Hesakupp

Har spelat mitt livs sista Hesa Cup. Trodde det var slut redan förra året, men fick chans att spela ännu i år, så det var riktigt kul. Värst bra gick det dock inte.
Hur som helst, det är alltid lika livligt runt om i Helsingfors under turneringen. Var som hastigast i Kottby för att köpa en t-skjorta (de ljusröda var slut, grr...) och där var stämningen på topp. Gillar att ställa mig vid sidan av en plan, vilken som helst, och se på de yngre åldersklassernas matcher. Förutom att de är små och söta, så väcker det väl en del minnen. Lyckokänslan över att få göra mål och att vinna, besvikelsen då laget förlorar. Stödet från tränaren och lagkompisarna, lagandan, kämpandet ända in i det sista. Jätteskoj!
Fotbollsmammorna är värst. De skriker mest och vet minst.
Nästa år är jag för gammal för att spela, men sitter väl på läktaren i alla fall och följer med lillebrors matcher. Senast återvänder jag då jag själv är fotbollsmamma. Skriker mest och vet minst. Ivrigast i alla fall.