyka upp. Jag har också en, jättemysigt.
Det är redan mörkt, små snöflingor singlar sakta ner där utanför. Fylls av en sådan där fridfull känsla, nostalgisk julstämning. Samtidigt lite melankoliskt.
Jag är glad över snön. Den lyser upp mörkret. Den räddade min dag, och även om den kanske hinner smälta bort flera gånger om, kan jag åtminstone glädjas nu.
Du kan nog inte komma och påstå att jag verkar särskilt stressad. Jag borde kanske vara det, har tent i morgon. Har läst i flera veckor, nu orkar jag inte mer. I morgon är den över, hoppas något har fastnat så jag klarar den. Jag ser snarare framemot lillajulsfirandet.
Väntar bara på att komma ut från auditoriet efter tenten. Då kan jag äntligen slappna av och släppa den där förmedvetna stresskänslan och oron. Även om jag ännu före jul har ytterligare två tenter kommer det ändå att kännas som semester.
Tror jag ändå skall förbereda mig för morgondagen. Inte läsa, utan packa, titta på TV, sticka, lyssna på musik, kanske städa och ordna pappershögar som uppstått ur intet... Vid tiotiden kommer jag att gripas av ångest över min okunskap och panikläsa för att i morgon upptäcka att tentfrågorna är trevliga och all oro var onödig. Så brukar det vara.
Snart får jag öppna den första luckan i julkalendern. Måste skaffa en sådan först.