Tufftufftur med Kajsa

Sommarlovsdrömmen förverkligad i och med en femdagarstur med båten. Denna gång pekade fören mot öster.

Åkte iväg från Pargas på lördag förmiddag. Vi hade inte riktigt någon uppfattning om hur vädret skulle bli, hård vind och skurartat regn var i alla fall lovat. Hård vind kan jag väl hålla med om, men regnet klarade vi oss så gott som undan. Lördagen gick åt till att ta oss till Hangö. Vi höll oss på rätt sida om molnranden och fick faktiskt sol på oss hela vägen. Ett välvalt tillfälle att inte följa min egen princip att alltid använda solkräm. När vi väl var i hamnen såg jag ut som en kokt kräfta i ansiktet. Det var en underbart solig kväll och småningom gick även vinden och lade sig. Gick en sväng på stan, som inte direkt är något att se och som inte heller har något liv annat än vid stranden, och småningom gick vi och lade oss.

Det var en perfekt start på den för min del korta båtsemestern. Hade saknat havsdoften, den lite fuktiga akterruffen och min brors snarkande (okej, det hade jag inte saknat, precis), och jag hade varit rädd att inte alls hinna vara ute i år. Så jag var på gott humör när jag lade mig den kvällen.

Vaknade av att den ena linan gned och gnisslade mot däcket. Vaknade ännu mer av att höra regnet smattra och vinden vina i masterna. Det lät inte så bra. Stack huvudet ut ur ruffen och konstaterade att vädret inte var så trevligt. Vi tog det lugnt den morgonen, utnyttjade den hutlöst höga hamnavgiften genom att bada bastu och duscha länge. Snart slutade det regna och vi bestämde oss för att åka iväg innan vinden tilltog. Det var inte så farligt sist och slutligen. Det regnade inte och vi hade medvind, så det var riktigt behagligt.

Medvind hade vi faktiskt hela vägen, mer eller mindre bokstavligt talat.

Tog oss till Älgsjölandet, som ligger i Ingå skärgård. Väl framme hade det redan klarnat upp, och det såg ut att bli en riktigt fin eftermiddag och kväll. Somliga klagade redan på att de var hungriga.
Sjön suger.
Jag tyckte dock att det var på sin plats att springa lite efter att ha suttit stilla i två dagar, så jag gav mig ut på en joggingtur före maten. Hittade en naturstig drygt två kilometer lång och sprang den några varv. Måste titta ner i marken hela tiden för att undvika stukade fötter, så det var först på andra varvet jag märkte att det betade får på ett ställe. På tredje varvet märkte jag att de betade på en äng.
Åt middag och spelade Uno. Sedan var dagen slut.

Vilken härlig daaaag... Det trallade jag när jag på måndagsmorgonen gick till tuppen. Himlen var molnfri och det såg verkligen ut att bli en härlig dag. Åkte in till Ingå gästhamn, det tog en knapp timme. Där träffade vi faster och hennes man, tittade på det nya köpcentret med kläder till pris för väldigt rikt båtfolk och åt lunch innan vi fortsatte. Det blev lite gungigt utanför Porkala. Inte för att det stormade, men dyningarna var rätt så stora. Sidovinden fick vår motorbåt att rulla. Lite skrämmande blir det nog när saker börjar falla. Stod med huvudet ut genom takluckan och höll blicken fäst på horisonten. Klarade oss utan att någon kräktes eller slungades över bord.
Vinden tycktes gå hem varje kväll. Även denna. Tyckte åter att en länk passade sig, så tog mig ut på den enda vägen som ledde ner till hamnen. Sprang i riktning mot någon sjöräddningsstation och friluftsområde, hittade en pil mot Porkala udd och tog mig genom skogen ut på udden. Vilade några minuter och beundrade det vackra.
Det blev en sen middag med sill och nypotatis och härlig rökt lax. Somnade åter som en stock.

Väcktes av solen på tisdagsmorgonen. Kikade ut genom fönstret och konstaterade att himlen åter igen var blå. Konstaterade också att ett tuppbesök var på plats. Kollade på klockan, 07:20. Konstaterade att det var för tidigt för att stiga upp. Vid åttatiden var det dags i alla fall, skulle komma iväg tidigt. Åt morgonmål och tuffade ut redan före nio. Åkte de smalaste och lugnaste vägarna i riktning mot Helsingfors. Stannade för att tanka vid HSS, och de som var i behov av dusch passade på nu eftersom vattnet tagit slut i Porkala föregående kväll. Antagligen efter att jag hade varit där. Fick besök av två från Husis som ville fråga något om promillesänkning för båtförare. Jag och pappa svarade snällt. Öppnar du dagens Husis går det inte att missa. Stiligt, inte sant?
Fortsatte sedan till Pörtö där våra familjebekanta har sitt sommarställe. Blev bjudna på mat, promenad och kvällssällskap. Alltid lika kul. Det blev lagomsent och somnade för sista gången i den sängen.

07:02. Motorn startar och jag och Staffan flyger ut ur akterruffen. Jaha, slut på den natten då. Satt och halvsov vid matbordet under timmen till Östersundom där farmor finns om somrarna. Åt frukost och gick upp till henne för att hälsa.
Här tog båtresan slut för min del. Jag och Staffan tog vårt pick och pack och gick till vägen för att vänta på en buss hem.
De andra fortsätter småningom västerut, eventuellt mot Åland.

Det var härliga dagar på sjön. Är alldeles igenomblåst, friskluftsförgiftad, har brunare ben och solblekt hår.
Kom för att spela lite fotboll emellanåt.
Ett brev väntade på mig i postlådan. I höst finns jag i Åbo. Fyllde i lappen och skickade in den.
När jag blir stor skall jag bli talterapeut.

Tackar Gud för sommaren, vädret, familjen, Kajsa, läger som väntar, en klarare framtid, vänner, någon att sakna... Tror jag har allt. Är detta lycka?

Ut och njut!