Blåvitt

Grattis på 89-års dagen, Finland!

Självständighetsdagen firas idag på många olika sätt, men det började redan igår med till exempel borgmästarens självständighetsbal för fjärdeklassisterna i Helsingfors, och med självständighetsfest och studentdimission i vår skola och annanstans runt om i landet. Dessutom firade jag och mina vänner självständighet, lillajul och allt annat som var värt att firas i samband med vår lilla gala vi hade igår.
Vi är elva flickor i vårt lilla gäng i skolan, ett gäng som under det senaste året har blivit allt mer sammansvetsat. Vi tar upp ett långbord i skolmatsalen, vi skvallrar, skrattar och hjälper varandra i allt. Även om en del känner varann lite bättre än andra trivs vi tillsammans allihopa. Vi bestämde oss därför för att fira årets slut tillsammans i form av en "gala". Vi samlades alla hos Jessi och förberedde en tre rätters måltid till julmusik och glögg. Trots många kockar lyckades vi bra, och det var faktiskt gott! Vi hade alla med oss en liten julklapp, som vi ställde fram på bordet och drog lott om, så man fick en julklapp som någon annan hade hämtat med sig. På det här sättet behövde man inte köpa tio julklappar... Eftersom det var en gala skulle vi ju utnämna varandra till "Årets...", så vi blev turvis utfrysta medan de andra bestämde sig för vad kompisen skulle bli utsedd till. Jag blev Årets Catchare (det behövs förklaring, jag vet), och det roliga var att alla blev utnämnda till något som verkligen träffade mitt i prick. Vi funderade noga på vad som varit typiskt för kompisen under hela året, och det här visar nog att vi börjar känna varandra väldig bra. Det var en jättelyckad kväll, som alla kommer att komma ihåg. Även om vi om ett år antagligen studerar på olika håll, hoppas jag att vi ändå skall kunna hålla kontakten och ha våra tjejmiddagar tillsammans.

Åter till självständigheten. Redan igår blev jag flera gånger påmind om vad självständighet innebär och hur tacksam jag skall vara för att få vara född i ett fritt och självständigt land, utan krig och oroligheter. På dimissionen var det en äldre dam (kan för mitt liv inte komma ihåg vad hon heter) som höll festtal, och hon pratade länge om våra hjältar, både om de som kämpade vid fronten och de kvinnor som gjorde under på hemmafronten. Hon påminde oss om att vår självständighet inte var gratis, och bad oss komma ihåg de män och kvinnor som gjorde det möjligt för vår generation att få växa upp, bo och studera i ett tryggt land.
En annan som påminde mig om detta var Jessi, då hon på galan höll ett litet tal för oss. Hon läste upp ett brev hon fått av sin farmor (eller mormor?) för två år sedan. I brevet beskrivs bombardemangen 1944. Alarmet går, alla skall ut ur husen och ner i bombskydden där de sitter tills signalen ljuder om att de får gå ut igen. Uppe på marknivå igen. Oändlig tystnad och tomhet. Husen omkring deras hus hade blivit träffade, medan deras hus var helt, så när som på utblåsta fönster. Även om jag inte var där, kan jag föreställa mig hur det kändes. Rök, glassplitter, ruiner... Brevet slutade med att skribenten förklarade hur tacksam hon är för att vi i denna generation får slippa allt såndant otäckt och slipper vara rädda för att förlora allt man äger.
Det som också kom fram är att de som upplevde kriget nog aldrig kommer att glömma det. De kan fortfarande få ångest av strålkastarljus och sirener och kanske lukter eller bilder som påminner dem om kriget. (Jag måste bara få säga det här: Detta kallas PTSD och är en neurotisk störning. Nervsystemet har svårt att återgå till normalläge efter en otäck upplevelse och det kan leda till bl.a. mardrömmar eller aggressivt beteende. Psykologi, hihi.)
Så för att hedra dem som kämpade för vår frihet och för dem som upplevde kriget och kanske ännu är påverkade av händelserna, kan vi också fundera lite på hur trygga vi egentligen är. Och kanske tända två ljus i fönstret i kväll.

Tacksam för vänner. Tacksam för att jag kan stiga upp och gå till skolan utan att behöva vara rädd. Tacksam för att jag är lika mycket värd som alla andra i samhället (och annars också). Tacksam för familj. Tacksam för tröst då det behövs. Tacksam för någon att hålla om.