Dan före dopparedan

Granen står så grön och grann i stugan...
Klädd är den också, och snygg! Dansk visserligen, men tät och har mjuka barr. Städat har jag också gjort, den årliga storstädningen. Den går ut på att jag kastar ut alla sängkläder på balkongen, tömmer golvet på saker och dammsuger både väggar och golv. Sedan lyfter jag på saker och torkar damm till och med under dem (inte bara runt omkring som i vanliga fall), och saker jag inte vet var jag skall ställa stoppar jag undan i en av skrivbordslådorna. Därefter tar jag in de djupfrysta sängkläderna och bäddar. Sedan är jag klar.
Julmat är något som hör till, men eftersom denna julhelg kommer att vara lång och vi kommer att äta skinka fram till påsk, åt vi anti-julmat idag. Ärtsoppa på tub.
Farmor fyller år idag. Hela 88 år. Enligt traditionen åkte vi till Virkby för att fira henne tillsammans med släkten från pappas sida. Vi kom som vanligt väldigt punktligt klockan fyra. Vissa var redan där, tidiga som alltid, och på somliga fick vi som vanligt vänta en stund tills de kom enligt sin egen tidtabell. Bordet dignade av kakor av alla de slag och vi åt tills vi storknade. Därefter åt vi chokladkonfekter för att smälta kakorna. Vi klädde julgranen också. I år var den riktigt stilig, jämn och fin. Men så liten att den fick stå på ett lågt bord för att nå upp till taket. Sedan var det bara att hänga upp julgransprydnaderna. Allt skall upp- tomtar, urfarmors domherrar, kulor, smällkarameller från 30- talet och de danska flaggorna (ingen aning om varför). Sedan pustade vi ut en stund innan vi önskade varandra god jul. Ses på annandag igen.
Så här brukar det vara. Så skall det vara. Även om visssa situationer är lite komiska, är det ändå tradition. Såhär ser dagen före julafton alltid ut. Och visst gillar jag det.
Det finns nog lika många traditioner som familjer. Alla har sitt eget sätt att fira på, sina egna rutiner. Det viktiga är ju inte hur man firar, utan att man firar på ett sätt som är bekant och tryggt, som man tycker att är viktigt.
I morgon är det julhelgens höjdpunkt. Den dag alla snälla barn har väntat på. I år firar vi hos mommo och mofa i stan, tillsammans med kusinerna från mammas sida. I år går vi till Gamla kyrkan, så vi måste väl vara där i tid för att få sittplatser. Vi har också varit i Tempelplatsens kyrka ett antal gånger, och i Malm ett par gånger kanske. Inte för att det har någon större betydelse vart man går. Gamla kyrkan är dock fin.
Det är egentligen den enda gången hela familjen besöker kyrkan under året (förutom i samband med konfirmation sådär vart tredje år), och jag uppskattar nog möjligheten. Inte bara för att det skapar en otrolig stämning när man går till julkyrkan, utan för att jag vet att resten av familjen också för en stund kan ta del av julens budskap.
I år har jag inte önskat mig något speciellt, bara nämnt något jag specifikt jag skulle behöva (dvs vill ha). Tidigare har jag skrivit långa önskelistor med alla möjliga önskningar, både sådant man verkligen önskar sig och sådant man skriver ner för att listan skall bli längre. Det känns inte så viktigt nu. Dessutom blir man mer överraskad om man får fler klappar än just den man önskat sig.

Jag hoppas att alla skall kunna stilla sig inför julen och njuta av allt som hör julen till, både av det andliga och av sådant som familjegemenskapen, mat och klappar. Fira precis som ni brukar, enligt era traditioner, njut av lugnet och ät så mycket skinka ni bara orkar.
Ha en riktigt fridfull jul!

Ett tag sen den julen... Får väl uppdatera julbilderna senare :)