Meningen med dagen?

Det finns en mening med livet. Men finns det verkligen en mening med alla dagar?

Sov bort halva dagen idag. Det är något jag avskyr- att vakna efter klockan tolv och tänka på hur mycket jag skulle har hunnit med om jag hade stigit upp i hyfsad tid. Jag hade ju planerat att vakna tiotiden och börja läsa psykologi. Vaknade gjorde jag, och jag steg upp och åt morgonmål och allt. Men usch så grått och regnigt det var där ute. Så kalla mina fötter var. Och så varm min säng var. Det slutade med att jag gick tillbaka för att morgna mig lite, vilket ledde till att jag somnade om och vaknade igen halv ett. Typiskt. Sitter fortfarande i pyjamas, så det har varit en sådan där onödig dag utan att jag fått något som helst uträttat, jag har inte ens lyckats klä på mig. En pyjamasdag kanske låter som en mysig dag, men det är något som jag inte mår bra av.

Jag strävar efter att få så mycket som möjligt ut av min dag. Annars får jag en sådandär känsla av meningslöshet. "Glöm inte att leva min vän, dagen som gick kommer aldrig igen." Ett sådant slöseri med dagar, slöseri med tid, slöseri med dagarna och tiden på jorden. Nu kommer någon säkert att påpeka att det är alldeles bra att ta det lugnt ibland, speciellt då det är jullov och det är meningen att vila upp sig. Men NEJ säger jag, man kan vila upp sig genom att göra saker och ting och inte genom att irra omkring i pyjamas som en osalig ande och fundera på vad man kunde har gjort. Jag gillar att kunna svara något annat än "Ingenting" på frågan "Vad har du gjort idag då?".

Det samma gäller då det är frågan om att röra på sig. Den som känner mig lite bättre vet att jag blir otålig och rastlös då jag inte får den motion jag behöver för att bli tillfredsställd. Det gör att jag trotsar både väder och smärtor och gör någonting fysiskt bara för att känna någotslags välbefinnande. Kanske är det mitt sätt att försvara mig, hålla mig vid liv, anpassa mig och mina känslouttryck. Jag är inte annars så bra på självdiciplin, men när det gäller idrott finns det alltid tid.
Har jag då något mål för det jag gör? När det är frågan om fotbollen vet jag inte rikitgt. Kanske var mitt mål någongång landslaget, och visst har jag varit med i sådana sammanhang ett antal gånger. Jag är tacksam för att jag har fått vara med, men kanske har jag börjat inse att fotbollen inte är allt. Undrar just varför jag då fortsätter. Som om det inte räckte med träningar fyra eller fem gånger i veckan. Jag behöver långa joggingturer också. För att uppnå en bra kondition? Nej, utan för att finna inre frid. Konditionen kommer på köpet.
Alla har säkert något sätt att förverkliga sig själv, få göra det som känns betydelsefullt, göra något de upplever ge ett lugn. Vissa finner glädjen i musiken, andra i konst, på samma sätt som jag finner glädje i idrotten och i skrivandet. Vissa gör det bara för att det känns bra, andra har mål och drömmar. När det gäller idrotten är det bara för nöjets skull jag gör det. När det kommer till skrivandet är det en lite annan sak. En dröm jag har haft hela mitt liv är att någongång skriva en bok. Inte en orealistisk dröm, utan en som går att nå. Drömmar är bra. Det är en drivfjäder som håller oss igång, som ökar motivationen och styr vår aktivitet.

Undrar vad som händer när man uppnått sitt mål, sin dröm? Känsla av lycka? Av fullständighet? Eller av tomhet? En tomhet efter att har förlorat något? Avsaknaden av sin dröm?

Vad gör jag då åt min meningslösa känsla, åt min rastlöshet och åt tanken att jag borde uträtta något?
Ingenting.
Sitter framför datorn, skriver, kollar min kontaktlista och konstaterar att somliga nog är online.
"Jag märkte aldrig förut, att mörkret är så stort, går och tänker på allt det där man borde. Det är så mycket saker jag skulle sagt och gjort, och det är så väldigt lite jag gjorde."
Kanske det är mitt problem. Borde handla i stället för att sitta här och tänka. Tid för tanke finns det i alla fall.

Nåja, kanske det är dags att göra något nu då. Kunde börja med att klä på mig. Eller kanske väntar jag en stund och byter om till träningskläderna när det närmar sig. Eller så fortsätter jag bara sova, fortsätter med detta slöseri.

Glöm inte att leva min vän