Vi tänder ett ljus i advent

Första advent. Kyrkoårets första dag. Början på en seg väntan. På vem? Julgubben, såklart. Och Herrens ankomst.
På fredagen fick jag öppna den första luckan i julkalendern. 23 dagar kvar till julafton. De dagarna kommer att gå fortare än man tror, så det börjar vara dags att börja julruschen så snabbt som möjligt. Lyckligtvis innebär inte advenstiden bara stress och julklappar, utan kanske något annat också.
Jag fick uppleva lite julstämning redan på fredagen. Vi gick till adventskyrkan med skolan, och det kändes härligt att få stå upp och sjunga Hosianna för första gången på länge. Och då vi sjöng Giv mig ej glans kände jag att julen verkligen snart är här. Den hör till mina favoritpsalmer så här i juletid.
Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt,
giv mig en änglavakt.
Prästen sade något också. Han sade att adventstiden är en tid för omtanke. Så här inför jul märks de människor som söker hjälp från frälsningsarmén och som står i brödkö. Alla väntar inte på julen. En del tycker bara att det är ett stressmoment, andra är alldeles ensamma och har ingen att fira med. Så sade prästen också, tröstande nog, att Herren tar hand om de svaga och ensamma. Han skänker var och en av oss tröst och julfrid. Låt oss också göra det.
Efter kyrkan bjöds det på pepparkakor och glögg till julmusik i skolan. Mysig avslutning på skolveckan.
Lillajulsfirandet fortsatte på kvällen men nanojulfest. Julig stämning med julpyntat och -städat hus, tomteluvor, pepparkakor, jultårtor och glögg. Och ett par filmer, varav den ena var mer julig än den andra, men bra i alla fall. Sound of music kan man se hur många gånger som helst, alltid lika bra. The Polar Express hade mer med julen att göra, men fann mig en bekväm ställning och slumrade till emellanåt. Alltid lika trevligt att fira och vara tillsammans med vänner, med sådana som betyder något för en.

På lördagen fick jag öppna den andra luckan i min julkalender. 22 dagar kvar till julafton. Åt den traditionella lillajulsmåltiden med familjen- lutfisk. Det slinker med god vilja ner med en massa sås kryddat med salt och peppar. Gnolade Hosianna. "Det låter som om du hade satt dig på en marschall", sade Staffan och bad mig sluta. Annars lät jag bara dagen gå. Somnade redan klockan tio och sov i 11 timmar.

Söndag. Det är idag det. Idag fick jag öppna den tredje luckan i min julkalender. 21 dagar kvar till julafton. Kyrkan var fullsatt idag. Barnkören var bedårande som alltid och budskapet glädjande. I skrivande stund brinner det första ljuset i adventsstaken. Det brinner för hopp, för förväntan, för glädje. Jag har sällan tidigare tänkt så mycket på adventstidens betydelse. Det har snarare varit startskottet för julförberedelserna, julshoppandet, pepparkaksbakandet (i flera omgångar eftersom de av nån konstig anledning alltid tar slut) och storstädandet. Tror jag kommer att fundera mer på innebörden i år. Jag har märkt att jag har utvecklats rätt så mycket på den fronten under detta år. Försöker finna glädjen mitt i julstressen och kanske inte koncentrera mig endast på julskinkan jag får äta om tre veckor. Har insett att det finns så mycket mer som betyder något för mig.

Tänd ett ljus och låt det brinna.