Bort med aggressiva människor och tadaa- frid och fröjd på jorden!

Skulle världen se bättre ut om människan var mindre aggressiv? Kunde man få bort våldet i hemmen, våldtäkter och terrorism genom att förändra människan med ett medicinskt ingrepp? Det tror teamet på företaget Clockwork.

Kom just hem från Teater Viirus efter en... tja... vad skall jag kalla det... ny och annorlunda teaterupplevelse. Rolig var den inte, pjäsen. Men bra på sitt eget sätt.
Clockwork skall komma med något nytt och revolutionerande för att höja säkerheten på vår jord, som idag präglas av terrorism, krig och våld i vår vardag, sådant som finns men som vi lätt blundar för. Tanken är god, men metoderna är en aning omänskliga. Det går ut på att operera in ett mikrochip i frontalloben, för att dämpa aggressiviteten och hindra människan från våldsamma handlingar. Konsulten, han som skall få folk att köpa produkten, tar till ganska extrema metoder då det gäller att göra reklam. För att framkalla rädsla hos kunderna borde man i reklamen visa det folk är räddast för, våld, olycka, att något händer med en familjemedlem... Och varför spela in en fejkad våldsscen då man kan göra det på riktigt? Ändamålen helgar medlen heter det ju.
Då arbetskamraterna tvekar kommer konsultens aggression upp till ytan och första akten slutar med att han våldtar en i teamet. Mitt framför ögonen på de smått chockade åskådarna. Ridån går ner.
Våldtäkt är inte något bra. Definitivt inte för företagets rykte. För att denna lilla incident inte skall gå ut i offentligheten anmäls detta inte till polisen, men gärningsmannen får trots det sitt straff. Han får bli provkanin för deras nya produkt. Han får ett mikrochip inopererat i hjärnan och blir okapabel att använda sig av våld. Detta ger arbetskamraterna en ypperlig chans att hämnas. Spritt naken på scen utsätts han för våld och trakasserier. Fin utsikt hade man från första raden...

Sjukt, javisst. Otroligt bra skådespelarinsatser, allting var obehagligt äkta, speciellt våldsscenerna och de psykiska trauman han fick uppleva. Men förutom detta obehag och avsky mot allt som har med våld att göra, väckte pjäsen andra tankar också.
Har människan rätt att ändra på sig själv? Ändra en egenskap så den inte går att styra? Vad händer då med den fria viljan? Och vad händer med det Gud har skapat?
Är detta en bra lösning mot våld? Går det inte att motarbeta det på något annat sätt?
Tänk vad människan kan vara hemsk. Direkt våldsamhet kan bero på många saker, alkohol, hormoner, psykiska störningar... Men kan det förklara den kallblodighet en del visar mot sina medmänniskor? Hur kan någon klara av att göra en annan människa illa?
Och till sist, något som är en väldigt mänsklig instinkt. Hämnden är ljuv.
Att vända andra kinden till var det inte tal om i den här pjäsen, och kanske är det något inbyggt i människan...

Hur som helst, visst är det värt att se Clockwork, men den innehåller en hel del starka scener som kanske inte överkänsliga skulle gilla att se. Väcker nog en del tankar.

Ta hand om varandra!